Osanna kommentarer om Israel 4
Posted on April 28, 2008
Filed Under 6-dagarskriget, Israel, Krigsförbrytelser, ockupation, palestina | 36 Comments
Jag forsätter min genomgång av de osanningar om Israel som spreds i en kommentar på Svenssons blog.
Tidigare genomgångar:
1. Nytt rekord i osanningar, svepande omdömen och märkliga vinklingar för en bloggkommentar
2. Fler osanna kommentarer om Israel
3. Osanna kommentarer om Israel 3
Mönstret från 1948 upprepades i stort sett vid krigen 1967 och -73. Dvs Israel anfalls av samtliga grannar, vänder på steken, och sitter i slutänden på mer mark än man hade från början. Gaza, Västbanken, Sinai, Golan är alltså exempel på områden som tillhört nån annan men hamnat i Israels händer efter misslyckade överfall.
Låt oss först notera att krigen -56, -82 och -06 helt ignoreras, alla då Israel gick till anfall mot sina grannländer. I de senare två slutade dock affären med att Israel förlorade. Sedan tar vi itu med de felaktigheter som sägs:
Att Israel startade 6-dagars kriget är nu erkänt av Israel självt. Som Kabinettsministern Mordechai Bentov uttryckte det i Le Monde, 3/6, 1972:
“Den här historien om en fara för utrotning har varit ett komplett påhitt och har blåsts upp i efterhand för att rättfärdiga annekteringen av nya arabiska territorier.”
Eller Menachem Begins uttalande i New York Times, 21/8, 1982:
“I juni 1967 hade vi ännu en gång ett val. De egyptiska armékoncentrationerna i Sinai bevisade inte att Nasser verkligen var på gång att attackera oss. Vi måste vara ärliga med oss själva. Vi valde att attackera honom.”
Den israeliske generalen Matityahu Peled förklarade i Ha’aretz, 19/3, 1972:
“Att låtsas som om de egyptiska styrkornas placering längs våra gränser skulle varit ett hot mot Israels existens är en direkt förolämpning, inte bara mot intelligensen för vem som helst med kapacitet att analysera en sån här situation, utan framförallt mot den israeliska armén.”
Och tydligast av alla var generalen Moshe Dayan, New York Times, 11/5, 1997:
“Vi brukade skicka fram en traktor att plöja ett [omstritt] område (…) och vi visste i förväg att syrierna skulle börja skjuta. Ifall de inte sköt så beordrade vi traktorn att avancera framåt tills syrierna blev så irriterade att de började skjuta. Och då kallade vi in artilleri och senare också flygunderstöd och så gick det till. (…) Jag gjorde ett misstag i att tillåta erövringen av Golan-höjderna. Som försvarsminister borde jag ha förhindrat det, därför att syrierna hotade oss inte vid det tillfället.”
General Moshe DayanSjälvklart var ockupationen orsaken. Det erkändes av utrikesministern Abba Eban i New York Times, 19/6, 1967:
“Om så generalförsamlingen skulle rösta med 121 röster mot 1 för att Israel skulle dra sig tillbaka till gränserna för vapenstilleståndet [innan 1967] så kommer Israel att vägra följa beslutet.”
När det sedan gäller kriget -73 så är det dock sant att Egyptien och Syrien anföll Israel för att få tillbaks det land som Israel stulit. Under sex-dagars kriget som nämndes ovan, då Israel anföll sina grannländer, ockuperade nämligen Israel både den egyptiska Sinai-halvön och de syriska Golan-höjderna. Detta fördömdes i FN under resolution 242 vilken Israel vägrade att följa. Israel började också rasera hem i det ockuperade området och vägrade låta flyktingarna återvända vilket fördömdes i resolution 2443.
Även israels fortsatta expansion, enligt drömmen om ett Stor-Israel, 1973 fördömdes uttryckligen i resolution 3092.
Israel har flera gånger följt principen ‘land mot fred’, dvs man lämnar tillbaka det man vann efter att ha blivit överfallet, i utbyte mot fred tills man blir överfallna nästa gång. Bl.a. när man gav tillbaka Sinai till Egypten.
Först och främst har Israel aldrig “gett” tillbaka Sina till Egypten. Däremot har halvön återlämnats – två gånger. Den första gången var efter kriget -56 då Frankrike, Storbritannien och Israel tillsammans anföll Egyptien. Den gången tvingades extremt motvilligt att lämna tillbaks Sinai och FN-styrkor placerades där för att skydda Egypten från mer aggresivitet från Israels sida. Den gången återkom freden minus israeliska provokationer tills 1967, då Israel valde att anfalla igen (se ovan). Den andra gången var 1979 då Israel i utbyte mot fred lämnade tillbaks Sinai – och då fick man också fred!
Annars har Israel aldrig följt denna princip. Golan-höjderna är fortfarande ockuperade från Syrien. Sheebagårdarna från Libanon. Västbanken från Palestina och Gaza har förvandlats till en hel fängelsekoloni. Jerusalem är ockuperat från hela det internationella samfundet. Däremot har de israeliska bosättarna fördrivits från Gaza och den israeliska armén kraftigt besegrats och slängts ut från större delen av Libanon. Men det är knappast enligt Israels önskan.
P.S. Wordpress-editorn är utan tvekan den sämsta editor som existerar på denna jord och utför ett duktigt jobb på att förstöra de texter och bilder den kan lägga vantarna på.
Andra bloggar: Pastey om palestinska barn, Kildén och Åsman om israels nya krig och Rawia Morra om nya dödade i Gaza
Tags: 6-dagarskriget, Israel, Krigsförbrytelser, ockupation, palestina
Comments
36 Responses to “Osanna kommentarer om Israel 4”
Leave a Reply
-
Statistik från 19:e Maj, 2008
-
-
Rösta på Cthulhu!
-
-
Hampus, Du anar hur värdefullt det här är!
Jajemensan, det är därför jag gör det!
Vad jag minns har Israel aldrig erkännt principen “land mot fred”, utan de har ersatt det med “land mot säkerhet” och det är något helt annat och flytande, som de använt för att kunna fortsätta att besvara fredssträvanden med krig och fortsatt ockupation.
Jättebra! Men det här fattade jag inte: “Däremot har de israeliska bosättarna fördrivits från Gaza och den israeliska armén kraftigt besegrats och slängts ut från större delen av Israel.”? Nåt ska ändras här va? Eller? Vad missar jag?
Tack, Pastey, ska vara “större delen av Libanon”.
Och WP förstör posterna så fort man försöker editera dem. Den sämsta editorn jag någonsin sett.
Om någon har rätt att anmäla mig för stöld av länkar, källor, citat – då är det Hampus!
På denna bloggen kommer jag med strumpa på skalle att råna värdefulla informationer…
…och ibland erkänner jag det.
Trisst, och jag som funderar på att byta jag med?
Jag tror det beror på hur mycket egen HTML-kod man gillar att skriva och lägga in.
Israel hade aldrig en premiärminister som heter Abba Eban
Tack Shagal, ska stå utrikesminister.
Går man igenom dina källor blir det lite lustigt som alltid. Israel erkänner självt: Enligt Canadian Arab News! [Som vanligt en lögn från Michaels sida, följer man min länk finns det uttryckliga källor som New York Times, Le Monde och Ha'aretz. -- Hampus]
Nåväl: Låt mig citera de fredliga araberna:
[En ren kopia från den här sidan: http://www.sixdaywar.co.uk/crucial_quotes.htm
-- Hampus]
Resuluion 242
1. Affirms that the fulfilment of Charter principles requires the establishment of a just and lasting peace in the Middle East which should include the application of both the following principles:
2. Affirms further the necessity
(a) For guaranteeing freedom of navigation through international waterways in the area;
(c) For guaranteeing the territorial inviolability and political independence of every State in the area, through measures including the establishment of demilitarized zones;
3. Requests the Secretary-General to designate a Special Representative to proceed to the Middle East to establish and maintain contacts with the States concerned in order to promote agreement and assist efforts to achieve a peaceful and accepted settlement in accordance with the provisions and principles in this resolution;
Tllåter du mig förövrigt att gå igenom alla dina källor och diskutera dem på alla Israelinlägg?
Michael, det beror på hur mycket du ljuger, tramsar och hittar på. För mycket lögner och ovidkommande tjat och du hamnar i spam-korgen istället.
Nu ser jag att du kopierat alla dina citat från hemsidan http://www.sixdaywar.co.uk. Inget av de citat du använder dig av motsäger på något sätt de israeliska erkännandet att de startade kriget. Istället tramsar du på bara för att göra dig löjlig.
Varför du citerar resolution 242 som Israel tagit avstånd från och jag länkar till kan man undra. Extremt pinsamt av dig att inte ta med hela resolutionen om du ändå citerar den. Kanske citatfuskar du som vanligt därför att Israel aldrig accepterat Resolution 242:
Expressing its continuing concern with the grave situation in the Middle East,
Emphasizing the inadmissibility of the acquisition of territory by war and the need to work for a just and lasting peace in which every State in the area can live in security,
Emphasizing further that all Member States in their acceptance of the Charter of the United Nations have undertaken a commitment to act in accordance with Article 2 of the Charter,
1. Affirms that the fulfilment of Charter principles requires the establishment of a just and lasting peace in the Middle East which should include the application of both the following principles:
(i) Withdrawal of Israel armed forces from territories occupied in the recent conflict;
(ii) Termination of all claims or states of belligerency and respect for and acknowledgment of the sovereignty, territorial integrity and political independence of every State in the area and their right to live in peace within secure and recognized boundaries free from threats or acts of force;
2. Affirms further the necessity
(a) For guaranteeing freedom of navigation through international waterways in the area;
(b) For achieving a just settlement of the refugee problem;
(c) For guaranteeing the territorial inviolability and political independence of every State in the area, through measures including the establishment of demilitarized zones;
3. Requests the Secretary-General to designate a Special Representative to proceed to the Middle East to establish and maintain contacts with the States concerned in order to promote agreement and assist efforts to achieve a peaceful and accepted settlement in accordance with the provisions and principles in this resolution;
4. Requests the Secretary-General to report to the Security Council on the progress of the efforts of the Special Representative as soon as possible.
Titta vilken mysig reklam jag hittade från din länk Canadian Arab News:
The Host and The Parasite— How Israel’s Fifth Column Consumed America is a detailed study of Israel’s use of the U.S. economy, government and military to terrorize the Muslim world and destroy the American republic.
[Adress borttagen -- Hampus]
Därför att både resulution 242 ställer krav på båda parter som du glömmer.
Sedan har vi det här med 6-dagars kriget.
A) Arabstaterna mobiliserar vid Israels gränser.
B) Nasser ber FN-trupperna lämna Sinai-halvön.
C) Nasser stänger Tirana-sundet för Israelisk sjöfart.
D) Fortsatt [stöd till de palestinier som kämpar för att få tillbaks den mark de olagligen och mot FN:s resolutioner fördrivits från -- Hampus] riktad mot Israel från Egyptiskt och Jordanskt territorium.
E) Trupper från flera arabländer utan gräns till Israel förflyttas till angränsade territorium.
F) Viktigast av allt: Sovjetunionen hetsar arabstaterna mot Israel och bygger upp en serie millitärfortifikationer och bidrar med en enorm upprustning helt kostnadsfritt.
Hur man kan få det till att arabländerna enbart hade fredliga avsikter har jag ingen aning om. Hur de ur sitt sammanhang lösrykta citaten gör Israel skyldigt till 6-dagars kriget vet jag inte heller. Kan du förklara?
Nej, jag glömmer inte att den resolution som Israel vägrar att följa och förkastar ställer krav på båda sidor. Det är därför jag, till skillnad från dig, inte klipper bort alla bitar ur den som inte passar mig. Och sedan massa flum, givetvis enligt din helt egna historieskrivning, om 6-dagars kriget som på intet sätt påverkar det jag skrev. Nämligen att det var Israel som medvetet gick till attack.
Annars har du rätt att ditt citat ovanför verkar lika vidrigt som de israeliska citat som jag la in. Modifierade därför texten så att jag inte längre länkar dit. Sådant borde din hemmablog som länkar till avslöjade bedragare som Walid Shoebat också tänka på.
Hampus …
Resolution 242 läser både du och jag så som att Israel ska dra sig tillbaka till pre-1947 års vapenvila. En del av dom som skrev under (varav jag i skrivande stund särskild minns en välformulerad kommentar från Indien) protesterade mot den något vaga formuleringen som , om man ska vara bokstavstrogen, endast innebär att om Israel drar tillbaka en enda soldat, då är det klart.
Jurister bråkar fortfarende om detta?!
bzzzt!
pre 1947 -> pre 1967 (givetvis.)
Inga jurister bråkar om detta alls. Resolution 242 är tydlig på att att den mark som ockuperades under 6-dagarskriget ska lämnas tillbaka och alla palestinier som fördrivits ska få komma tillbaka till sin mark.
Jag försökte posta detta inlägg på FFF men där var det off-topic. Jag postar det därför här.
Problemet med Hampus artikel är att det är omöjligt för gemene läsare att kontrollera källorna. Ett exempel:
Hampus:
Som Kabinettsministern Mordechai Bentov uttryckte det i Le Monde, 3/6, 1972:
“Den här historien om en fara för utrotning har varit ett komplett påhitt och har blåsts upp i efterhand för att rättfärdiga annekteringen av nya arabiska territorier.”
En snabb googling säger att citatet är från Al-Hamishmar, 14 april, 1971. I Le Monde den 3 juni 1972 hittar vi däremot följande citat från Mattitiahu Peled:
“All those stories about the huge danger we were facing because of our small territorial size, an argument expounded once the war was over, had never been considered in our calculations prior to the unleashing of hostilities. While we proceeded towards the full mobilisation of our forces, no person in his right mind could believe that all this force was necessary to our defence against the Egyptian threat. To pretend that the Egyptian forces concentrated on our borders were capable of threatening Israel’s existence does not only insult the intelligence of any person capable of analysing this kind of situation, but is primarily an insult to the Israeli army.”
Så vem sade vad och i vilken tidning vid vilket datum?
Hampus igen:
Den israeliske generalen Matityahu Peled förklarade i Ha’aretz, 19/3, 1972:
“Att låtsas som om de egyptiska styrkornas placering längs våra gränser skulle varit ett hot mot Israels existens är en direkt förolämpning, inte bara mot intelligensen för vem som helst med kapacitet att analysera en sån här situation, utan framförallt mot den israeliska armén.”
På en annan hemsida står det att källan till detta citat är “Le Monde, 3 June 1972″!
Han citerar heller inte citat i sin helhet. Ur Begins tal citerar Hampus:
“I juni 1967 hade vi ännu en gång ett val. De egyptiska armékoncentrationerna i Sinai bevisade inte att Nasser verkligen var på gång att attackera oss. Vi måste vara ärliga med oss själva. Vi valde att attackera honom.”
Paragrafen i sin helhet:
“In June 1967, we again had a choice. The Egyptian army concentrations in the Sinai approaches do not prove that Nasser was really about to attack us. We must be honest with ourselves. We decided to attack him. This was a war of self-defense in the noblest sense of the term. The Government of National Unity then established decided unanimously: we will take the initiative and attack the enemy, drive him back, and thus assure the security of Israel and the future of the nation.”
Att inte ta med hela citatet är ju ändå lite konstigt. Det som Begin talade om som ett angreppskrig i syfte att försvara Israel framställer Hampus som ett angreppskrig, punkt slut. Läser man Begins tal så ser man att han talar om krig med och krig utan alternativ. 1967 års krig var inte ett krig utan alternativ – man hade kunnat välja att göra ingenting. Denna Begins diskussion framträder inte ur Hampus citat, eftersom han plockar det som passar honom.
Moshe Dayans citat är från New York Times den 11 maj 1997, inte “8/3, 2008″. Det är minst sagt knepigt att anföra inofficiella samtal som Dayan, som motsatte sig invasionen av Golan-höjderna när den skedde, förde nio år senare. Det sista stycket “Jag gjorde ett misstag i att tillåta erövringen av Golan-höjderna. Som försvarsminister borde jag ha förhindrat det, därför att syrierna hotade oss inte vid det tillfället.” hittar jag heller inte i NY Times-artikeln.
Problemen med Hampus artikel är alltså två:
1. Det är omöjligt att verifiera källorna till de citat han anför. Nej, jag litar inte på några websidor när det gäller sådana här frågor. När ett och samma citat dyker upp på olika bloggar och websidor med olika källor anförda, så vill jag se källan med egna ögon.
2. Hampus plockar citat ur sin kontext och ger inte helheten. Något som jag lustigt nog ofta anklagas för att göra när jag citerar Koran-verser i debatter. Då blir jag beskylld för oärligt argumenterande.
Notera nu att jag INTE säger att Hampus rent faktiskt har FEL. Det säger jag INTE. Det jag säger är att jag inte tänker lita på det han skriver innan jag har sett bättre källor, anförda i sin helhet. Varför kan inte någon ute på nätet scanna in källorna till dessa och liknande citat? Först då kan man bedöma källornas trovärdighet.
Magnus, jag noterar att du inte ens försöker bemöta mig. Självklart kommer jag inte lägga in tal i sin helhet. Och hela världshistorien innan 1995 (då internet började bli stort) kommer alltid ha stora webluckor. Du kommer annars ha extremt svårt att läsa faktaböcker om du själv kräver att se orginaldokumentet för varje liten fotnot.
Jag har med citat från följande personer:
1) Mordechai Bentov
Ett citat från din sida som bekräftar hela min tes.
2) Menachem Begin
Du konstaterar att mitt citat är korrekt och att det var Israel som anföll. Inget fel från min sida, även om man likt alla andra aggressorer försökt påstå att det var nödvändigt att attackera för att ockupera mark.
3) Matityahu Peled
Du hittar inget fel i detta citat överhuvudtaget.
4) Moshe Dayan
Korrekt, tog datumsträngen i toppen istället för längre ned. Och du hittar självklart inget fel alls i texten. De sista raderna kan du läsa i Washington Post, 24/12, 1999 under rubriken “Israel and Syria: Correcting the Record”.
5) Abba Eban
Inte ens ett försök att bemöta.
Alltså mycket flams från din sida, men inget bemötande. Men givetvis får du ägna en helg åt att scanna in dessa källor.
Hampus: Nej, jag sade ju att jag inte anser att du har fel. Problemen med ditt sätt att argumentera kvarstår dock – jag som läsare kan omöjligt ta ställning till källorna, och din citatteknik är också bristande. Angående det första problemet så är det inte lika vanligt förekommande i akademisk text. Om dessa citat anförs i en sådan text, kan jag lita på att de är korrekta; om de inte är det, kommer nämligen den akademiska självgranskningsprocessen in och ordnar det hela. Men någon sådan process finns inte på nätet, vilket endast är ett problem om man som du försöker övertyga sina läsare om att man har rätt. När ett och samma citat flyter runt på nätet med olika källhänvisningar beroende på var man läser det, så har man ett problem; när man som du inte anger varifrån man har hämtat citaten – har DU läst Le Monde från den 3 juni 1972? – så har man även där ett problem.
Det första problemet – källhanteringen – delar du med förmodligen 90% av det övriga internet. Det andra är dock något du kan åtgärda.
Jag kan vidare tillägga att du i din första post i den här serien anför israeliska extremister som bevis för att det finns hatiska israeler. Givetvis är det så, men du poängterar ingenstans att det här rör sig om extremister. Det är som om jag skulle säga “Vissa muslimer tycker att endast muslimer kan vara civila” och länka till Anjem Choudarys BBC-intervju utan att klargöra att det rör sig om en extremist. Du skulle *garanterat* ha problem med att jag uttryckte mig på det viset.
Mycket text och liten verkstad, Magnus. Allt du skriver är nämligen lika applicerbart på dig själv. Inte en enda källa har du nämligen själv uppgett och din citatteknik är inte av denna värld.
Nej, jag tillägger inte att de är extremister därför att majoriteten av Israels befolkning skulle kallas för extremister med andra länders måtstockar. Och de är absolut inte någpn försumbar minoritet vilket din text verkar vilja ge intrycket av.
De är personer som får uttryckligt statsstöd i sin verksamhet. De är personer som har ett stort och mycket starkt stöd, finns representerade i parlamentet, har ett religiöst inflytande och som påverkar hela landets politik. Det är personer som nyligen förknippades med hela landets själ.
Det är helt enkelt otäcka människor med ett alldeles för stort inflytande.
Så 6-dagars kriget är enligt dig Israels fel och alla de saker jag nämnde som föregick kriget har ingen betydelse för din ståndpunkt?
Hampus …
Även om du och jag är överens om vad innebörden av #242 /borde/ vara så finns det tyvärr inga belägg för att hela resten av världen tycker så. Wikipedia har exempelvis den här texten:
Semantic dispute [...] In simple terms, the semantic argument is about whether Israel’s obligations under the resolution include the requirement that her armed forces withdraw from all the territories occupied in the 1967 or whether these obligations could be satisfied by the withdrawal from part of the territories.
http://en.wikipedia.org/wiki/UN_Security_Council_Resolution_242#Semantic_dispute
Att bortse från detta är att sticka huvudet i sanden.
MX, Wikipedias hela argument grundar sig på att den israeliska representanten i FN och på en israelisk lobbygrupp. De går inte att ta på allvar mer än om Nisse på Facebook skulle ha invändningar.
Det finns ingen diskussion alls om detta inom FN, bara tokstollar till Israelvänner tar upp detta. Att påstå annat är att ha sand i huvudet.
Hampus: “majoriteten av Israels befolkning skulle kallas för extremister med andra länders måttstockar” – du har säkert något inlägg här på bloggen som kan backa upp detta påstående?
Magnus Larsson …
Det som Hampus skriver om Dayan kan verfieras i hans självbiografi, Story of My Life:
http://www.amazon.com/Moshe-Dayan-Story-My-Life/dp/0306804972
Det är inte världens mest populära bok, men ditt lokala bibliotek borde kunna ta hem den på ett par/tre dagar.
I motsättning till Golda Meirs helt psykedeliska utläggninger redoviser Dayan faktiska händelser och ofta med en viss empati med “fienden”.
Rekomenderas!
Naturligtvis Magnus, här har du från Jerusalem Post:
“A total of 76 percent of Israeli Jews give some degree of support to transferring Israeli Arabs to a future Palestinian state, a poll commissioned by the Knesset Channel revealed, Monday.”
Från Ha’aretz:
“Israeli-Arabs pose a threat to Israel’s security, according to 61 percent of the Jewish population, while around 80 percent are opposed to Israeli-Arabs being involved in important decisions, such as delineating the country’s borders, up from 75 percent last year and 67 percent in 2000.
Some 72 percent of Jewish Israelis are opposed to Arab parties being part of a coalition government, compared to 67 percent last year and 50 percent in 1999.”
Eloge till dig som lyckas ta dig förbi sionisternas numera avslöjade trick med att blanda bort sakfrågan med irrelevanta frågor samt jobbiga frågor som kräver massor utav tid att svara på. Nästa trick blir att misskreditera dig å det grövsta och ta ära o heder av dig. Hoppas du reder ut det också. Men vi är ett växande antal som inte längre är blinda, så dom har många att tampas med, för många!
hampus skriver att israel startade sexdagarskriget och anför ett tal av menachem begin.magnus invänder mot att hampus inte tagit med mer av begins tal.det skulle nämligen förklara vad begin menade;”…angreppskrig i syfte att försvara israel.”
ursäkta magnus,men jag kan inte se detta som av sådan stor vikt att det skulle diskvalificera hampus sätt att använda sig av citatet.det hade enbart på sin höjd förklarat varför israel ansåg det befogat att angripa och ändrar defacto ingenting.inte bara säger begin att israel attackerade nasser;han säger också att det inte fanns några bevis för att nasser var på väg att attackera israel.israel hade kunnat vänta.hampus klippning av talet förefaller motiverat.skulle vi inte mot bakgrund av begins tal där han säger att israel angrep egypten i ett “war of choice” kunna anföra talet som en del i en bekräftelse på att israel startade sexdagarskriget,utan i stället anta ditt resonemang;kan israel då överhuvudtaget starta något krig mot någon arabisk grannstat före 1978/9 rent teoretiskt?
jag slutar med ett citat av statsvetaren zeev maoz,professor vid university of california,från boken(ja,boken) “defending the holy land” sidan 171-172 om vad han anser termen “war of choice” betyda (då om libanonkriget):`there is no question that the lebanon war was a war of israeli aggression.israelis prefer to use the “war of choice” understatement,but the meaning and import of that term are just the same.´
[...] Läs Bulten i Bo, Rawia Morra, Rawia Morra igen, Rawia Morra3, Jinge, Svensson, Motbilder, [...]
[...] rullar in i Gaza igen Bloggat: Roya och Matilda, Bulten i Bo, Rawia Morra1, Rawia Morra2, Jinge, Motbilder, Svensson Andra bloggar om: Gaza, Västbanken, Ramalah, Abbas, Döda, Sårade, Barn, Familj, [...]
en annan “sanning” som dykt upp på svenssons blogg (vilken naturligtvis inte anders svensson själv är skyldig till) heter att israel sade ja och arabstaterna sade nej till säkerhetsrådsresolution 242,de sistnämnda i och med mötet i khartoum med de tre nejen.hur exakt detta påstående motiveras skulle vara intressant att få veta.
-för säkerhetsrådsresolution 242 antogs 22 november 1967,medans arabförbundets möte i khartoum med de famösa tre nejen hölls 29 augusti 1967.alltså nästan 3 månader före resolutionen antogs.med start i mötet i khartoum och fram till 1971 modererades också jordaniens och egyptens hållning allt mer ju längre tiden framled.
det sägs å andra sidan att israels attityd hårdnade i och med de tre nejen i khartoum.det kan säkert stämma men denna förändrade attityd startade inte där.innan khartoum fanns det bara ett icke-offentligt israeliskt kabinettsbeslut (hemligt till och med för fn-ambassadör yitzhak rabin),och det med minsta möjliga mariginal;11-10,på att förhandla om återlämnande av sinai men inte gaza,och golan sträckandes till syriens internationella gräns men inte till 1948-1967 års framförhandlade vapenstilleståndslinjer.
jerusalem kom inte på fråga och om västbanken rådde oenighet,där vissa föreslog begränsad palestinsk autonomi och andra att överlämna de tätbefolkade delarna till jordanien i utbyte mot fred.att överlämna hela västbanken mot fred var ingen regeringspolicy.men redan innan mötet i khartoum verkar majoriteten i kabinettet ha kullkastats även för sinai och framför allt golan enligt avi shlaim i “the iron wall”(s.255).de första planerna på judiska bosättningar på golan godkändes av politiker redan i mitten av juli och det talades allt mer om att syrien och egypten skulle avkrävas ett högre territoriellt pris.i oktober var “erbjudandet” till syrien och egypten tillbakadraget.(jag skriver med citationstecken då det inte är klarlagt att arabstaterna i fråga verkligen fick mottaga ett sådant erbjudande.)
[...] rullar in i Gaza igen Bloggat: Roya och Matilda, Bulten i Bo, Rawia Morra1, Rawia Morra2, Jinge, Motbilder, Svensson Andra bloggar om: Gaza, Västbanken, Ramalah, Abbas, Döda, Sårade, 60 år, Palestinsk [...]