Orsak att inte vara konsekvent
Posted on July 24, 2008
Filed Under fundamentalism, liberaler | 10 Comments
På SvD och bland konstiga sekterister har nu argument om socialliberalismen börjat dyka upp, t.ex hos Blogge:
“…socialliberal, ett väsen som är som ett slags Schrödingers katt – i fråga efter fråga kan man inte veta om katten är död eller levande förrän man har tittat efter: utfallet kan bli vad som helst. Det finns ingen kompass, det finns inga principer, det finns bara ett blött finger i luften och en ryggradslös substans som formar sig lite hur som helst. ”En kartong med politisk mellanmjölk som nästan, men inte riktigt, hunnit surna.”.”
Nå, det är inte svårt att skilja verkliga liberaler från de nuvarande ideologiska sektmedlemmarna som mest har likheter med den gamla bokstavsvänstern.
Ideologiska sektmedlemar är personer som alltid åker skidor, oavsett om det är vår, vinter, sommar eller höst. De vet att skidor är den bästa lösningen att ta sig fram på till havs, på sandstranden, på motorvägar och i trappor. Ser de någon som cyklar på en cykelbana försöker de skida efter för att ge en lektion i teori, men hinner aldrig i kapp. Man kan alltid lita på sektmedlemmarna. Vid varje frågeställning dyker skidorna upp. För om skidor skulle vara fel vid något tillfälle, hur skulle man då kunna hålla på sina principer och sin konsekvens? Bättre att ha bestämt sig en gång för alla. Man kan inte dricka kaffe på morgonen och öl på kvällen. Det ska alltid vara Ramlösa. Med T-sprit. När beslutet väl är fattat blir livet enkelt i alla situationer.
Tags: fundamentalism, liberaler
Comments
10 Responses to “Orsak att inte vara konsekvent”
Leave a Reply
-
Statistik från 19:e Maj, 2008
-
-
Rösta på Cthulhu!
-
-
”Rafael Eitan in BBC: Former Israeli army chief drowns
[...] Jinge om en lobbyist Hampus om konsekvens Klas om [...]
Nu raljerar du allt lite friskt, tycker jag..! Så värst sekteristisk är exempelvis inte Ingerö, trots hans tagline om att “extremism in the defense of liberty is not a vice”. Det finns bra många värre som du skulle kunna namnge.
Och verkliga liberaler måste väl ändå vara de som drar sig väldeligt inför att införa förmynderi och överhetsstyre? Som hellre ägnar sig åt skademinimering än totalförbud? Inte paternalister som argumenterar utifrån ett utilitaristiskt perspektiv där invididuella rättigheter får stå tillbaka, vilket är vad det handlat om en hel del i de där inläggen du länkat. Det behöver inte innebära att man är nitiskt detaljfixerad som du verkar antyda i inlägget, utan att det finns vissa grundprinciper som skiner igenom från de beslut man fattar. Och det är givetvis inte fel att omvärdera sina slutsatser.
Både Blogge och Ingerö framstår som rätt principfasta, men inte direkt detaljfixerade, tycker jag.
Sedan måste jag fråga; Är det inte just så, att “socialliberal” är extremt svårdefinierat? Även om man olikt Ingerö lämnar eventuella invektiv om den därhän
Nå, inte raljerar jag väl mer friskt än Blogge och Ingerö? Jo, Ingerö ser jag nog som en del av de sekteristiska liberalerna. Liberalernas motsvarighet till APK.
Resten förstår jag inte ens vad du talar om. Vem har sagt att Ingerö skulle vara mot förmynderi och överhetsstyre? Han är väl för det så länge det är privatiserat? Blogges inlägg handlar visserligen om Birgitta Ohlsson, som jag kritiserat flera gånger här, men att kollektiv ansluta alla “socialliberaler” (jag vill helst inte kalla den Veliga Birgitta för liberal) till hennes karriärism och opportunism blir inte lyckat. Se exempelvis Michael Trolin, drivande i Vägval Socialliberal, och se vad han har för åsikter om FRA.
Nitiskt detaljfixerad är ditt uttryck, inte mitt. Jag säger bara att det kan vara bra att inte vara principiellt konsekvent. När en princip inte passar alla tillfällen. De som ändå är det kallar jag för fundamentalister. Och nja, Ingerö är kanske korkad till gränsen på principfast, men mycket mer är det inte.
Och förövrigt: Det finns flera utmärkta definitioner på socialliberal. Liksom på nyliberal. Men saker blir inte bättre av att de är lättare att definiera. Och världen är allt för komplicerad för att sektmedlemmar ska tro att allt går att låsa fast i en enkelt förklarad teori.
Då blir man scientolog.
Nä, ni ligger nog ungefär på samma nivå… fast jag tycker att du missar målet lite här.
Ingerö är definitivt inte någon extremt “renlärig” iallafall, vad det gäller liberala principer. Jag utgick ifrån att det var det du menade. Han är ingen sådan som förespråkar exempelvis privata domstolar, totalt skrotat allmänt välfärdsnätverk et cetera. Men det kanske bara är så att hans allmänna åsikter sticker extra mycket i ögonen på dig och du väljer ut honom snarare för det..?
Jag vet inte exakt vad det var du inte förstod, men min poäng var att både Blogge och Ingerö är relativt “livsstilsliberala”, det vill säga vill inte att staten skall lägga sig i sådant som berör främst den enskildes göranden och låtanden. Statsmakten skall ju då heller inte agera uppfostrande och man skall bruka skademinimeringspolitik istället för förbudsdito när det går. Individuella rättigheter skall inte offras för “högre mål”, så långt det bara är möjligt. Det är som jag ser det vad som utgör kärnan i en konsekvent liberal hållning, om man ser utanför det rent ekonomiska fältet.
Om man som exempelvis Birgitta Ohlsson helt e enkelt bestämt sig för att porr och sexuella tjänster är usch och fy för alla, eller likt Gabriel Romanus bestämt att sprit är lika med ondska och således går in med rödpennan och säger “medborgare, här gör du fel” om vi konsumerar nämnda tjänster eller produkter – då är det ett klart avsteg från grundprinciperna. Man kan informera om risker, visst. Men när man går in med förbud och moralism som bygger enbart på egen övertygelse om att något är dåligt för “samhällskroppen”, då är man inte särskilt liberal. Varken med eller utan prefix. Och allt detta gäller främst stater snarare än privata agenter på marknaden, eftersom stater i normala fall har en helt annan typ av makt genom lagstiftning och rättskipning.
Det vill säga: Jag tycker att poängerna som alla tre länkarna talar om är hyfsat giltiga, om än kanske inte heltäckande. Men jag kanske är fundamentalist?
Visst har du sedan helt rätt i att det kan vara bra att inte vara fullständigt principiellt konsekvent, men en relativt hög grad av konsekvens måste man ändå kunna räkna med ifrån makthavare – hur skall vi kunna välja in parlamentariker om vi inte vet vilken linje vi har att vänta? Det där med detaljfixeringen tyckte jag bara var något det sken av från ditt sista stycke ovan, men jag kanske missförstod.
Jodå, att Ingerö är en extremist förklarar han ju själv:
“Marknadsekonomin är ett medel. Inte ett mål.”
I mina öron var – och är – de orden kätterska. Naturligtvis är marknadsekonomin ett medel för välstånd och effektiv resurshantering. Men för mig är den även ett mål, helt enkelt eftersom den är ett uttryck för frivillighet och rättvisa.”
Om marknadsekonomin skulle leda till miljoners död skulle Ingerö vara för. För marknadsekonomin är målet. Om marknadsekonomin skulle leda till omfattande miljöförstörning skulle Ingerö vara för. För marknadsekonomin är målet. Om marknadekonomin skulle leda till brist på frihet för människor skulle Ingerö vara för. För marknadsekonomin är målet.
Karln är sekterist och fundamentalist. Men naturligtvis ingen liberal.
Annars börjar du gå in på massa specialfall som jag aldrig ens nämnt. Du diskuterar nämligen inte huruvida det är rätt att bemöta olika situationer olika eller huruvida socialliberaler har en ryggradslös substans.
Jag skulle säga att de som sekteristiska liberalerna inte är intresserade av frihet. De är intresserade av något fint abstrakt som ser bra ut på papper. Helst med raka enkla linjer.
De struntar helt om en persons frihet med glädje krossar och undantrycker hundratals andra. De struntar helt i praktisk frihet. Inte särskilt liberalt. Som exempelvis att förespråka friheten för fruar att bli mer misshandlade för att någon annan ska kunna få friheten att köpa alkohol. Friheter kan stå emot varandra. Och då måste man göra ett värderingsval.
Att konsekvens kan vara viktigt inser jag, men man ska vara konsekvent humanistisk. Inte konsekvent efter en eget påhittad ideologi som man sätter upp som en religilöslag.
Sektliberalerna har dock aldrig tagit med humanism i sin ideologi. Det är därför den blir så vrickad.
Bör också tilläggas: Sektliberalerna har en mycket stor likhet med scientologerna. Båda har skapat sin ideologi med hjälp av en science fiction-författare (fast Hubbard skriver bättre än Rand).
Jo, där har du rätt i att det lutar åt det extrema hållet. “Kätterskt” är ett underligt uttryck, minst sagt. Verkar mer religiöst än politiskt. Dock tror jag inte att man riktigt bör ta Ingerö på orden helt och fullt, utan en hel del är nog bara retorik.
Vidare, specialfallen behandlar sådant som Blogge och Ingerö diskuterat i de inlägg där de skrivit på samma tema. Jag tänkte att du kanske läst det närmare och det var därför jag tog med dem. Vad gäller den ryggradslösa substansen så tycker jag att det stämmer ibland, när det är uppenbart att ställningstaganden bygger på röstfiske och en vilja att vara olika åsiktsläger till lags istället för sunda långsiktiga och mer eller mindre ideologiska riktlinjer. Exempel är till exempel frågor om rusmedel, prostitution, integritet, subventioner, med mera. Därmed inte sagt att det endast är socialliberaler som lider av de här “ryggradsproblemen”, men där kommer slitningarna fram rätt tydligt.
För övrigt är exemplet
“friheten för fruar att bli mer misshandlade för att någon annan ska kunna få friheten att köpa alkohol”
mer än lovligt krystat. Det är ingen som hävdat att det skall vara okej att misshandla folk och ingen betraktar det som en nödvändig frihet. Däremot bör det vara okej att intaga alkohol. Så länge man inte slå sin fru, eller gör något annat som skadar andra, är det inget klandervärt. Man kan inte i preemptivt syfte förbjuda hela klabbet, för att en bieffekt av alkoholkulturen är att labila personer tar steget över gränsen och börjar slå sina fruar, exempelvis.
Det är vettigt att bemöta olika situationer olika, men för mig är en stor del i såväl humanism som liberalism att låta människor göra sina egna val och följa den egna viljan. Om ens slutsatser blir att man skall hindra dem ifrån det för deras eget bästa(?), då tycker jag inte att det är varken eller längre. Då har man bemött situationen fel och tror inte på människans förmåga. Där går liberalism och humanism hand i hand. Visst finns det ett och annat undantag när det kan vara okej med inskränkningar, men det är långtifrån dessa avgörande frågor som t ex svenska socialliberaler härjar.
Jag har förresten Rand i bokhyllan, men inte är det några heliga skrifter inte – kanske faller hon inom facket för “tänkvärd underhållning” istället. Förresten kan säkert alla ideologier leda till elände om man drar dem till sin spets utan tanke på följderna – “rättighetsliberalism” likaså. Det kan jag med att erkänna.
Nej, slitlingarna kommer inte fram tydligare bland socialliberaler än bland egentligen någon annan människa.
Det finns ytterst få personer som 100% konsekventa idag. Samtidigt finns det i varje del av frihetsbegreppet friheter som ställs mot varandra. Där måste folk välja. En del som Ingerö väljer alltid marknadsekonomi. Och då väljer han bort i princip alla andra friheter, som t.ex yttrandefrihet, tryckfrihet, etc eftersom alla dessa kan tvingas bort om en människa annars svälter ihjäl (uppmuntran till martyrskap är inte min sak).
Att Birgitta Ohlsson är ryggradslös, ungefär som Ingerö, Federley, Reinfeldt, Norberg och många andra är inget speciellt. Det är vanligt bland de som har sin inkomst från rena ideologier och får betalt för att ha dem. Och givetvis är korrumptionen enorm bland dem, särskilt bland de som står knutna till tankesmedjor eller ledarsidor och regelbundet förfalskar och förvränger fakta för att de ska passa bättre med lönegivaren.
Och exemplet gällande alkohol är givetvis inte krystat. Lördagsöppet på systembolaget ledde till en fördubbling av hustrumisshandeln på flera håll. Tillgång till alkohol sågs som viktigare än friheten från misshandel. Återigen kan man ha teoretiska resonemang, men att förneka effekter i verkligheten gör en sådan liberalism både tandlös och meningslös. Sektliberalism är lika naiv i sin tro på mänsklig godhet som kommunismen.
Rands bok “Hymn” har jag för mig var en acceptabel SF-bok, men annars är det ganska sunkigt. Hubbard kunde vara riktigt bra. I båda fallen finns det folk som ser dem som heliga skrifter. Se t.ex recensionerna av Rands genuint tråkiga SF-bok för att observera de riktiga sektmedlemmarna.
Fast Rand har en bra kommentar (fritt från minnet): “När ett filosofiskt system ger upphov till raka motsatsen mot vad det säger kan man vara säker på att det handlar om rationaliseringar”.
Det är en bra beskrivning av nyliberalismen som i praktiken snarast lett till nyfascism.
Tja, jag håller med dig om en hel del där, men jag tror nog att det finns vissa värderingar som är svårare att kombinera med varandra än andra. Där tycker jag att socialliberalism står ut en del.
Det här resonemanget om systembolaget är faktiskt ungefär samma anda som att säga att man skulle kunna nå närmare nollvisionen inom trafiken genom att förbjuda bilkörning utanför ren yrkesutövning, typ. Förmodligen effektivt, men ingen bra metod. Man kan nå snart sagt vilka mål som helst genom tillräckligt stora ingrepp, men är det verkligen bra?
Det är ju inte alkoholens fel att hustrumisshandel sker, utan en skev kvinnosyn hos vissa personer och ett osunt hävdelsebehov hos desamma. Om en person är fullständigt psykiskt välmående blir han eller hon inte våldsam av alkohol, utan det skall något annat till. Problemet ligger inte i rusmedlet utan hos personen som brukar det. Det är inget teoretiskt resonemang utan dagens sanning.
Sen kan jag skriva under på att visst är Atlas Shrugged seg i vissa partier, men inte direkt värre än när Tolkien då och då drar igång med sitt jäkla visdiktande eller andra liknande fenomen i SF-/fantasyfacket. Det är ju ofta även i stort bra böcker har transportsträckor..!
Vi kan ta ett annat Rand-citat som har lite bäring på snacket om förbud och förmynderi..
“The only power any government has is the power to crack down on criminals. Well, when there aren’t enough criminals, one makes them. One declares so many things to be a crime that it becomes impossible for men to live without breaking laws.”
Tycker jag stämmer rätt bra. Sen håller jag med om att åtminstone nyliberalism-in-name-only kan leda till något liknande “nyfascism”. Det vill säga, när lagstiftande makt och storföretag håller varandra om ryggen och gynnar varandra, mer eller mindre öppet. Det är en styggelse och inget som en riktig liberal ser positivt på. Privata och statliga intressen skall hållas isär.
Fast vad är ett tillräckligt stort ingrepp? Om 15 minuters stängning av systembolaget skulle halvera hustrumisshandeln, vore det acceptabelt? Många former av knark är helt förbjudna, varför skillnad? Det är alltid en fråga om avvägning och egentligen samma argument. Friheten att förgifta sig själv jämfört med friheten för resten att inte drabbas av effekterna från ett ohejdat narkotika eller alkoholmissbruk.
Självklart finns också frågan om kostnad för sjukvård. Skatter som tas för att betala andras sjukvård (alkohol och knarkrelaterad) respektive den fattiges rätt till sjukvård för att kunna leva ett friare liv. Avvägningar, avvägningar.
Och jo, i praktiken är det alkoholen som leder till misshandel. Om du ser på grafer kan du med en extrem exakthet följa misshandelsfall och alkoholkonsumtion. Det är samma korrelation som ökad vapenförsäljning och dödsskjutningar i exempelvis USA. Och jag vill gärna dra en liknelse mellan inskränkning av vapenförsäljning och inskränking av alkoholförsäljning. Både leder till dödsfall och skador bland de som inte stått för köpen. För inte är det väl geväret som dödar utan den som skjuter? Avvägningar, avvägningar.
Tolkien kan man hoppa över de enstaka dikterna. Rand måste man hoppa över hela slutet på Atlas Shrugged och det är många sidor. Riktigt trist.
Håller med om det sista citatet, men som tur är så är våra rättskipare också lagbrytare och ignorerar de dummaste lagarna.
Annars tror jag nog storföretagen kan vara illa nog om staten inte lägger sig i. Ser ingen skillnad på en mäktig och makturövande stat eller ett mäktigt och maktutövande storföretag.