En av mina gamla katter kissade i diskhon i tvättrummet om det var kris, inte helt tokigt. Jag har alltid haft utekatter (dvs som fått vara ute när de velat vara det) så de brukade ju inte alls göra ifrån sig inomhus varför jag inte haft kattlådor (mer än till små kattungar), men om det knep så tog hon till den metoden. En annan katta kom på att en stor keramikkruka på vardagsrumsgolvet passade bra vid kris, och i det fallet satt hon och balanserade på kanten, också ett trick hon kom på själv, som inte var lika käckt men ändå bättre än om det hade hamnat på trägolvet.

Hade en hankatt för många år sedan som då och då väckte mig tidigt på sommarmorgnarna (omkring klockan 2-4 sådär, på den tiden jag jobbade som vanligt folk och sov på nätterna) för att han ville ut. Det gjorde han för det mesta väldigt försynt, genom att klappa mig på kinden med en framtass, ihärdigt och under en lång stund. När jag vaknade travade han före mig ner till ytterdörren. Men ibland hände det att jag inte vaknade. Då tog han till en osviklig metod, en vars konsekvenser han uppenbarligen inte fann helt angenäm och därför inte använde sig av onödan. Han ställde sig att krafsa på mattan bredvid min säng – och gissa om det fick fart på mig. Hankattspink stinker – i åratal, och har man trägolv är det hopplöst att få bort stanken så det ljudet reagerade jag på i sömnen. Så när han krafsade vid sängen for jag upp som en skjuten ur en kanon, i stort sett sovande, grabbade tag i katten, forsade utför trapporna och formligen hystade ut honom genom dörren.