Nationalism långt viktigare för de i exil
Posted on August 31, 2008
Filed Under Irak, diktatur, dilsa demirbag-sten, kurdistan | 13 Comments
Den senare tiden har fullt av bloggare attackerat Ingmar Karlssons nya bok om Kurdistan. Ingen av dem har överhuvudtaget läst boken, vilket gjort det extra pinsamt. En av de påstått sig läsa boken var Dilsa Demirbag-Sten, mest känd för att sammarbeta med fejkade muslimska organisationer som skapats av israeldyrkare samt för att ljuga om hur snälla israelerna är och hur onda palestinierna är.
Lögn är alltså en vanlig metod för Demirbag-Sten. Enligt Mustafa Can, kurd liksom Demirbag-Sten fast utan hennes extremnationalistm, så använder hon sig återigen av lögn i en Expressen-artikel. Can skriver:
“Hon rycker ut meningar ur boken och förleder läsaren till slutsatser av anorektisk sanningshalt. Där Ingmar Karlsson säger att Ayubbid-dynastin var kurdisk hävdar Demirbag Sten att han skrivit motsatsen. Där Karlsson skriver att den irakiske presidenten är kurd, liksom Israels tidigare försvarsminister Yitzhak Mordechai, ger hon sken av att han förbiser det. Ett korrfel på en kurdisk ledares förnamn tas som täckning för ignorans… Exemplen är flera.
Att med perfida vantolkningar och lögner försöka begå karaktärsmord på författare är annars en effektiv gammal metod som med framgång ännu används i samma land, Turkiet, som förtryckt Madon, Avci och Demirbag Sten som kurder.”
Överlag ska man alltid vara försiktig med exilgrupper. Vilka minns inte exil-kubanerna i USA, fyllda av ett sådant hat att de ville kidnappa en ung pojke och stjäla honom från hans far, enbart för att de så hatade den kubanska regimen? Och alla de exil-irakier som så hetsade till ett krig som kom att förinta hela deras land för att kunna slå tillbaka mot diktatorn Hussein. För att inte tala om israeldyrkarna som ser sig själva som “levandes i exil”, de kan försvara de mest brutala krigsförbrytelser, rasism och mord och försöka få det att verka som om de vore humanitära. Även i palestinska grupper i Sverige är hatet mot Israel ofta så starkt att de mest besynnerliga konspirationsteorier dyker upp, som den om hur israelerna petar in afrodisiak i palestinska skolflickors tuggummin. Sedan finns det alltid de märkliga kryptokommunisterna i Iranska arbetarkommunistiska partiet.
Can målar upp en bild som blivit allt tydligare, av ett irakiskt kurdistan som styrs av diktatorer:
“För att erhålla självständighet krävs, som Karlsson betonar, att områdets politiska ledare måste arbeta för ett starkt civilt samhälle med öppen och fri debatt, och bygga upp effektiva ekonomiska och sociala förvaltningar. Men området styrs av två skrupelfria despoter snarare än av två representativa statsmän: Masoud Barzani och Jalal Talabani. Censur, förföljelse, tortyr och mord på oliktänkande. Ett rättssystem som rättar sig efter kontakter och plånbok.
Krigsherrars bidrag till befolkningens välfärd är alltid marginella fenomen. Därav den öppna nepotism där fruar, söner, svärsöner, morbröder, farbröder, svågrar och andra släktingar styr Kurdistans regionala regering, KRG, som en självbetjäningsbutik. Minister- och ambassadposter, säkerhetstjänst, privata miliser på tiotusentals män, telefonbolag, byggföretag och byggnadskontrakt, mark, satellitstationer, råvarukontrakt, säkerhetsföretag, detaljhandel, till och med kebabrestauranger – de båda ledarnas klaner styr direkt eller indirekt varenda större näringsgren, innehar varenda strategisk post, och snokar upp varenda möjlighet till extra dollar. Två klaner som redan är goda för miljardtals dollar.Trots att tyrannen Saddam Hussein är borta jäser missnöjet bland irakiska kurder. Islamistiska partier får fler sympatisörer, inte för sin doktrinära ideologi, men för att de anses som de enda “rena” alternativen till de styrande partierna KDP och PUK. Som USA:s bundsförvanter är dock Barzani och Talabani väl medvetna om att ingen kan tysta deras röster. Sådan är diktaturens cyniska logik: makten har rätt för att den är starkast.”
Effekten av att stödja och hålla diktatorer under armarna har vi sett tidigare. CIA:s term för det hela är “Blowback”. Blowback är det som hände när Israel attackerade Libanon tills de plötsligt fick Hizbollah som motståndare, sin värsta mardröm. Eller när USA stödde talibanerna i Afghanistan i kriget mot Sovjet och plötsligt fick dem mot sig. Blowback är också när dagens islamistiska Iran skapades i en motreaktion mot USA:s kupp mot den demokratiskt valde Mossadeq och tillsättande av diktatorn Shahen av Iran. För att inte tala om Hamas valseger efter stödet till det genomkorrupta Fatah.
Många diktaturkramare väljer ändå att hålla despoterna i Kurdistan under armarna. Skälen är många. USA, Storbritannien och Israel behöver en vän i närheten av Iran, oavsett hur diktatorisk. De är också rädda för att de kan tvingas överge baserna i resten av Irak. Stabilitet, även om den är skapad genom förtryck, är något stormakter alltid önskat sig. När despoter faller är det dock sällan som alternativet blir något någon önskat sig. Sovjetunionen. Pol Pot. Ayatollorna i Iran. Även om det självklart finns positiva exempel som Sydkorea också. I Kurdistan har alla minnet av Husseins långt värre terror och säkerligen är det därför despoterna kan komma undan med vad som annars skulle ha rönt större protester.
Bäst är dock att redan från början propsa på demokrati, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Det talas det tyst om gällande hela Irak – även de kuriska delarna.
Läs också Pierre Gillys text om hur Demirbag-Sten förvanskar texter.
Tidningar: DN, SvD, Sydsvenskan, DN2, NT
Andra bloggar: Jinge om Olof Palme, Rawia Morra om egyptien som ockupationsvän
Tags: Irak, diktatur, dilsa demirbag-sten, kurdistan, Ingmar Karlsson, Mustafa Can, propaganda
Comments
13 Responses to “Nationalism långt viktigare för de i exil”
Leave a Reply
-
Statistik från 19:e Maj, 2008
-
-
Rösta på Cthulhu!
-
-
[...] Hampus: Nationalismen lång viktigare för de i exil Jinge: Nu skulle Olof Palme behövts [...]
Konstigt .. de flesta folkslag du nämner är okuperade eller förtryckta men då du kommer till pelestinerina så vänder du på steken nämner israelerna.
Konstigt, jag förstår inte vad du talar om Kazam? Jag nämner både palestinierna och israelerna.
Är det något särskilt du vill ha sagt eller bara spamma lite?
Nu verkar det som om du själv inte bara missat att läsa boken utan även Demirbag-Stens recension. Can i DN tar ju öht inte upp den verkliga kritiken mot boken utan endast de av D-S påtalade småfelen. Ett mycket fult knep. Can har ju dessutom ett alldeles särskilt horn i sidan till D-S, hon har ju debatterat mkt ang. hedersmordkulturen medan Can vägrat erkänna detta som en existerande realitet. Can har ju tvingats backa på den punkten, och när man läser hans svulstiga DN-text nu så inser man att han inte riktigt kommit över det än.
Så till dig,Hampus. Jag håller ofta med dig i sak, och ideologiskt, men du skriver som om du vore en slags hejarklack, det är huligan-ståplats-prosa. Du skulle vinna i respekt på att inte håna och hata så mycket.
Nånå, vad Demirbag-Sten gjorde var ju att attackera Karlsson för en massa påstådda småfel och sedan bara raljera i största allmänhet. Vad Can gjorde var att visa att det Demirbag-Sten sa inte ens var sant. Det är dåligt och garanterat ett fult knep som du säger, men av Demirbag-Sten.
Hedersmordskulturen är en separat fråga som inte har med detta att göra. Länka gärna till hur Can backar annars, det kan vara intressant att läsa.
Hat och hån tror jag annars att jag lämnar åt Demirbag-Sten. Det är hennes specialitet och det hon byggt sin karriär på. Synd att du agerar hejarklack för henne.
Alla begår misstag, D-S också, och kanske även du? Jag försvarar absolut inte D-S kategoriskt men du har iaf fel i det du påstår här. Can tar endast upp just “småfelen” (som, om man läser både D-S och “Kurdistan”, inte nödvändigtvis är “småfel” – och definitivt inte “påstådda” utan faktiska). Men i just dessa frågor, som Can tar upp, kan jag nog tycka att båda två vränger orden åt varsitt håll.
Värre är att Can skriver en sån lång text där han redovisar den helt oproblematiska delen av “Kurdistan”. Om denna föreligger ingen som helst debatt. De tveksamma delar som D-S nämner Can inte ens. Och det är ett gammalt och alltför enkelt trick att polemisera genom att selektivt ta upp “småfelen” men inte den stora kritiken.
Du har inte läst “Kurdistan” va? Annars kanske du skulle kunna berätta varför du anser att den större kritiken från D-S är felaktig? Detta hittar du nämligen inte underlag för i Cans text.
Självklart begår även jag misstag ibland, men Demirbag-Sten har en tendens att fortsätta ljuga när hon blivit avslöjad. Se exemplet med attackerna mot palestinierna som jag nämner.
Håller med dig om att Demirbag-Sten använder sig av ett enkelt trick när hon tar upp fel som inte existerar i boken för att kunna attackera Karlsson. Det borde hon givetvis skämmas för.
Annars kan jag inte ens se vilken större kritik du syftar på? Menar du där hon påstar att Karlssons mycket sanna citat om norra Irak som fristad från Saddam är felaktigt? Där gör hon sig direkt löjlig. Och att påstå att PKK inte använde sig av flygförbudszonen är en direkt lögn.
Jag ska villigt erkänna att jag bara skummat boken och inte läst hela, men inte tusan hittar jag några belägg för Demirbag-Stens raljerande. Kanske kan du ge mig direkta sidhänvisningar?
jag tycker det blir lite problematiskt med en sån här tvärsäker bloggpost när du inte är mer intresserad av ämnet än att du “skummar” själva boken, och istället litar blint på en skribent bara för att få ge dig på en annan. Jag förstår att du låter historien tala emot D-S, men samtidigt bortser du ifrån att D-S haft ett för Can besvärligt debatt-överläge tidigare (ifråga om hedersmordsdebatten, där väl ingen längre håller med Cans inledande, motsatta hållning). Det är inte svårt att se på Cans text att detta legat och grott inom honom…
Det D-S verkligen kritiserar – och med viss rätt tycker jag efter att ha åtminstone kommit halvvägs in i boken
– är en onödigt nedlåtande underton rakt igenom långa argumentativa stycken. Jag ställer mig själv väldigt frågande inför stycken i boken som saknar källa, och där det inte heller går att hitta underlag på nätet. Det om de kurdiska mänskliga sköldarna, t ex. Och Karlssons syn på turkarnas folkmord mot armenierna/assyrierna är lika obehaglig som den var i början av 80-talet. Det känns som Karlsson har lite för många lojaliteter mot den turkiska makten och attityden för att kunna gå iland med ett helt bokverk om kurdernas historia – och ändå framstå som objektivt berättande. Det måste man säga att han misslyckas med. Även om jag mycket väl kan tänka mig att D-S överdriver kritiken, precis som Can överdriver sin retorik i motelden.
oj, hade faktiskt inte sett detta:
http://www.expressen.se/kultur/1.1285888/diplomatilska
Nu ska det förståss börja raljeras över att detta är Fredrik Malm som skrivit, men det går inte att komma runt att det han faktiskt skriver är relevant för sakdiskussionen, och att Karlsson själv bekräftar sin partiskhet i frågan. Det bekräftar också det som länge sagts om Karlsson, att han lierat sig lite för helhjärtat med den turkiska makten och anammat dess syn på både kurderna och folkmordsfrågan.
sorry, ligger lite efter här… lade in en kommentar till din senaste bloggtext istället. Känns som jag blev lurad av Malm, ska bli spännande att följa fortsättningen!
fast nu vetifan. Det är ju galenskaper, det karlsson ägnar sin arbetstid åt enl. Dagens Media idag… Man börjar definitivt känna att det ligger en hel del i D-S kritik när Karlsson vägrar debattera sin egen bok.
Inte mer intresserad av ämnet än att jag skummar boken? Är en frågan om tid, jag har 20 böcker på lager och jag kommer läsa dem alla. Jag tyckte det var bäst att titta igenom dem alla direkt för att se ordningen. Och när Demirbag-Sten faktiskt ljugit om alla de punkter som jag kontrollerar är hon faktiskt inget att lita på.
Den “onödigt nedlåtande tonen” känns som en subjektiv bedömning och inget jag själv märker av. Kanske beror på vilken meningar man har sedan innan. Och jag märker inte minsta överdrift hos Can.
Känns annars som Karlsson har rätt i sin Dagens Media-artikel med tanke på Fredrik Malms och Demirbag-Stens lögner i Expressen.
[...] Bloggar: Svensson samt Motbilder [...]