Demonstrerande mot kriget med tårar i ögonen

Posted on January 11, 2009
Filed Under Israel, Krigsförbrytelser, Palestinier, gaza, krig, ockupation, palestina | 2 Comments

Följande är en krönika för Radio Tuff.

* * *

Vi är tolvtusen människor som står vid Sergels Torg och protesterar mot Israels massaker i Gaza och jag har tårar i ögonen. Tolvtusen människor som vill ha ett slut på dödandet, tolvtusen människor som protesterar mot de bomber som dödat över 200 barn de senaste dagarna. Tolvtusen människor.

Det är den största demonstrationen i Sverige sedan Irak-kriget, även då grät jag öppet över att så många människor kunde bry sig över vad som hände i ett annat land så långt borta. Att så många människor visade sitt motstånd mot ett krig som idag har dödat mer än en miljon irakier och drivit över fyra miljoner på flykt. Utan dessa protester kanske Sverige hade deltagit i kriget mot irakierna, svenska soldater de som upprätthållit en olaglig ockupation och skyddat de utländska oljebolagen i deras plundring av Irak. Och nu står vi där igen.

* * *

I tidningarna kan vi läsa om hur Israel har rätt att försvara sig. Hur de har rätt till säkra gränser. Men om det är något som helt tycks sakna gränser så är det Israel. Varför har de annars ockuperat västbanken och Gaza från palestinierna? Shebaa-gårdarna från libaneserna? Golan-höjderna från Syrien? Det är inte att respektera säkra gränser.

Och kriget mot palestinierna handlar inte om ett försvar, det handlar om en fortsättning på det krig från 1948 som drev hundratusentals palestinska flyktingar från sin mark. Det krig där israeliska soldater förstörde över 400 palestinska byar för att sedan bygga sina egna bosättningar där. Bosättningar som idag beskjuts med raketer från de fördrivna. Men kriget handlar inte ens om dessa raketer.

I Juli upprättade Hamas en vapenvila. Från att det tidigare under året skjutits kring 200 raketer i månaden från palestinskt område sköts endast elva raketer under fyra månader. Nej, inte en hundraprocentig vapenvila, svårt när grupper som islamiska jihad inte håller samma vapenvila, men samtidigt betydligt färre attacker än de som israeliska bosättare och armé utförde mot palestinier under samma tid. Detta trots att markstölderna och fördrivningen av palestinier fortsatta oförtrutet. Sedan bröt Israel vapenvilan mot palestinierna genom en attack mot Hamas-män och kriget raketbeskjutningen startar igen.

Även nu är det lätt för Israel att få slut på raketbeskjutningen om de så skulle önska. Ephraim Halevy , tidigare chef för den israeliska underrättelsetjänsten Mossad har berättat för den israeliska tidningen Haaretz att Hamas utan tvekan skulle gå med på en ny vapenvila om den israeliska blockaden bröts. En blockad som fördömts av FN, Röda Korset, Amnesty, Human Rights Watch, Rädda Barnen och för all del den svenska regeringen. Men Israel vill inte häva den blockad som förvägrar det palestinska folket mat, vatten, el och medicin. De vill gå vidare med de anfall som enligt israeliska tidningar har planerats i minst sex månader.

Så vad är orsakerna till anfallet? Det finns självklart inte bara en, vid varje konflikt finns det flera mål man vill uppnå.

Det israeliska valet. Inför premiärministervalet i år pressades både utrikesministern Tzipi Livni och försvarsministern Ehud Barak hårt av den “höken” Benyamin Netanyahu. Netanyahu krävde att ingen ockuperad mark någonsin skulle ges upp, hade protesterat mot avvecklingen av bosättningarna i Gaza och förespråkade ett anfall i Gaza. Genom det nuvarande kriget hoppas Barak och Livni att de kan desarmera hans argument om att de skulle vara för veka mot palestinierna.
Libanon-kriget. Israel fick stryk i Libanon. Ja, de säger det inte öppet, men rädslan finns nu att Hizbollahs “seger”, en seger tagen på bekostnad av att södra Libanon helt förstördes och landet fördes till ruinens brant, ska ge andra mod att göra kraftigare motstånd mot Israel. Israelisk politik mot grannländerna har alltid handlat om vapenmakt. Att de andra ska hållas rädda för vad den israeliska militären kan göra och nu försvann en del av rädslan. Genom attackerna i Gaza vill man återupprätta den, även genom att visa att Israel inte gör någon skillnad på civila och stridande. Många motståndsmän riskerar gärna sina egna liv, men färre de för sina familjer.
Naturgas. Palestina äger naturgas för nära fyra miljarder dollar, naturgas som Israel hade slutit avtal med den djupt korrumperade Fatah-regimen om att få ta del av. Sedan vann Hamas-valet. Nu vill Israel se till att de fortfarande får ta del av naturgasen, men att pengaran från den inte går till den valda regeringen utan till valets förlorare, Fatah. Dessa pengar ska användas för att upprusta Fatah som genom ett palestinskt inbördeskrig ska försöka återta makten från Hamas. Ledare för detta krig ska vara den tidigare presidenten Mahmoud Abbas, vars mandat just nu gått ut, som ska fortsätta som diktator.
Egypten. Israel vill inte behöva ta ansvar för de 1.5 miljoner Gaza-borna vars universitet, skolor, myndighetsbyggnader och bostadshus de nu bombar sönder. Målet är att stjälpa över problemet på Egypten och internationella organisationer. Samtidigt vill isralerna förhindra all form av palestinskt självbestämmande. Tunnlarna, vilka en stor del av Gazas-förnödenheter kommer från bombas sönder för att alla importer ska kunna granskas. Industrierna och myndighetsbyggnaderna bombas sönder för att hålla palestinierna beroende av utlandet och se till att deras egna organisationer slås i spillror.

Det här är inte en ny teknik. Det är samma princip som kolonialismen alltid följt.

* * *

Och nu dödas palestinierna. Deras universitet bombades sönder. Deras största shoppingcenter bombades sönder. Idag kan jag läsa att även musikskolan ligger i ruiner. De svenska biståndsprojekten ligger i ruiner och den svenska statens försök att hjälpa det palestinska folket ur deras missär är krossat. Precis som israelerna i februari i år förstörde den medicinska mobila klinik som byggts upp delvis med svenska skattepengar, en klinik som nådde 1.4 miljoner palestinier i mer än 490 städer och byar.

Jag minns vad jag år 2002 läste om Föreningen Bibliotek i Samhällets biståndsprojekt och hur det behandlades av israelerna när de tillfälligt ockuperade det palestinska kulturministeriet:

“Finns knappt kvar en hel möbel, papper och disketter och allt möjligt har trampats ut på golven, skotthål i väggar, dörrar och fönster, nerslitna gardiner, graffiti och målarfärg på väggarna, ett privat TV-bolags lokaler på ett våningsplan är totalförstört och mycket av kontrollrumsutrustningen verkar saknas. Men detta är ändå inte det värsta.

De israeliska soldaterna har skitit och kissat i nästan varenda rum i huset. På golven, i papperskorgarna, i blomkrukorna, överallt ligger människoskit, på en del hålls kunde man knappt sätta ner fötterna utan att trampa i avföring. På en kopieringsapparat hade man smetat ut skit, på alla våningsplan stank det. Till och med i skrivbordslådor hade soldaterna skitit.”

Och som vanligt attackeras FN.

Det är inget ovanligt att FN attackeras. Vi minns alla Qana-massakern i Libanon 1996 där hundratals desperata människor tagit sin flykt till en FN-postering i ett försök att undfly de israeliska bomberna. Trots att basens läge var välkänt gick israelerna till anfall med flyg. 100 civila dödades. Och nu läser jag igen om hur en FN-skola fylld med flyktingar bombarderats. En tydligt utmärkt FN-skola där koordinaterna lämnats till den israeliska armén och där varje person på områdaet granskats så att inga beväpnade släppts in. Denna gång dog 40 människor. Det är den andra FN-skolan som bombats. Även under den korta tretimmars vapenvilan besköts både FN:s och Röda Korset:s lastbilar med nödhjälp av Israel, detta i den humanitära korridor som Israel själv gett sitt godkännande till och trots att deras rörelser fått godkännande av den israeliska armén.

* * *

Men på Sergels Torg är vi tolvtusen människor som protesterar mot den israeliska ockupationen. Tolvtusen människor som vill ge palestinierna ett rätt till ett människovärdigt liv . Tolvtusen människor som vill få ett stopp på fortsatt krig, stopp för israeler och palestinier som lever i rädsla för bomber, stopp för förnedring, fördrivning och krig. Och jag har tårar i ögonen.

(Tack Roya för videosekvenserna)

Andra om demonstrationerna: Svensson Anna Wester Anna Wester 2 Paolo Pissoffi Pastey Roya Ulf Bjereld Approximationer Denuntia Fi-establoggen Adrian Kaba Mohammed Omar

Tidningar: DN SvD DN DN Aftonbladet Sydsvenskan SvD HD Sydsvenskan Aftonbladet DN Dagen SvD Sydsvenskan SvD

Andra bloggar: Svensson Jinge Alliansfritt Sverige Bulten i Bo Bulten i Bo 2 Esbati Rawia Morra

Share and Enjoy:

Tags: Israel, Krigsförbrytelser, Palestinier, gaza, krig, ockupation, palestina

Comments

2 Responses to “Demonstrerande mot kriget med tårar i ögonen”

Ali on January 11th, 2009 15:11:16

[Lögn gällande demonstrationen igår borttagen. -- Hampus]
Fredrik on January 11th, 2009 17:19:36

[Lögnaktig kommentar borttagen. --Hampus]

Leave a Reply