Atombombernas politik i Korea
Posted on May 28, 2009
Filed Under Korea, Nord-Korea | 2 Comments
USA – 1,032
RYSSLAND (SOVIETUNIONEN) – 715
FRANKRIKE – 210
KINA – 45
STORBRITANNIEN – 45
INDIEN – 3
PAKISTAN – 2
NORDKOREA – 2
(Den amerikanska siffran inkluderar atombomberna över Hiroshima och Nagasaki, Japan. Apartheidstaterna Sydafrika och Israels gemensamma test 1979 har aldrig erkänts officiellt)
Varför vill Nord-Korea ha kärnvapen? Kan det bero på vad The Age skrev år 2003?
“USA har börjat skissa på en militär plan för att avsätta Nordkoreas regering som kunde provocera fram ett krig med kommuniststaten, enligt nya rapporter.
Planen, känd som Operationsplan 5030, skulle enligt rapporter tillåta provokativa handlingar av amerikanska styrkor innan ett krig startat, men det uppenbara syftet att destabilisera och avsätta Kim Jong Ils regim.”
Korea-kriget var ett särdeles brutalt krig. Alla Nordkoreas städer förstördes under fruktansvärda bombangrepp. USA hotade konsekvent med att kärnvapenbomba landet och bombflygplan laddade med atombomber gjorde ständiga räder över huvudstaden. Efter en sådan förstörelse och med ett hot om total förintelse är det inte underligt att Nordkorea velat göra vad som helst för att undvika detta.
Så förstärktes statens paranoia och så startade Nordkoreas kärnvapenprogram. Idag är Nordkorea utfattigt, till skillnad på fram till 70-talet då dess industrikapacitet var högre än broderdiktaturen i Syd-Korea. Landet är desperat över att öppna upp sig ekonomiskt, men samtidigt fanatiskt när det gäller att behålla sitt styre och sin gudomlige ledare på vars meritlista finns mästerskap i Golf, skapande av hela Nordkoreas filmindustri (inklusive en Godzilla-film) och en fantastisk matlagningskonst. Det har skapat kasinostäder och särskilda industrizoner för utlänningar och försöker försiktigt bli en del av världen runt. För att stärka sitt krafter har man kärnvapen.
Är det något land som vet vad ett krig medför så är det Nordkorea. Ledarens extrema ego, nästan på Gunnar Hökmark-nivå, gör inte att de vill se sitt land utplånat. Som många diktatorer vill de ha det så ekonomiskt starkt och välmående som möjligt – mot att de får behålla absolut kontroll. Vapenskramlet är snarast ett desperat försök att få ekonomiskt stöd från omvärlden. Utpressning den som vill.
Ingen förväntar sig att ett land ska avsäga sig sitt kärnvapenprogram inför vad som ses som en fientlig omvärld. Inte Nord-Korea. Inte Israel. Inte Kina. Vårt hopp ligger i att lösa konflikter, bekämpa fattigdom, öppna upp samhällen.
Här fanns det ett erbjudande från omvärlden om att ge Nordkorea olja, industristöd och lån, allt för att få landet på fötter. Som motkrav skulle Nordkorea avsluta sitt vapenprogram. En vinst för alla. Hellre har vi en diktator som sakta öppnar sig mot omvärlden, samtidigt som ekonomiskt stöd kan nå befolkningen än vi har samma brutala diktator sittandes med atomvapen i ett slutet samhälle där folket bara blir fattigare. Här Bush-planen om stöd till Nordkorea mot ett avslutat kärnvapenprogram oändligt viktig, ett av de få bra förslag mannen tog fram.
Tags: Korea, Nord-Korea
Comments
2 Responses to “Atombombernas politik i Korea”
Leave a Reply
-
Statistik från 19:e Maj, 2008
-
-
Rösta på Cthulhu!
-
-
Dom vet inte bara vad krig innebär, dom vet också vad atomvapen betyder – Ett vaccin mot invasion… och det kan ingen klandra dom för att försöka vaccinera sig emot i en tid då världens enda supermakt allt mer lättvindigt startar krig och bryter mot folkrätten. DET är skillnaden i Nord-Koreas atomprogram jämfört med Israel och Kina. I det avseendet har man mycket gemensamt med Iran. Länder som är hotade skaffar kärnvapen, borde då inte den bästa nedrustningsstrategin vara att sluta hota med krig både i retorik och i handlingar?
Eh, planet kopplar loss sin extratank…