11:e september: Frihet som potatis
Posted on September 11, 2009
Filed Under USA | 5 Comments
År 2003 var frihet ett viktigt ord. Det fanns de som höll på människans frihet att inte bombas till döds. Frihet att inte fördrivas från sitt hem. Frihet att få gå klädd hur man ville, att slippa utländsk ockupation, att inte se sitt land förvandlas till ruiner och att se en värld där fred var något att sträva efter.
Och så fanns det de som ansåg att frihet var en potatis.
År 2003 var de amerikanska planerna på invasionen av Irak i full gång. Ett krig som dödat en miljon människor och fördrivit fyra miljoner. Ett krig som förvandlat Irak till ett land av sönderbombade hus där religiösa ligor förföljer de kvinnor som inte vill bära huvudduk och självmordsbombare spränger sig i luften i folkmassor lite här och var. År 2003 hörde frankrike till de som ville undvika detta krig, USA till de som hejade på det. Och här kommer potatisen in.
I den amerikanska kongressen kunde man köpa hamburgare, för många symbolen för USA. Ett problem. Till hamburgarna medföljde Pommes Frittes – French Fries på engelska. Frankrike var det land som en gång i tiden hjälpt USA bort från den brittiska kolonialmaktens ok och som för att fira landets självständighet gett dem frihetsgudinnan som present. För detta anklagades Frankrike som ett land av jordens mest ryggradslösa människor. För att visa världen att USA inte längre brydde sig om frihet valde den amerikanska kongressen att avstånd från friheten den gudinna som ständigt vakat över Manhattan erbjöd.
Ordet “frihet” skulle nu istället förknippas med en rotfrukt dränkt i flottig olja, fetmabildande och överfylld av kalorier. Frihet som serverad på en lunchbricka bredvid en köttbit med rosa dressing och ett glas socker utspätt i färgat vatten. Frihet för några dollar betalda av en rik kongressman till en underbetald servitör vars föräldrar kanske flytt från ett tidigare sönderbombat land.
Den amerikanska drömheten om frihet slutade i en potatis. En brun skapelse med ögon i alla riktningar som trivs bäst i mörkret, under jorden. En pantoffel, ett jordäpple, ett pära. En knöl.
Och nu, för att hedra minnet över de 3000 oskyldiga människor som dog under fruktansvärda och förfärliga former den 11:e september år 2001 ska USA bygga ett monument över dagen som kunde ha förändrat den amerikanska självbilden. Namnet?
French Fries Tower
Bloggar: Jinge om en nedskräpare, Svensson om dumheten med krig, Loke om Myrdal, Dessa mina minsta bröder om pingstörelsen
Tags: USA, french fries, frihet, pommes frittes
Comments
5 Responses to “11:e september: Frihet som potatis”
Leave a Reply
-
Statistik från 19:e Maj, 2008
-
-
Rösta på Cthulhu!
-
-
Ska de kalla det så? Verkligen?
Nja, det ska använda den amerikanska synonymen för Pommes Frittes – “freedom”.
Det fula tornet ser onekligen ut som en pommefrite i formen eller möjligen en potatisskalare. Piggen på toppen ser fånig ut. En syl rakt upp i himlen. Aggressivt och fult.
Ett grönpmråde på området hade varit mer på sin plats. Undras om det finns repselar på varje våning hädanefter?
Intressant i sammanhanget är också att basen på potatistornet har designats om av ’säkerhetsskäl’ och består numera av 60 meter stål och betong.
Symbol för frihet och mod, hmm…
Jag tillhör dem som anser att Bush, (W), hade rätten på sin sida när han gick in i Iraq, men i synnerhet Afghanistan. Jag tillhör också dem som anser att USA förlorade sin välsignelse när W införde statstortyr, och när han uttalade sig om att alla som inte var med USA var mot USA, och då menade han tydligen även mig, jag som stödde kriget som sedermera blev befrielsen av Afghanistan och Iraq. W hade slagit in på fel väg för sitt land, så jag blev USA:s fiende helt plötsligt.
Jag skrev många brev till W 2004, på den tiden var jag ännu pro-W, men då hade nyheten om “Waterboardingen” ännu inte kommit ut i offentligheten. Obama har inte kunnat vrida klockan tillbaka till före 9/11 moralmässigt. Jag tror inte att USA återhämtar sig ekonomiskt fullt ut. Gud straffar alla olydiga länder, men det är på en flytande skala. 
Jag ville i alla fall säga att jag anser att Frankrike liksom Sverige är de två välsignade nationerna nu. Nicholas Sarkozy var tidigare pro-amerikan, men jag undrar hur det är nu när fransmännen fått höra så många gånger under så många år att de är fega av amerikanarna?