Pengar på krig eller på välstånd?
Posted on May 23, 2010
Filed Under Afghanistan, bistånd | Leave a Comment
Den bästa kommentaren om Greklands kris kommer, inte oväntat, från Alexandra Pascalidou:
“Trots att Greklands ekonomi kollapsat och satt världens börser i gungning har ändå till exempel Frankrike de senaste månaderna sålt sex fregatter för 2,5 miljarder, helikoptrar för 400 miljoner och annat för en summa av 3 miljarder euro.
Tyskland har sålt sex ubåtar för en miljard och det finns säkert flera som sålt krigsmaterial till det EU-land som har en oproportionerligt stor försvarsmakt. Nästan 5 procent av Greklands BNP bekostar försvaret med en styrka på 100 000 soldater i en nation med 11 miljoner människor.
Hur gulligt är det inte att Tyskland och Frankrike lånar Grekland pengar för att de ska shoppa krigsmaterial?
I stället för att sälja pansarvagnar borde Nato och EU hjälpa till att avrusta Grekland och medla med Turkiet. De borde en gång för alla lösa Cypernkonflikten som krigsindustrin tjänat miljarder på sedan ön ockuperades. Publicera skamlistor på alla som tjänat pengar på Greklands utsatthet. Sedan kan de börja skära i arbetarnas månadslöner på 850 euro.”
En som verkar mer förvirrad är Dan Sermand, generalsekreterare för Läkare utan gränser. I SvD argumenterar han vad det tycks för att man ska sluta sjänka pengar till hans organisation. Han skriver:
“Militärens oerhört viktiga mandat att försvara och skydda medborgare eller civilbefolkningar är till och med viktigare än vårt humanitära mandat, som går ut på att rädda liv och lindra nöd. När det är dags att rädda liv har något inträffat som istället kunde ha förebyggts.”
Om Sermand hade rätt vore det en uppmaning att sluta skänka pengar till Läkare utan gränser och istället skänka dem till militären. Men han har fel. Ack, så fel. Vad Sermand bortser från är att det ofta är militären som orsakar den nöd man kan se. Som bombar fattiga. Som förvandlar områden till krigszoner. Som driver folk på flykt och hindrar de som blivit kvar från att få hjälp. Utan militärens skapande av krig och katastrofer skulle Läkare utan gränser ha långt mindre jobb.
Men Sermand skriver också bra saker:
“Men när militären tar på sig roller inom humanitärt hjälparbetare och när militära insatser numera kan kallas ”humanitära”, innebär det att roller sammanblandas. Dessa oklara roller innebär ett hot mot både civilbefolkningen och civila humanitära aktörers möjligheter att arbeta.
Humanitära organisationer ses inte längre som neutrala utan som en del av den västerländska politiska agendan, och därmed som legitima måltavlor för attacker.
Afghanistan är ett exempel på den här utvecklingen. Både USA och militärstyrkor under Natos ledning, däribland Sveriges, har gjort samarbets- och hjälpstrategin till ett humanitärt kamouflage. I ett sådant osäkert område blir hjälpen ”hotbaserad” snarare än ”behovsbaserad” och ges enligt militära ändamål, och inte enligt opartiska utvärderingar om var de humanitära behoven finns.
Att bistå befolkningen blir ytterligare en krigsstrategi som kan användas för att ställa krav, neka assistans eller belöna de som deltar i militärens politiska agenda. “
När hjälp blandas ihop med militära insatser gör man också det humanitära biståndet till militära mål. En opolitisk skola kan få stå kvar. Svenska Afganistankommittén lyckades med framgång fortsätta driva sina flickskolor under hela Taliban-tiden. Men när samma flickskolor blir en del av en utländsk ockupation börjar också attackerna mot dem.
Läs också Fredskoallitionen i Göteborgs text om detta.
Tags: Afghanistan, bistånd, Läkare utan gränser
Comments
Leave a Reply
-
Statistik från 19:e Maj, 2008
-
-
Rösta på Cthulhu!
-
-
