Inte ett ord i protest. Inga vackra ord om demokrati och mänskliga rättigheter. Nej, Birgitta Ohlsson undvek noggrannt att skriva några debattartiklar eller ens en enda liten bloggpost om detta. Samtidigt fortsatte Honduras diktator att stänga medierna på hemma plan, arrestera meningsmotståndare och slå ner alla protester.

Allt med Birgitta Ohlssons tysta samförstånd. Liksom Ohlsson också med sin tystnad accepterade att massavlyssning ska implementeras mot hela svenska folket..

“Småpengar till Haiti, miljarder till Israel, Egypten”

Det kan också finnas skäl att minnas den roll som Israel har spelat för Haiti. Att se till att de fattiga hålls fattiga och att diktaturen får styra. I boken “The Israel Connection”, som beskriver Israels militära stöd till olika länder i världen, kan man läsa om Israels kontakter med den hatade diktatorn Jean Claude “Baby Doc” Duvalier:

“Inte många nationer i världen har avtal med Haiti, och inga andra nationer förrutom Israel har ett avtal på kulturområdet. Man kan undra vad detta avtal betyder, men detaljerna hålls hemliga. Medans signerandet av avtalet om kulturellt utbyte och sammarbete med Haiti skulle ha utlöst åtminstone löje i länder som USA, Frankrike eller Väst-Tyskland så visades inget intresse vare sig från allmänhet eller politiker i Israel. Den siste utländske dignitären som besökte Haiti under Duvaliers styr, i Januari 1986, var David Levy, Israels vice premiärminister.”

Israel bidrog också med vapen till diktaturen och hjälpte till att hålla den kvar vid makten:

“Haitis militära behov var ganska begränsade, och Israel fylla dem alla. Det fanns israeliska militära rådgivare i Port-au-Prince och vakterna som såg över säkerheten för President-för-evigt Jean-Claude Duvalier bar den självklara Uzzin. När Duvalier började bli mer oroad över attacker från rebeller köpte han luftvärn från Israel (Egozi, 1984). Israeliska rådgivare rapporterades hjälpa den Haitiska regeringen att upprätthålla “intern säkerhet” (Bahbah, 1983). Officerare i den Haitiska militären har besökt Israel för träning. Elit-trupperna Leopard enheten för upprorsbekämpande, skapad av Baby Doc, tränades i Israel.”

2004 avsattes Jean Bertrand Aristide, de fattigas man, i en kupp initierad av USA. En av de som då släpptes ur fängelset var General Prosper Avril, president på Haiti efter den notoriske Baby Doc. Avril hade varit inblandad i systematiskt förtryck av opposiotion samt tortyr. Avril planerade redan en kupp mot den folkvalde Aristide efter dennes återinsättande 2004 från den förre kuppen. Han tvingades då fly – till Israel. Inte underligt då det var israelerna som gett honom hans utbildning då han under Duvaliers styre.

Det är mycket positivt att Israel nu sänt fältsjukhus till Haiti för att hjälpa befolkningen. Landet ska i detta fall ha en eloge för sin snabba utryckning med nödvändig hjälp. Samtidigt är det osmakligt att använda sig av detta i propagandasyfte med tanke på hur Israel sett till att hålla kvar befolkningen i fattigdom under en militärjunta.

Under dagen har någon uppmärksammat att Wikipedias text om François “Papa Doc” Duvalier innehäll en bild på diktatorn i ett möte med israels ambassadör Dr. Yoel Bar-Romi. Personen har editerat bort bilden med motivet att “Israel hade lite att göra med Papa Docs regim, mindre än USA”. Ett märkligt påstående eftersom USA:s hjälp till Papa Doc gick via Israel som också utbildade all säkerhetspersonal hos regimen. Så fungerar den israeliska propagandaapparaten när den retuscherar om historien enligt klassiskt Sovjet-manér. Bilden som plockades bort ser ni under.

Bilden israelvännerna vill dölja för dig: Papa Doc i möte med den israeliske ambassadören Dr. Yoel Bar-Romi vid Duvaliers kröning till president på livstid

I går skrev jag att det inte bara var jordbävningen som dödade utan också slummen. Idag blev jag bekräftad av Washington Post som skriver om de rikare områdena:

“Ett palats byggt på ett berg av mannen som styr över ett av Haitis största lotterier står än. Bilhandlare, de större importörerna, familjerna som kontrollerar hamnen — de körde alla genpm staden med sina chaufförer och säkerhetsmän den senaste helgen. Endast några få hem här har förstörts.”

60 procent av byggnaderna i Port-au-Prince var så dåligt konstruerade att de var direkt samhällsfarliga – under normala omständigheter. Detta trots att man visste att området satt i en riskzon för jordbävningar.

Washington Post berättar om hur hjälpen fördelats:

“Men räddningsoperationerna har fokuserats intensivt på byggnader med internationella hjälparbetare, som det krossade FN-högkvarteret, och på störe hotell med ett internationellt klientel. Några internationella räddningsarbetare sa att de skickats för att hitta utlänningar först.”

Problemen på Haitis flygplats fortsätter och försvårar för hjälp att komma fram. Kontrolltornen slogs ut under jordbävningen. Enligt ett avtal med Haitis junta så har nu USA fullständig kontroll över all trafik till och från flygplatsen. Den amerikanske befälhavaren på flygplatsen säger:

“Vad vi ser här är liknande att sköta en större flygplats… utan kommunikationer, el och datorer.”

Hittills har 100 miljoner dollar lovats i hjälp till Haiti från USA. Det motsvarar 0.05 procent av vad de sex största bankerna betalat ut i bonusar till sina anställda. Ett annat sätt att uttrycka det är att den amerikanska hjälpen till Haiti motsvarar en procent av vad USA lägger varje månad på krigen i Afghanistan och Irak.

Och amerikanska Heritage Foundation var tydliga med hur Haiti-krisen skulle användas som Chock-terapi:

“Mitt i lidandet, erbjuder krisen på Haiti möjligheter för USA. Förutom att erbjuda omedelbar humanitär hjälp, ger USA:s svar på den tragiska jordbävningen en möjlighet att omstrukturera regeringen och ekonomin på Haiti, dysfunktionella sedan en tid tillbaka, liksom att förbättra USA:s image i regionen.”

Själv då? Jo, jag följde Saphires utmaning. En tiondel av min lön denna månad går till Haiti. Gör detsamma om du har råd! Annars hjälper en 50-lapp alltid en bit på väg om tillräckligt många skänker en. Hjälp-länkar hittar du hos DN.

P.S. En särskild plats i helvetet reserverar jag för de avskum som lurat folk att gå med i falska Facebook-grupper.

Medier: Expressen KvP HD SvD Dagen SvD DN Expressen Expressen Expressen Dagen Dagen SvD Sydsvenskan Sydsvenskan Aftonbladet DN VA

Organisationens ordförande Hans Van Baalen berättar om hur organisationen nu valt Honduras nye diktator, kuppmakaren Roberto Michelleti, till vice-ordförande. Michelleti tog makten i Honduras vid en statskupp i Juni i år. Statskuppen har fördömts av USA:s president Barack Obama, Europeiska Unionen, FN och Organization of American States. I Sverige har de enda diktaturkramarna tyckts finnas på den högerextrema tidningen Axess, den svenska motsvarigheten till FOX News.

Men nu har även Folkpartiets och Centerpartiets paraplyorganisation visat sig tycka diktatorer är bra ledare. Kan vi förvänta oss att våra svenska partier nu tar avstånd från diktatorn och går ur Liberal International Congress? Eller kommer de att nöja sig och tycka att diktatur inte är så illa, så länge storföretagen kan slippa sådana otäckheter som minimilöner och fattigreformer?

Tips från Homo Politicus, Arbetaren om samma sak.

Bloggar: Jinge om Afghanistan, Svensson om antisemitism, Loke om Venezuela

“Jag har förhandlat med bögar, prostituerade, vänster, svarta, vita. Det är mitt jobb. Jag har studerat för det. Jag är inte rasmässigt fördomsfull. Jag gillar den lille svarte sockerplantatsarbetaren som är president i USA.”

/Enrique Ortez Colindres, “utrikesminister” i militärkuppens Honduras (innan hans uttalande tvingade honom att avgå)

Veckan innan jag besökte Fiji år 2006 skedde en militärkupp där. Förloppet var detsamma som nu i Honduras. Militären sparkade ut den valda regeringen för att istället utnämna sina egna ställföreträdare. Den utsparkade presidenten hade försökt se till så att lokalbefolkningen fick en del av turistinkomsterna. Omvärlden väsnades litegrann tills de själva insåg att de tjänade på militärkuppen och sen blev det tyst. Två år senare började australiens inblandning i kuppen sippra fram i medierna. Utan tvekan kommer något liknande ske gällande Honduras. Statskupper sker sällan i ett vakuum.

En som haft kontakt med Honduras kuppmakare är den amerikanske utrikesministern Hillary Clinton tidigare talesman Lanny Davis. Davis är nu betald lobbyist och spinnmästare för Business Council of Latin America (CEAL), ungefärligen Latinamerikas handelskammare. The Hill skriver:

“Davis företag orkestrerade en lobbying-attack mot Capitol Hill tidigare denna vecka. Orrick [firman Orrick, Herrington & Sutcliffe] arrangerade möten i Washington mellan kongressmedhjälpare för båda kammarnas utrikeskommittéer och ett antal nuvarande och tidigare högre regeringstjänstemän från Honduras, inkluderande Enrique Rodriguez, en Honuransk kongressman; Roberto Flores Bermudez, tidigare Honduransk ambassadör till USA; och Felicito Avila, en presidentkandidat och fackföreningsledare.”

Davis är också talesman för Israel Project. Kanske är det detta som gjort att den av kuppmakarna i Honduras utvalde presidenten, Roberto Micheletti, säger att de har Israels stöd i den antidemokratiska statskuppen.

Som av en ren slump sitter en annan av Hillary Clintons tidigare medarbetare, Bennett Ratcliff, nu med som direkt rådgivare till den nye diktatorn i de “förhandlingar” som pågår i Costa Rica mellan kuppmakarna och den demokratiskt valde presidenten.

Både General Romeo Velásquez, som ledde statskuppen, och General Luis Suazo, flygvapenchefen, är utbildade vid den amerikanska tortyrskolan School of Americas [SOA]. SOA är också känt under namnet “School of Coups”, Kupp-skolan. Elva diktatorer i Latin-Amerika har fått sin utbildning där. Bl.a:

• Argentinas diktatorer General Leopoldo Galtieri och General Roberto Viola.
   
• Guatemalas diktator General Efrain Rios Montt.
   
• Panamas diktatorer General Omar Torrijos och Manuel Noriega.
   
• Ecuadors diktator General Guillermo Rodriguez.
   
• Bolivias diktatorer General Hugo Banzer Suarez och General Guido Vildoso Calderon.
   
• Perus diktator General Juan Velasco Alvardo.
   

Över 60 000 soldater utplacerade i över 15 latinamerikanska länder har utbildats vid SOA. Chiles chef över säkerhetspolisen under Pinochet, Raúl Iturriaga, liksom terroristen Luis Posada Carriles utbildades också där.

Och nu följer det vanliga mönstret vid statskupper: Oppositionsmedier stängs ner, universitetet attackeras, kuppmakarna besöker Washington, utegångsförbud införs.

Mest korkat av allt. Samtidigt som kuppmakarna vägrar att låta den folkvalde presidenten återvända till Honduras har de efterlyst honom hos Interpol för “knarkhandel”. Varför inte låta honom återvända självmant? Interpol själva vägrar att ta emot den falska anmälan.



Så vad har vi hört från Hillary Clinton då? Kritik mot… Nicaragua. Vid flera tillfällen har Clinton attackerat Iran p.g.a ett påstått ambassadbygge som enligt hennes uttalande verkar vara något i hästväg, nästan något i stil med den amerikanska ambassaden i Irak, större än hela vatikanstaten:

“Iranierna bygger en enorm ambassad i Managua. Och ni kan bara föreställa er vad den ska vara till för.”

 


Ett problem bara. Ambassaden finns i ungefär lika stor utsträckning som de irakiska massförstörelsevapnen. Inte alls. Enligt Washington Post pågår inget byggande av någon iransk ambassad överhuvudtaget och den enda ambassaden som kan ses som enorm är – den amerikanska. Ryktena om det iranska inflytandet i latin-amerika verkar ha startat med vid ett möte från Israel Project där den republikanska kongressledamoten Connie Mack menade att irans förhållande till Latin-Amerika påminde om det mellan Ryssland och Kuba.

Israel Project, var det inte de vars talesman nu var inblandad i kuppen i Honduras? Ja, kan man inte få inflytande på demokratisk väg finns alltid den odemokratiska. Och just nu finns israeliska kommandosoldater i Honduras för att lära ut hur man ska slå ned demonstrantioner och skapa ett klimat av terror för att förhindra motstånd mot kuppmakarna. För Ynet News berättar en israel som jobbar för en “säkerhetsfirma” att militärkuppen bara skett “för att behålla ordningen”. Israel är en av de främsta försäljarna av vapen till militären som stod bakom statskuppen.

Times citerar en amerikansk expert:

“Israel opererar utan de restriktioner som vi omfattas av i denna del av världen. De behöver inte bry sig om brott mot mänskliga rättigheter. De har vapen att sälja och regeringen i denna region behöver dem.”

 


Israels har sedan länge varit inblandade i Honduras-affärer. De tränade på 80-talet Contras för USA:s räkning, en milis stationerad i Honduras med syfta att återföra Somoza-diktaturen. Somoza-familjen hade sålt vapen till Israel så tidigt som inför kriget 1948. Israel har tidigare stött diktaturerna i både Haiti, Chile, Argentina, Paraguay och Bolivia.



Bloggar: Jinge om Jan Guillou, Loke om våldtäkter


Tags: Israel, diktatur, vapenexport, Hillary Clinton, honduras, Latin-Amerika, Pinochet, School of Americas, SOA]]> http://motbilder.se/2009/08/16/jag-gillar-den-lille-svarte-sockerplantatsarbetaren-som-ar-president-i-usa/feed/ 3 http://motbilder.se/2008/08/31/nationalism-langt-viktigare-for-de-i-exil/ http://motbilder.se/2008/08/31/nationalism-langt-viktigare-for-de-i-exil/#comments Sun, 31 Aug 2008 09:52:08 +0000 Hampus Eckerman Ingmar KarlssonMustafa Canpropaganda http://motbilder.se/?p=838 Den senare tiden har fullt av bloggare attackerat Ingmar Karlssons nya bok om Kurdistan. Ingen av dem har överhuvudtaget läst boken, vilket gjort det extra pinsamt. En av de påstått sig läsa boken var Dilsa Demirbag-Sten, mest känd för att sammarbeta med fejkade muslimska organisationer som skapats av israeldyrkare samt för att ljuga om hur snälla israelerna är och hur onda palestinierna är.

Lögn är alltså en vanlig metod för Demirbag-Sten. Enligt Mustafa Can, kurd liksom Demirbag-Sten fast utan hennes extremnationalistm, så använder hon sig återigen av lögn i en Expressen-artikel. Can skriver:

“Hon rycker ut meningar ur boken och förleder läsaren till slutsatser av anorektisk sanningshalt. Där Ingmar Karlsson säger att Ayubbid-­dynastin var kurdisk hävdar Demirbag Sten att han skrivit motsatsen. Där Karlsson skriver att den irakiske presidenten är kurd, liksom Israels tidigare försvarsminister Yitzhak Mordechai, ger hon sken av att han förbiser det. Ett korrfel på en kurdisk ledares förnamn tas som täckning för ignorans… Exemplen är flera.

Att med perfida vantolkningar och lögner försöka begå karaktärsmord på författare är annars en effektiv gammal metod som med framgång ännu används i samma land, Turkiet, som förtryckt Madon, Avci och Demirbag Sten som kurder.”

 


Överlag ska man alltid vara försiktig med exilgrupper. Vilka minns inte exil-kubanerna i USA, fyllda av ett sådant hat att de ville kidnappa en ung pojke och stjäla honom från hans far, enbart för att de så hatade den kubanska regimen? Och alla de exil-irakier som så hetsade till ett krig som kom att förinta hela deras land för att kunna slå tillbaka mot diktatorn Hussein. För att inte tala om israeldyrkarna som ser sig själva som “levandes i exil”, de kan försvara de mest brutala krigsförbrytelser, rasism och mord och försöka få det att verka som om de vore humanitära. Även i palestinska grupper i Sverige är hatet mot Israel ofta så starkt att de mest besynnerliga konspirationsteorier dyker upp, som den om hur israelerna petar in afrodisiak i palestinska skolflickors tuggummin. Sedan finns det alltid de märkliga kryptokommunisterna i Iranska arbetarkommunistiska partiet.

Can målar upp en bild som blivit allt tydligare, av ett irakiskt kurdistan som styrs av diktatorer:

“För att erhålla självständighet krävs, som Karlsson betonar, att områdets politiska ledare måste arbeta för ett starkt civilt samhälle med öppen och fri debatt, och bygga upp effektiva ekonomiska och sociala förvaltningar. Men området styrs av två skrupelfria despoter snarare än av två representativa statsmän: Masoud Barzani och Jalal Talabani. Censur, förföljelse, tortyr och mord på oliktänkande. Ett rättssystem som rättar sig efter kontakter och plånbok.
Krigsherrars bidrag till befolkningens välfärd är alltid marginella fenomen. Därav den öppna nepotism där fruar, söner, svär­söner, morbröder, farbröder, svågrar och andra släktingar styr Kurdi­stans regionala regering, KRG, som en självbetjäningsbutik. Minister- och ambassadposter, säkerhetstjänst, privata miliser på tiotusentals män, telefonbolag, byggföretag och byggnadskontrakt, mark, satellitstationer, råvarukontrakt, säkerhetsföretag, detaljhandel, till och med kebabrestauranger – de båda ledarnas klaner styr direkt eller indirekt varenda större näringsgren, innehar varenda strategisk post, och snokar upp varenda möjlighet till extra dollar. Två klaner som redan är goda för miljardtals dollar.

Trots att tyrannen Saddam Hussein är borta jäser missnöjet bland irakiska kurder. Islamistiska partier får fler sympatisörer, inte för sin doktrinära ideologi, men för att de anses som de enda “rena” alternativen till de styrande partierna KDP och PUK. Som USA:s bundsförvanter är dock Barzani och Talabani väl medvetna om att ingen kan tysta deras röster. Sådan är diktaturens cyniska logik: makten har rätt för att den är starkast.”

 


Effekten av att stödja och hålla diktatorer under armarna har vi sett tidigare. CIA:s term för det hela är “Blowback”. Blowback är det som hände när Israel attackerade Libanon tills de plötsligt fick Hizbollah som motståndare, sin värsta mardröm. Eller när USA stödde talibanerna i Afghanistan i kriget mot Sovjet och plötsligt fick dem mot sig. Blowback är också när dagens islamistiska Iran skapades i en motreaktion mot USA:s kupp mot den demokratiskt valde Mossadeq och tillsättande av diktatorn Shahen av Iran. För att inte tala om Hamas valseger efter stödet till det genomkorrupta Fatah.

Många diktaturkramare väljer ändå att hålla despoterna i Kurdistan under armarna. Skälen är många. USA, Storbritannien och Israel behöver en vän i närheten av Iran, oavsett hur diktatorisk. De är också rädda för att de kan tvingas överge baserna i resten av Irak. Stabilitet, även om den är skapad genom förtryck, är något stormakter alltid önskat sig. När despoter faller är det dock sällan som alternativet blir något någon önskat sig. Sovjetunionen. Pol Pot. Ayatollorna i Iran. Även om det självklart finns positiva exempel som Sydkorea också. I Kurdistan har alla minnet av Husseins långt värre terror och säkerligen är det därför despoterna kan komma undan med vad som annars skulle ha rönt större protester.

Bäst är dock att redan från början propsa på demokrati, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Det talas det tyst om gällande hela Irak – även de kuriska delarna.

Läs också Pierre Gillys text om hur Demirbag-Sten förvanskar texter.

Tidningar: DN, SvD, Sydsvenskan, DN2, NT

Andra bloggar: Jinge om Olof Palme, Rawia Morra om egyptien som ockupationsvän


Tags: Irak, diktatur, dilsa demirbag-sten, kurdistan, Ingmar Karlsson, Mustafa Can, propaganda]]> http://motbilder.se/2008/08/31/nationalism-langt-viktigare-for-de-i-exil/feed/ 13 http://motbilder.se/2008/02/24/turkmenistan-och-kackerlackan/ http://motbilder.se/2008/02/24/turkmenistan-och-kackerlackan/#comments Sun, 24 Feb 2008 09:55:00 +0000 Hampus Eckerman http://motbilder.se/2008/02/24/turkmenistan-och-kackerlackan/ Turkmenistans tidigare diktator är, som jag tidigare konstaterat, en av de mest egotrippade diktatorer som någonsin existerat. Här ger han Nord-Koreas Kim Jong-Il en match för pengarna.

Han döpte om sig själv till Turkmenbashi, Alla Turkmeners Fader. Han beställde guldstatyer av sig själv. Och som det inte vore nog har döpte han om månaden April efter sin mor och Januari efter sig själv.

Nu skriver tidningen The Guardian om den nye diktatorns, Berdymukhammedov, knäppryck:




“För tittarna på Turkmenistans populära kvällssända nyhetsprogram Vatan var det ännu en rutinbulletin. Men när nyhetsläsaren började klockan 9-sändningen kunde tittarna i det centralasiatiska landet se något ovanligt som kröp längs med studiobordet: en stor brun kackerlacka.

Kackerlackan lyckades ta ett helt varv över bordet, uppenbarligen oförmärkt, innan den försvann. Hela programmet, komplett med kackerlacka, upprepades klockan 11 den kvällen.”


Ett roligt litet inslag kan tyckas, om än lite pinsamt för de inblandade. Enligt diktatorn sårade det dock hela nationen. Omedelbart lät han sparka 30 personer på TV-stationen. Det var både journalister, tekniker, regissörer, kameramän och tekniker. Om inte annat så drabbades i alla fall färre än då den förre diktatorn aldrig fick sin nyårshälsning uppläst i TV för att teknikerna var för fulla.




Tags: Turkmenistan, diktatur, kackerlackor]]> http://motbilder.se/2008/02/24/turkmenistan-och-kackerlackan/feed/ 3 http://motbilder.se/2007/11/22/pakistans-demokratiske-diktator/ http://motbilder.se/2007/11/22/pakistans-demokratiske-diktator/#comments Thu, 22 Nov 2007 18:02:00 +0000 Hampus Eckerman http://motbilder.se/2007/11/22/pakistans-demokratiske-diktator/
I två blogginlägg har jag nu uppmärksammat USA:s inblandning i Pakistans införskaffande av kärnvapen. I dag gav George Bush sitt uttryckliga stöd till diktatorn Musharrafs inspärrande av opposition, jurister och journalister, totalt ca. 2000 politiska fångar:


“Han har inte gått över gränsen. [...] Han är uttryckligen någon som tror på demokrati.”
Pentagon är också lyckliga över kväsandet av all opposition och förespråkar en dubblering av betalning till de pakistanska paramilitära styrkor som sätts in mot pro-talibanerna i öst samt Musharrafs fiender.

Mer nyheter:
• En palestinsk nio-årig pojke dog i Gaza City eftersom den israeliska militären vägrade att låta honom få åka till sjukhus.

• Ecuadors president Rafael Correa stoppas och trakasseras vid flygplatsen i Miami. Detta följer på att han vägrat förlänga USA:s avtal om en militärbas i Ecuador om han själv inte får ha en Miami. Rafael Correa lovar snällt att behandla alla amerikanska besökare i hans eget land lika vänligt.
• Judiska bosättare blockerade infarten till en hel palestinsk by på Västbanken.
• Den amerikansk generalen James Dubik tackar Iran för hjälpen att förhindra blodspillan i Irak: “Vi är tacksamma för Irans engagemang i att förhindra inflödet av vapen, sprängämniing och träning (av terrorister) i Irak. [...] Som ett resultat har det bidragit till en minskning av våldet”. Istället kommer 60% av de utländska stridande från USA:s allierade Libyen och Saudi-Arabien.
• Hagelstormar i Libanon hjälper till med minröjningsarbetet, hundratals odetonerade klusterbomber exploderar när hagel stora som valnötter slår ner. Israel förlängde kriget med flit för att släppa flera miljoner klusterbomber över Libanon, trots att ett avtal om fred fanns färdigt.

Tags: Bosättare, Irak, Iran, Israel, Pakistan, diktatur, krig, libyen, palestina]]> http://motbilder.se/2007/11/22/pakistans-demokratiske-diktator/feed/ 0 http://motbilder.se/2007/09/09/myanmar-dess-huvudstad-militarposteringar-och-tempel/ http://motbilder.se/2007/09/09/myanmar-dess-huvudstad-militarposteringar-och-tempel/#comments Sun, 09 Sep 2007 04:35:00 +0000 Hampus Eckerman http://motbilder.se/2007/09/09/myanmar-dess-huvudstad-militarposteringar-och-tempel/ Yangoon är ett utmärkt ställe att köpa DVD-filmer. Samlingsskivor som ovanligt ärligt utlovar “de mest irriterande hollywoodfilmerna” till “övervärderad glädje” säljs för kring en dollar. även myndigheterna tycks ha drabbats av ärlighetsiver och vid en park hittar jag ett plakat som uppmanar alla att “krossa interna och externa destruktiva element som en gemensam fiende”. Grammatiken tycks tveksam, men budskapet råder inga tvivel om.

I min förra rapport kallade jag Myanmars huvudstad för Yangoon. Det är dock en sanning med modifikation. Yangoon förblir Myanmars ekonomiska maktcentra, men år 2005 lät militärdiktaturen flytta huvudstaden och dess administrativa delar till den lilla staden Naypyidaw norr om Yangoon. Beslutet mystifierade olika analytiker som desperat försökte lista ut orsaken. Vissa menade att märkliga astrologer skulle ha förklarat flytten nödvändig för att undvika katastrof, men mer troligt är nog att den paranoida regimen var rädd för att tappa kontrollen över Yangoon och beslöt sig för att skaffa ett säkrare maktcentra. Den nya huvudstaden är totalt avspärrad från utlänningar och obehöriga.

* * *

Militärposteringar finns det gott om. Vid nattbussen från Yangoon till Mandalay måste bussen stanna vid tre separata tillfällen för att soldater ska kunna kontrollera passagerarnas identitet. Detta är enbart för att halla koll på den egna befolkningen. Mitt eget pas ligger nedpackat i min väska, men som utlänning är det ingen som bryr sig. En del av dessa kontroller har en historisk bakgrund. När engelsmännen kolonialiserade landet gav de omfattande autonomi till de olika krigsherrarna i de norra delarna av landet. Där och på andra ställen har flera uppror skett komplicerade av den omfattande opiumodlingen och av Chang Kaisheks anti-kommunistiska trupper vars krig mot Kina vid dess västra gräns fått omfattande stöd från USA och Thailand. även om de flesta stridigheterna minskat finns rädslan kvar.

Paranoian orsakar också personliga problem för mig. I flera av Myanmars fåtal av internetcafeer är webmail spärrat för användning, vilket för att jag varken kan skicka eller ta emot mail. Bloggposter och chat är dock fritt vilket gör spärren mer irriterande än effektiv. Till skillnad från Kina verkar utländska tidningar och uppslagsverk vara fullt tillgängliga.

* * *

Myanmar är ett land där buddhismen är ständigt närvarande. över 50 000 kloster finns och utöver detta otaliga fler tempel, endast överträffade av Tibet i täthet. Vart man går ser man män iklädda röda dräkter, kvinnor i rosa, alla med rakade huvuden. Vid mitt hotell i centrala Mandalay utbröt varje kväll en hiskelig kakafoni då hundratals mäniskor mässade buddhistiska texter.

På samma sätt är nästan alla sevärdheter religiösa. I Yangoon är det den mäktiga Schedagon Pagodan och flera mindre tempel. I Mandåy är det världens största bok, bestående av 729 marmorblock med religiösa texter. Där finns också en 8 meter hög 900-tons buddha utkarvad ur ett enda marmorblock. Mest helig är Mahmuni Pagodan där beende visar sin vördnad genom att dekorera en fyra meter hög buddhastaty med bladguld från centimeter stora fyrkanter. Hittills har statyn täckts av ett lager på 15 centimeter rent guld, desto mer imponerande med tanke på att de små fyrkanterna endast är en dryg tiotusendels centimer tjocka. Myanmareserna själva menar att det är deras heliga platser som gjorde att landet nästan helt skonades från tsunamins framfart, trots att landet låg precis i dess väg.


Tags: Resa, diktatur, myanmar]]> http://motbilder.se/2007/09/09/myanmar-dess-huvudstad-militarposteringar-och-tempel/feed/ 0