Mordet godkännandes av Yitzhak Shamir som senare blev israels premiärminister. Det var inte Zettler som sköt Bernadotte utan Yehoshua Cohen som senare blev livvakt och bäste vän till Israels förste premiärminister David Ben-Gurion. Stig Hadenius beskriver om hur det gick till när FN:s Generalsekreterare ofrivlligt mötte Cohen:

“Den person som höll i geväret, Yehoshua Cohen, blev så småningom livvakt och vän med Israels förste premiärminister, David Ben-Gurion. Dag Hammarsköld besökte 1958 Ben Gurion på kibbutzen Ein Avdat i den nyuppodlade Negevöknen. Yehoshua Cohen fanns vid hans sida. Dagen efter visiten upplystes generalsekreteraren om Cohens bakgrund och han blev enligt ögonvittnen våldsamt berörd: ’Vilka lymlar’, sade han. ”Vilka lymlar – hit kommer jag aldrig mer igen’.”

Även FN-mannen Brian Urqhart reagerade på att träffa Bernadottes mördare. Björn Kumm skriver i SvD:

“Som utrikesminister fick Shamir på 1970-talet besök av Bernadottes tidigare medarbetare, FN-mannen sir Brian Urquhart. Shamir hälsade entusiastiskt på sin gäst och utbrast: ”Very nice to meet you, sir. I’ve never dealt with the United Nations before.” Då rann sinnet på FN:s sändebud, och sir Brian replikerade: ”But you dealt with count Bernadotte, didn’t you?””

Jag har tidigare skrivit om mordet här.

“Den 17 september 1948 sköts Folke Bernadotte i Jerusalem. Han var Sveriges och FN:s förste medlare någonsin som skickades till den nyblivna staten Israel och Palestina i ett försök att medla i den konflikt som uppstod om den nya statsbildningen.

FN-uppdraget fick Folke Bernadotte som uppföljning av det uppdrag han till idag är mest känd för: räddningsuppdraget med de vita bussarna. Våren 1945 lyckades han att rädda mer än 15 000 människor, därav många judar, från tyska koncentrationsläger. Dessa människor nådde Sverige i de vita bussarna.

I samband med Riksmötets högtidliga öppnande visas den enda kvarvarande körbara vita bussen i Stockholm.”

Ingenting sägs om vilka som sköt Bernadotte och det är symptomatiskt för hela rapporteringen. Även Uppsalas länstyrelse skickar ut ett pressmeddelande där inte ett ord sägs om vilka som var förövarna. Bernadotte sköts nämligen av den judiska terroristgruppen Stern-ligan, vars ledare Yitzhak Shamir senare skulle väljas till israelisk premiärminister. Yehoshua Cohen, som satte sex skott i Bernadottes kropp blev senare vän och livvakt åt David Ben-Gurion, Israels förste premiärminister.

Björn Kumm skriver i SvD:

“Som utrikesminister fick Shamir på 1970-talet besök av Bernadottes tidigare medarbetare, FN-mannen sir Brian Urquhart. Shamir hälsade entusiastiskt på sin gäst och utbrast: ”Very nice to meet you, sir. I’ve never dealt with the United Nations before.” Då rann sinnet på FN:s sändebud, och sir Brian replikerade: ”But you dealt with count Bernadotte, didn’t you?””

Terror har alltid varit en del av den israeliska politiken.

Åke Sandin skriver i sin krönika “Folke Bernadottes död och eftermäle”:

“En olustig stämningsbild får man av en israelisk TV-sändning från 1991, delvis återgiven på sen kvällstid i svensk TV. Här berättar veteranerna från Lehi om sitt mord på Bernadotte, som förlöjligas under studiopublikens skratt. Det är alltså ostraffade brottslingar som raljerar och hånar mordoffret till publikens förnöjelse.”

Att Stern-ligan var ute efter att mörda Bernadotte var känt innan mordet. Time skriver:

“I en vecka hade medlemmar för Stern-ligan, som höll till vid Galina caféet vid Tel Avivs Herbert Samuel-esplanad, berättat för korrespondenter hur de tänkte handskas med Greve Bernadotte. Affischer dök upp som visade Bernadottes magra figur, hans hår flygande, bli utsparkad från Israel av en stor stövel. Rubriken löd: “Råd till agenten Bernadotte: Ge dig av från vårt land!”

En av de som arbetade mot Bernadottes försökt till en fredlig lösning av Palestina-frågan var FN:s dåvarande generalsekreterare. Lie sammarbetade med den israeliska säkerhetstjänsten och Jewish Agency mot Bernadottes medlingsförsök och förfalskade också papper.

Förrutom Bernadotte dödades också den franska FN-observatören överste André Sérot. Han sköts med 17 skott och dog omedelbart, ett misstag eftersom det egentliga målet var den svenske generalen Åge Lundström. Åke Sandin skriver:

“Misstaget berodde på att Sérot hade bytt plats med Lundström. Och här möter vi en av de många ironierna i detta drama: Sérot ville sitta bredvid Bernadotte för att få tillfälle att tacka denne för att hans fru, Madame Sérot, 1945 hade räddats ur koncentrationslägret Dachau av den svenska Röda korsexpeditionens vita bussar under ledning av Bernadotte.”

I alla tider har Israelhaverister fört förtalskampanjer mot Folke Bernadotte och ljugit om hans minne. På den sidan FIDIM, För Israel och Demokrati i Mellanöstern [sic], skriver Sverigedemokraten och terroristkramaren Ted Ekeroth att “Israel dessutom fängslade de skyldiga” vilket är en intressant omskrivning för att låta mördaren bli livvakt åt premiärministern, planläggaren bli en senare premiärminister och dessutom låta mördarna sitta i TV och skryta om sitt mord 40 år senare och i DN får Ingrid Lomfors ljuga på om Bernadotte. Historikern Trevor Roper har visat förfalskade papper för att attackera Bernadotte och också gott i godo för den som förfalskade dem, precis som Israelkramaren Lena Einhorn.

Stig Hadenius och Bengt Westerberg skriver i SvD:

“Beskyllningarna mot Bernadotte har vederlagts genom seriös forskning men det märkliga är att propagandan från extremister mot honom har varit effektiv inte bara i Israel utan också i Sverige. Det har inte varit opportunt att tala om de terrorister som mördade Bernadotte då han var färdig att presentera en ny fredsplan för FN:s generalförsamling. Det har ansetts vara Israelfientligt.”

Länge had Sverige som princip att aldrig låta en statsminister eller vice statsminister till Israel. Anders Ferm skriver i SvD:

“Israels ambassadör i Stockholm kontaktade mig underhand efter valet 1982. Han bad mig fråga om den blivande statsministern, Olof Palme, skulle kunna tänka sig att besöka Israel.

Palmes svar kom omedelbart: Säg ambassadören att när jag kommer till Israel tar jag som första punkt upp mordet på Folke Bernadotte. Det kom aldrig någon inbjudan.”

Detta ändrades 1995 då Mona Sahlin åkte till Israel mot löftet att Israel skulle be om ursäkt för mordet. Givetvis bröt Israel mot detta liksom mot alla FN-resolutioner. Mordet “beklagades” och terrorism fördömdes i största allmänhet, men inget ansvarstagande skedde och ingen ursäkt gavs.

I Levande Historias bok “… om detta må ni berätta” nämns de vita bussarna endast en gång, då i ett negativt sammanhang. Folke Bernadotte nämns inte alls. Så ointressant var personen som räddade 15 000 människor för de statligt tillsatta historikerna.

För att läsa mer om mordet på Bernadotte, läs Kati Martons bok “A Death in Jerusalem”. För att läsa mer om Folke Bernadotte, läs Stig Hadenius bok “Vem var Folke Bernadotte?”

Och framförallt: Läs hela Åke Sandins krönika om mordet på Bernadotte!

För firandet av Bernadotte:

Tid: 16 september 2008, kl. 10-16.30
Plats: Stockholm, Mynttorget

Mellan kl. 13.15 -13.40 ska utrikesminister Carl Bildt besöka utställningen med bussen. Arrangemanget möjliggjordes tack vare ett samarbete mellan Röda Korset/Humanitetens Hus, Malmö och Upplands Museum.

Tidningar: DN

Andra bloggar: Jinge om FRA, Anna Wester om israeliska markstölder