Och på bild ser det bra ut att man gör något åt ett tiotal personer, samtidigt som en halv mijon ockupanter får fortsätta att leva på stulen mark och utnyttja stulet vatten. Och Obama tar emot pungspark på pungspark från israeliskt håll, tappert upprätthållande sitt leende, mumlandes om fred.

Medier: SvD
Bloggar: Dessa Mina Minsta Bröder om Jerusalem, Paolo Pissoffi om terrorism, Jinge om framtiden, Svensson om extremhögern, Pastey om ett val-alternativ

När Israel grundades var marken stulen från palestinier. Endast 6% av marken ägdes av judar. Över 400 byar förstördes. Terrorism och massakrer var en del av statens bildande då de utländska kolonisatörerna svämmade in över gränserna, precis som vid varje kolonial konflikt. Än idag är endast en minoritet av israels befolkning judar födda i landet.

Och nu ska spåren av den palestinska tragedin sopas bort medelst lagstiftning. Som alltid bygger den sionistiska drömmen på historieförnekelse. Och på årsdagen av Nakba sköts en 12 årig flicka av israelisk militär.

Samtidigt gör israelerna vad de kan för att putsa upp sin fasad som kulturfolk. Först låter de en krigshetsande islamofob falsksjunga om fred i melodifestivalen. Sedan förbjuder de böcker och musikinstrument från att föras in i Gaza.

Israelerna passar också på att spotta Obama i ansiktet innan Benyamin Netanyahus besök i USA. Obama måste lära sig att han alltid kommer vara en liten svartskalle i ögonen på den israeliska staten och därför börjar de konstruktionen av en ny bosättning samtidigt som Obama på knän vädjar om att de ska upphöra med detta. Sedan kommer Netanyahu berätta varför Iran kan bombas till grus eftersom de inte har kärnvapen. Det skulle stärka israelernas regionala maktposition

FN konstaterar också att den israeliska tortyren av palestinier fortsätter och att Röda Korset förvägras tillträde till dess Guantanamo-kloner.

P.S. I Sydsvenskan får en israelisk bosätterska förklara att “det inte går att bygga fred på rivna hus”. Här syftar hon på det egna huset som finns placerat på stulen och ockuperad mark. Inte på de 400 palestinska byar som revs för att skapa den israeliska kolonialstaten.

Bloggar: Jinge om palestinsk vrede, Pastey om en kolonalists NATO-entusiasm, Svensson om Sri Lanka

“Det här är en kemisk förening som bränner strukturer och människor. Den ska inte användas i befolkade områden.”

De senaste bombas av vit fosfor är FN. UNRWA:s kontor som koordinerar flyktinghjälpen attackerades av tre fosforgranater och FN har ännu inte kunnat släcka branden.

Mer än 1000 palestinier har nu dödats. Två tredjedelar var civila. En tredjedel av dem barn. Detta mot 13 israeler som dödats under samma period, 10 av dem soldater.

Bolivia har nu, liksom tidigare Venezuela, brutit sina kontakter med Israel. Och på västbanken sköts en palestinsk pojke ihjäl av en judisk bosättare. Kriget mot palestinierna fortsätter, oavsett om Hamas är närvarande.

I Libanon har demonstranter tvingat Starbucks i Beirut att stänga ned. Starbucks chef Howard Schultz har tidigare vunnit Friend of Zion Tribute Award för sitt stöd till Israel. Priset delades ut av Jerusalem Fund of Aish HaTorah som bl.a sponsrar israeliska vapenmässor. Starbucks har också ordnat inslamlingar till Israel. Sydsvenskan passar på att ljuga om detta och säger att “ryktena är falska”.

I USA kräver en grupp rabbiner ett slut på Israels massakers. Detta till skillnad från de 10 000 människor som för några dagar sedan demonstrerade för att utplåna det palestinska folket. Folket i Gaza är en “cancer” som måste skäras bort sa demonstranterna. “De som dör får känna på Guds straff!”. Se videon nedan.

I förrgår berättade jag om kapellet för den judiska kyrkogården i Malmö utsatts för ett brandattentat. Ett vidrigt dåd mot döda människor. I dag kan jag läsa om hur Gazas Sheikh Redwan-kyrkogård bombats av den israeliska militären. De nya gravstenarna krossades och köttet från de nydöda spreds i området, tvingandes palestinierna att samla ihop delarna av de döda i plastpåsar för att kunna gräva ned dem igen. Denna gång i bitar. I Gaza får ingen vila i frid, även döda palestinier är mål.

Internationella domstolen i Haag har nu sagt att den uttryckligt ger själva fan i om Israel utför krigsförbrytelser i Gaza. Ursäkten som används är att Israel vägrar acceptera skapandet av en palestinsk stat vilket gör att det står fritt fram för vem som helst att bryta mot krigslagar, geneve-konventioner och mänskliga rättigheter i området såsom domstolen ser det. Palestinierna blir därför fritt villebråd med domstolens godkännande. Det kommer aldrig hända att vita människor ställs inför rätta för vad de utför mot mörkhyade.

Det första estimatet på skadorna Israel åstadkommit i Gaza ligger nu på 1.4 miljarder dollar, nära 10 miljarder kronor. En shockad israelisk soldat berättar för Times Online:

“Det ser inte ut som vi varit här några få veckor – det ser förstört, raserat ut, som om vi bombat i flera år. Du kan inte föreställa dig den skada vi gjort.”

Och vid lördagens propalestinska demonstration i Göteborg gick bedragare från Rättvisepartiet Socialisterna och gjorde sitt bästa för att råna de fattiga palestinierna på pengar. De hade insamlingsbössor som var märkta Gaza, men pengarna inte gå till nödhjälp för de sönderbombade palestinierna utan till en trotskistisk organisation i Israel. Pengarna skulle inte på något sätt gå till humanitär hjälp.

Tidningar: Sydsvenskan DN Dagen DN DN SvD HD HD HD Aftonbladet SvD Sydsvenskan SvD DN DN DN DN Aftonbladet DN Dagen Dagen

Andra bloggar: Anna Wester Forum för Frihet Jinge Svensson Esbati

“McDonalds stödjer Israel just nu. Personalen på McDonalds har kommit fram till allt säljande på lördag ska gå till Israel. Så för helvete ät inte hos judarna (Skicka vidare)”

Fullständigt vansinne, vad tusan har judiskhet med saken att göra? Det här är inte en raskonflikt (annat än ur israeliskt perspektiv). Om McDonalds däremot stödjer Israel är en annan sak. Nima fortsätter:

“Jag kollade vilka cheferna på McDonalds var. Om chefen heter Goldmann, Livpi eller Olmert kan vi ju börja snacka.”

Faktum är att jag inte har den minsta aning om vem som är chef nu,m en åtminstone tidigare hette den svenske chefen Mats Lederhausen (fast det har nästan en mer nazistisk än judisk klang!) och det grundades av hans far. Båda brukade ofta medverka i Menorah då de skänkte pengar till Israel. Möjligtvis var en bojkott av företaget relevant då, men han har sålt företaget. Till vem vet jag inte.

Själv minns jag att jag bojkottade Burger King tidigare då de öppnade en restaurang i en israelisk bosättning på västbanken. Burger King påstod sig då vilja dra in restaurangen och blev istället bojkottat av trogna sionister! I slutändan blev det ingen sionistisk bojkott eftersom Burger King helt struntade i löftet att dra in restaurangen utan behöll den och för att förhindra internationella protester gav de 25 000 dollar i stöd till en arab-amerikansk grupp som varit aktiv i den första bojkotten mot Burger King.

Det är inte bara i Mellanöstern man hittar korrupta arabiska ledare.

Uppdaterat 2009-01-15: Det verkar inte helt orättvist att bojkotta McDonalds. En bra genomgång över företagets Israel-vänliga politik finns här. Bör dock nämnas att företaget sagt att det aldrig kommer öppna en restaurang i någon bosättning.

The Guardian skriver:

“The Palestinial Strategy Study Group, ett EU-sponsrat projekt med 27 stycken ledande palestinska representanter från hela det politiska spektret argumenterade för att den nuvarande tvåstats-ramen för fredssamtal misslyckas med att ta fram ett löfte om en oberoende stat. Istället, föreslår den att avsluta den förhandlingsprocess som nu hållt på i nära 20 år och omvandla den palestinska myndigheten till vad som kan bli en “palestinsk motstånds myndighet” och utveckla en form för ett “smart” motstånd.”

Det har länge varit uppenbart att fredsförhandlingar med Israel är helt meningslösa. Ett bättre uttryck vore “fredsförhalningar” eftersom det främst går ut på att tysta kritiken mot den israeliska ockupationen med hägringen av en eventuell fred, samtidigt som ockupationen fortsätter i ökande takt och det palestinska territoriet blir allt mindre. Även palestinas chefsförhandlare, Ahmed Qurie, förklarade att om en tvåstatslösning inte kunde komma till stånd snart så skulle en enstatslösning bli den enda möjligheten.

Målet är att maximera kostnaden för ockupationen och göra alla ensidiga lösningar omöjliga och den bästa lösningen är – enstatslösningen. Den nuvarande diskussionen ska bli sista chansen som Israel får att visa att man på allvar är intresserade av fred:

“Trots att många palestinier kunde föredra en geniunt framförhandlad tvåstatslösning kommer ett misslyckande vid det nuvarande Annapolis-initiativet att stärka de som argumenterar mot detta. De flesta palestinierna kommer därefter troligtivs vara övertygade om att ett framförhandlat avtal inte längre är möjligt.”

Och det finns fler som inte längre tycker tvåstatslösningen är realistisk. I ett tal skrivet som hölls av Riad Malki, den av Abbas tillsatte “utrikesministern”, skrivet av den av Abbas tillsatte “premiärministern” sas det:

“Jag känner att tvåstatslösningen tappar värde bland båda våra folk och hos världssamfundet där bakom.”

Enligt Malki har de nuvarande fredsförhalningarna inte lett till ett endaste framsteg, även om israelerna gärna påstår det – för att förhala. Även Israel-Palestine Centre for Research and Information ansåg nyligen att de förslag som var realistisk ai princip innebar att upplösa den palestinska myndigheten och ensidigt utropa självständighet a la Kosovo eller arbeta för en enstatslösning.

Och vad har israelerna för lösning då? Samma som alltid. Maximera territoriet och minimera antalet icke-judar. Stjälp över så mycket av kostnader som möjligt på andra länder och försök få dem att göra skitjobbet att vakta ockupationen. Försök förhindra en självständig palestinsk stat och försök hålla kontroll på alla palestinier genom att pressa in dem i små “hemländer”, bantustanis, som omringas av israeliska vägspärrar. Gör livet så olidligt som möjligt för palestinierna i hopp om att de ska fly och överge sin mark. Minimera kritiken genom att påstå att det inte finns någon att förhandla med alternativt påstå att framsteg skett. Fortsätt bygga ut de militära befästningar som kallas bosättningar. Skjut alla som gör motstånd, inklusive förståndshandikappade. Och förhala, förhala, förhala.

Inget nytt, men heller inget som det talas om högt.

Läs rapporten, den är lång men mycket välskriven och förklarar tydligt vart den enda realistiska vägen mot fred går.

P.S. FN ska ni lägga fram en motion till säkerhetsrådet om att Israel ska betala en miljard dollar i skadestånd till Libanon för de skador på miljön som de israeliska krigsförbrytelserna orsakade. Skadorna orsakades bl.a av bombningen av ett oljeraffinaderi vilket fick Libanons kuster att täckas av olja.

“Förre överrabbinen Mordechai Eliahu (som jag har hört tala live, bl a i en synagoga i Tsfatt – verkligen en psykospirituell kick) ger sitt stöd till den framgångsrike affärmannen Nir Barkat.”

Tja, nog kan det ge en “psykospirituell kick”, antagligen en som får en att springa därifrån skrikande. Här är ett axplock av vad den käre rabbinen vräkt ur sig:

Mer bosättningar:

“Statens viktigaste uppdrag i dessa dagar är etablerandet av nya Yeshivas och bosättningar, erkännandet av utposterna [s.k. "illegala" bosättningar] och stöd för det nationella födelseantalet.”

Värdet på arbiskt liv:

“Även när vi söker hämnd är det viktigt att göra en sak klar – livet hos en yeshiva pojke är värt mer än livet hos 1000 araber.”

Om synagogor:

“Vid ingången såg jag en skylt om att en reformsynagoga var placerad på första våningen, en konservativ synagoga på andra våningen medans en orthodox plats för att studera Torah endast fanns på tredje våningen. Och jag undrade: Hur skulle jag kunna komma dit utan att passera dessa synagogor som hade doften av helvetet?”

Om orsaken till att judar mördades under den nazistiska förintelsen:

“Dessa människor var oskyldiga, men reformrörelsen startade i Tyskland. Dessa reformatörer av religionen startade i Tyskland och eftersom det är sagt att Guds vrede inte gör skillnad på de rättfärdiga och de onda – skedde detta.”

Mördandet av en miljon Gaza-bor:

“Om de inte slutar efter att vi dödat 100 måste vi döda 1000. Om de inte slutar efter 1000 måste vi döda 10 000. Om de fortfarande inte slutar måste vi döda 100 000, t.o.m en miljon. Vad som än får dem att sluta.”

Det är möjligt att man kan få en “psykospirituell kick” av en sån här person, ungefär samma som när man lyssnar på Ku Klux Klan eller Al Qaida. Fast själv vet jag vem jag gärna skulle ge en psykospirituell kick där bak.

“Miljoner pund från den brittiska statens pengar går till palestinska säkerhetsstyrkor vilka använder tortyrmetoder som att hänga fångar i fötterna och hålla dem i “stress”-positioner i flera timmar i taget.
[...]
Fångar som kommit ut ur den palestinska myndighetens fängelser – många som aldrig åtalats för någon företeelse eller ens sett en advokat – sa att de blivit utsatta för fejkade avrättningar, sparkar, knyttnävsslag och blivit slagna med käppar, plaströr och gummislangar.”

Anklagelserna kommer från Human Rights Watch och ska publiceras i en rapport nästa månad. Tortyrmetoderna är välkända och är standard hos den israeliska militären. Amnesty skriver:

“Ungefär 8,500 palestinier från västbanken och gaza hålls fångna i Israel. Många av fångarna blev torterade eller illa behandlade direkt efter arresteringen och under förhör, inkluderande slagna, bundna i förvridna ställningar och hotade med att deras släktingar skulle bli skadade. Palestinier kan hållas upp till 90 dagar utan tillgång till advokater. Ungefär 800 palestinier hålls utan åtal eller domstol i administrativ fångenskap vilket kan förnyas i oändlighet.”

Även Hamas har lärt sig av den israeliska militären anklagas nu för att använda tortyr.

Tidigare denna vecka avsattes 1.4 miljarder kronor till Abbas säkerhetsstyrkor för att de ska kunna upprätthålla den israeliska ockupationen och slå ned eventuellt palestinskt motstånd. 230 miljoner av dessa kommer från den brittiska staten. Totalt har 40 miljarder kronor utlovats till Abbas korrupta styre som röstades bort av palestinierna. Stora mängder av dessa kommer att gå direkt till Israel för att betala avgifter för el och vatten.

Säkerligen kommer en stor del också att gå direkt ned i fickorna hos företrädarna för Abbas regering.

Den israeliska säkerhetstjänstens chef, Yuval Diskin, försöker också bestämma sig för vilka order han ska ge till Mahmoud Abbas. På ett diktatoriskt sätt förlänga sitt mandat utöver den givna tiden eller helt enkelt utropa hela Gaza som ett rebellterritorium, utropa nödläge, upplösa hela det lagstiftande rådet? För Abbas är det bara att lyda.

Samtidigt som Storbritannien och de andra EU-länderna gör sitt för att hålla det palestinska folket maktlöst fortsätter Israel sitt systematiska övertagande av Västbankens mark. AP skriver om hur ytterligare en befästning (bosättning) ska byggas för att annektera den palestinska marken runt. Condolezza Rice sa att den fördubblade takten av markstölder “inte var så hjälpsam” och fortsatte därför att stödja krigsförbrytelserna genom att ge skatteavdrag till de amerikanska organisationer som arbetade för att stjäla palestinsk mark. Israels utrikesminister, som tidigare arbetat i dödspatruller, förklarade att fördubblingen av annekteringen skulle ses som en “dramatisk minskning”.

Den tidigare israeliske ambassadören till USA, Danny Ayalon, förklarar också Israels rasistiska syn på sin icke-judiska befolkning:

“Om den israeliska staten inte agerar för att få en judisk majoritet i norr kommer den arabiska majoriteten deklarera självständighet och [kräva] internationellt erkännande på basen av prejudikaten från Kosovo, Abkhazien och [Sydossetien]. Detta formella krav kommer bli sista delen av pusslet som leder till en avveckling av hela den israeliska staten.”

Tjo. Och efter att skeppen SS Liberty och Free Gaza lämnat Gaza-remsan har Israel börjat beskjuta palestinska fiskare för att markera vilka det är som bestämmer. So it goes.

Tidningar: DN

“Israeliska säkerhetsmän har rapporterat en ökad oro för det ökande våldet från judiska bosättare på västbanken. Den israeliska tidningen Haaretz berättade att de hade funnit en ökning i de incidenter då bosättare utsätter palestinier och israeliska soldater för skada. Det skedde 429 incidenter under första halvan 2008 jämfört med 557 för 2007. Rapporterna om bosättare som trakasserar palestinier är tätt förekommande med två attacker som nyligen fångades på video.”

Det är naturligtvis videoupptagningarna som lett till den ökande oron bland de israeliska säkerhetsmännen, inte våldet i sig. Ha’aretz ger en kompletterande bild:

“Polisofficerare vid mötet kritiserade IDF [den israeliska armén] för att inte vilja aggera mot bosättarna. [...] Som svar sa chefen för patrullerna i distriktet västbanken att polisen föredrog att inte konfrontera bosättarna.”

Varken polis eller militär är intresserade av att skydda palestnierna från den extremistiska bosättarmilisen.

Ha’aretz beskriver våldet från bosättarna:

“Bosättarnas repetoar inkluderar att sätta eld på lundar och andra odlingar, döda boskap, tända eld på hus och bilar och incidenter, likt den i fredags då bosättarungdomar kastade sten på palestinska fordin längs Route 60, skada en gravid kvinna och hennes dotter.”

En av de som drabbats är Thamam al-Nawaja, en 58-årig kvinna som tillsammans med sin 70-åriga man attackeras av judiska bosättare med slagträn. Tre dagar på sjukhus och frakturer i ansiktet blev bosättarnas present.

Och vad händer med de palestinier som filmar attackerna, de som gör de israeliska säkerhetsmännen “oroliga”? Rawia Morra berättar:

“Salam Kanaan är den 16-åriga gymnasisten från byn Nilin som dokumenterade ett brott som begicks av den israeliska armén. Hon filmade en israelisk soldat som sköt en bakbuden ung palestinier med ögonbindel på en meters håll.

Hur gick det för henne och hennes familj? Huset visades igår på arabiska Aljazeera. Kulhål i väggar och fönster. Fadern sitter i fängelse och tilläts inte ens komma ut ett par timmar för att närvara vid en släktings begravning.

Familjen har meddelats att man drar in alla deras tillstånd att röra sig. Det betyder att ingen familjmedlem ens kan drömma om att lämna byn. Och deras odlingar dör. Samtliga är förbjudna att ta sig til sina odlingar eller det som återstår av dem eftersom murbyggandet äter merparten av dem, från farfar till minsta barnbarnet är förbjudna att besöka odlingarna.”

Så gör den israeliska säkerhetstjänsten för att döva sin oro. Inte förhindra illdåden. Nej, att underlätta genomförandet av dem genom att avskräcka dokumentation och ihopsamling av bevisning.

Diplomater på besök från utlandet attackeras också, både från Storbritannien och USA. Den israeliska staten visar sitt indirekta stöd för detta agerande genom att skjuta upp den aldrig planerade evakueringen av en av de större bosättningarna för att istället belöna extremisterna med nya lägenheter på ockuperad mark.

FN konstaterar också om bosättningarna:

“Alla dessa koloniseringsaktiviteter är olagliga. Artikel 49 (6) av Geneve-konventionen relaterande till Skyddandet av Civila Personer under Krig, från 12:e augusti 1949, stipulerar att “den ockuperande makten inte ska deportera eller överföra delar av sin egen civila befolkning in i det territorie som ockuperas”.
[...]
Israels koloniseringsaktiviteter är också extremt provokativa. Sådana olagliga handlingar underminerar fredsprocessen, förgiftar atmosfären mellan de två siddorna, underminerar det momentum som genererats och avleder energier, samt svärtar negativt ned processen, vilket ifrågasätter Israels trovärdighet gällande förhandlingar. I sanning, den illegala bosättningskampanjen och fredsprocessen kan helt klart inte samexistera, för dessa handlingar hotar fredsprocessen i sin helhet eftersom de fysiskt underminerar alla framtida prospekt för att åstadkomma en fred enligt tvåstatsmodellen med Israel och Palestina, vilandes sida vid sida i fred och säkerhet på basis av 1967 års gränser.”

Att Israel inte vill ha fred är alltså uppenbart, liksom att landet har förkastat tvåstatslösningen och skapandet av en självständig palestinsk stat. Kvarstår kämpandet mot en enväldig apartheidstat som strävar efter att behärska alla ockuperade områden.

Om inte Israel ändrar politik förstås. Fan trot.

Tidningar: DN, SvD

Andra bloggar: Tommy funderar över israelisk apartheid, Egon Berglund över israeliska fångar, Anna Wester över palestinsk fotboll, Jinge över smygmuslimer, Svensson över olja, Forum för Frihet över madrasser

“Vi Kämpade Mot Apartheid; Vi Ser Ingen Orsak att Fira Det i Israel Nu!

Vi, Sydafrikaner som stått emot makten från det orättvisa och brutala apartheidmaskineriet i Sydafrika och kämpat mot det med all vår styrka med målat att leva i ett rättvist, demokratiskt samhälle, vägrar idag att fira existensen av en apartheid stat i Mellanöstern.

Medans Israel och dess apologeter runt världen kommer att, med pompa och ståt, högljutt proklamera 60-års jubiléet av staten Israels etablering denna månad, kommer vi som levat med och kämpat mot förtryck och kolonialism istället minnas sex årtionden av katastrof för det palestinska folket. För 60 år sedan blev 750 000 palestinier brutalt fördrivna från sitt hemland, genomlidande förföljelser, massakrer och tortyr. De och deras ättlingar är fortfarande flyktingar. Det är inget skäl att fira.

När vi tänker på Sharpeville-massakern 1960 minns vi också Deir Yassin-massakern 1948.

När vi tänker på Sydafrikas Bantustan-politik minns vi också israelernas bantustaniseringen av Palestina.

När vi tänker på våra hjätar som försmäktade i Robben Island och på andra platser minns vi också de 11 000 palestinska politiska fångar i de israeliska fängelserna.

När vi tänker på den massiva markstöld som genomfördes mot Sydafrikas folk minns vi också den stöld av palestinskt land som fortsätter med byggandet av olagliga bosättningar och Apartheid Muren.

När vi tänker på Group Areas Act och annan liknande apartheid lagstiftning minns vi också att 93% av landet i Israel är reserverad för enbart judar.

När vi tänker på hur det svarta folket systematiskt blev berövade minns vi också det israeliska etniska och rasistiska berövandet som slår direkt mot hjärtat i det palestinska livet.

När vi tänker på hur SADF-trupper förföljde vårt folk i deras townships minns vi också att attacker från stridsvagnar, jetplan och stridshelikoptrar är den vardagliga erfarenheten för palestinier i de ockuperade områdena.

När vi tänker på SADF:s attacker mot våra grannstater minns vi också hur Israel medvetet destabiliserar Mellanöster-regionen och hotar den internationella freden och säkerheten, bl.a med dess 100 kärnvapenspetsar.

Vi som kämpade mot Apartheid och svor vid att aldrig låta det ske igen kan nu inte tillåta Israel att fortsätta med utförandet av dess apartheid, kolonialism och ockupation mot ursprungsfolket i Palestina.

Vi vågar inte låta Israel fortsätta med att bryta mot internationell lag utan risk för straff.

Vi kommer inte stå bredvid medans Israel fortsätter svälta ut och bomba folket i Gaza.

Vi som kämpade hela våra liv för att Sydafrika skulle bli en stat för hela dess befolkning kräver att de miljoner palestinska flyktingarna måste tillmätas rätten att återvända till de hem från vilka de en gång fördrevs.

Apartheid var ett enormt brott mot de mänskliga rättigheterna. Det var så i Sydafrika och det är så gällande den israeliska förföljelsen av palestinierna.”

Undertecknare:

Ronnie Kasrils, Minister of Intelligence / End Occupation Campaign
Blade Nzimande, General Secretary, South African Communist Party
Zwelinzima Vavi, General Secretary, Congress of South African Trade Unions
Ahmed Kathrada, former Robben Island prisoner
Eddie Makue, General Secretary, South African Council of Churches
Makoma Lekalakala, Social Movements Indaba
Dale McKinley, Anti-Privatisation Forum
Lybon Mabasa, President, Socialist Party of Azania
Costa Gazi, Pan Africanist Congress of Azania
Jeremy Cronin, South African Communist Party
Mosibudi Mangena, President, Azanian Peoples Organisation / Minister of Science and Technology
Pallo Jordan, Minister of Arts and Culture
Sydney Mufamadi, Minister of Provincial and Local Government
Mosioua Terror Lekota, Minister of Safety and Security
Alec Erwin, Minister of Public Enterprises
Essop Pahad, Minister in the Presidency
Enver Surty, Deputy Minister of Education
Roy Padayache, Deputy Minister of Communications
Derek Hanekom, Deputy Minister of Science and Technology
Rob Davies, Deputy Minister of Trade and Industry
Lorretta Jacobus, Deputy Minister of Correctional Services
Sam Ramsamy, International Olympic Committee
Enver Motala, Educationist
Yasmin Sooka, Executive Director, Foundation for Human Rights / Former commissioner of the Truth and Reconciliation Commission
Pregs Govender, Feminist Activist and Author: Love and Courage, A Story of Insubordination
Adam Habib, Deputy Vice-Chancellor, University of Johannesburg
Frene Ginwala, African National Congress
Salim Vally, Palestine Solidarity Committee
Na’eem Jeenah, Palestine Solidarity Committee
Brian Ashley, Amandla Publications
Mercia Andrews, Palestine Solidarity Group
Andile Mngxitama, land rights activist
Ben Turok, Minister of Parliament
Patrick Bond, Centre for Civil Society, University of Kwazulu- Natal
Farid Esack, Professor of Contemporary Islam, Harvard University
Dennis Goldberg, former political prisoner
Elinor Sisulu, Crisis in Zimbabwe Coalition
Andre Zaaiman
Virginia Setshedi, Coalition Against Water Privatisation
Max Ozinsky, Not in my Name
Revd Basil Manning, Minister, United Congregational Church of Southern Africa
Firoz Osman, Media Review Network
Zapiro, cartoonist
Mphutlane wa Bofelo, General Secretary, Muslim Youth Movement
Steven Friedman, academic
Ighsaan Hendricks, President, Muslim Judicial Council
Iqbal Jassat, Media Review Network
Stiaan van der Merwe, Palestine Solidarity Committee
Naaziem Adam, Palestine Solidarity Alliance
Asha Moodley, Board member of Agenda feminist journal
Suraya Bibi Khan, Palestine Solidarity Alliance
Nazir Osman, Palestine Solidarity Alliance
Allan Horwitz, Jewish Voices
Jackie Dugard, legal and human rights activist
Professor Alan
Beata Lipman
Caroline O’Reilly, researcher
Jane Lipman
Shereen Mills, Human rights lawyer, Centre for Applied Legal Studies
Noor Nieftagodien, University of the Witwatersrand
Bobby Peek, groundwork, Friends of the Earth
Arnold Tsunga, Chair, Crisis in Zimbabwe Coalition
Mcebisi Skwatsha, Provincial Secretary, ANC Western Cape
Owen Manda, Centre for Sociological Research, University of Johannesburg
Claire Cerruti, Keep Left
Cassiem Khan
Duduzile Masango, Ecumenical Accompanier Programme, Palestine/Israel.
Lubna Nadvi, University of Kwazulu Natal
Syed Aftab Haider, Ahlul Bait Foundation of South Africa
Rassool Snyman, Palestine Support Committee
Suleman Dangor, University of Kwazulu Natal
Zaithoon Maziya, African Muslim Network
Asif Essop – Anti-Racism Education Forum
Patrick Mkhize, Steel Mining and Commercial Workers Union
Zeib Jeeva, Treasurer, International Development and Relief Foundation
Sheila Barsel, Not In My Name

Tidningar: Aftonbladet, Aftonbladet2, SvD

Andra bloggar: Jinge om gamla presidentkandidater, Paolo Pisoffi om samma sak fast anorlunda, Anna Wester om vad som är på gång gällande Palestina