Dessa personer vill att Sverige ska ha rätt att invadera fattiga länder, med eller utan FN-mandat. Så här skriver de i två delrapporter om Sveriges säkerhet, En modern säkerhetspolitik och Mänskliga rättigheter och folkrätt:

“Vid extrema nödsituationer och där säkerhetsrådet är blockerat kan därför annat mandat i enlighet med FN-stadgans principer ge stöd till en fredsbevarande insats.”

Ett mandat utfärdat av… mig kanske? Eller Ryssland? EU? Kina? Märkligt nog står denna lilla textrad med under rubriken “Ett starkare FN”.

Ett starkare FN.

Ett FN som är så starkt att det med glädje låter sig ignoreras. Ett FN som finner sin styrka i sin oväsentlighet. Ett FN som ger starkare länder rätt att invadera fattigare oavsett vad medlemsländerna eller säkerhetsrådet tycker, så länge som det utförs enligt “principer”.

Ett starkare FN som FN stärktes av USA:s krig mot Vietnam. Ett starkare FN som FN stärktes av kriget mot Irak. Ett starkare FN som när Sovjet gick in i Afghanistan. Ett starkare FN som när Ryssland bomade Tjetjenien. Ett starkare FN som när USA invaderade Grenada.

Jag är säker på att bombälskarna inom Socialdemokraterna glädjer sig. Äntligen får de vara med och massakrera fattiga människor. Äntligen får de bomba bröllop i sina nya kolonier. Äntligen får de också tortera. Allt för principens skull och allt på egenpåhittade mandat.

Sveriges nya linje tycks vara att vara så krigisk som möjligt. Mer krig måste startas. Mer invasioner måste genomföras. Så att svenska vapen kan säljas. Så att svenska vapen kan användas. Så att människor kan förvandlas till blodiga, ruttnande kötthögar av svenska vapen. Sådant glädjer en svensk socialdemokrat.

Den nya regeln: Stärk FN genom att ignorera organisationen.

Jag minns när ordföranden i Svenska Freds krävde att få gå ut till pressen och säga att det var rätt av NATO att bomba serber till döds. Hur folk i styrelsen var så upprörda att de grät. Hur ordförandens motivation var att det var så jobbigt att representera en fredsrörelse när alla journalister var uppeggade över bombanfallen.

Nu skriver t.o.m krigsdyrkaren Carl Bildt att bomberna var helt onödiga:

“Det tillhör den moderna tidens myter att det var amerikanska bombningar som levererade genombrottet, men till och med CIA:s senare publicerade analyser visar att det i grunden var ett politiskt arbete som ledde till ett politiskt genombrott redan innan de första bomberna föll.”

Men ändå var det så lätt att dras med i krigshetsen att Svenska Freds oerfarna och lättledda ordförande plötsligt tillhörde dem som ville heja på mer bomber. Att de som då förespråkade bombningar är uselt pålästa om historien ger också svaret till Carl Bildt där Ulf Henricsson skriver:

“2001 fick jag en fråga från en ung bosnienserbisk officer: ”Måste det dö 200? 000 bosnier innan det internationella samfundet ingrep med kraft?”

Svaret är kort: Ja.”

Men det dog inte 200 000 bosnier innan det internationella samfundet ingrep med kraft. Det dog inte 200 000 bosnier överhuvudtaget. Det dog inte ens 200 000 människor under kriget. Den totala siffran som dog i Jugoslavien-kriget räknas till 100 000 människor, en ungefärlig tredjedel serber.

Det gör inte kriget bättre. Det var vidrigt. Avskyvärt. Men det är uppenbart att de som främst älskar bomber också är de som vanligtvis är sämst pålästa. Som inte vet vad massiva bombanfall betyder. Som inte vet det lidande som orsakas när en stad utsätts för attacker som inte gör skillnad på militär eller civila. Carl Bildt visste det. I sitt veckobrev från den 29:e Mars, 1999 skrev han:

“I fyra nätter har NATO:s stridsflyg nu anfallit olika militära mål i hela Jugoslavien. Och hitintills har resultatet dessvärre blivit det som jag befarat och varnat för också i dessa veckobrev. […] Det politiska livet – icke sällan påhejat av media – har under senare år spritt sig en farlig illusion om att komplicerade konflikter snabbt och enkelt och riskfritt kan lösas med några salvor kryssningsrobotar och flyginsatser. Icke sällan hävdas att det var just detta som lyckades i Bosnien hösten 1995. Men jag råkade faktiskt vara med där, och i min bok – utgiven på olika språk – har jag visat den långt mer komplicerade dynamik som ledde till freden där, med de politiska insatserna som alldeles avgörande, och med flygbombningar som sannolikt relativt ointressanta i den samlade bilden.”

Även om Irak kunde Bildt konstatera (detta var innan han hyrdes in för att lobba för den förljugna invasionen av Irak 2003):

“På sina håll fick jag mycket påskrivet för att jag i höstas var tveksam till om det var rätt att helt bryta den mödosamma FN-vägen och i stället gå kryssningsrobotarnas väg när det gällde att säkra möjligheten för FN-inspektioner mot massförstörelsevapen i Irak. Sedan dess har flyginsatserna fortsatt – i genomsnitt en bombning varannan dag sedan operationen officiellt avslutades – men utan annat resultat än att det numera inte finns några FN-inspektioner alls kvar i Irak samtidigt som Saddam Hussein än så länge sitter kvar.”

Ett föga känt faktum är att ju bättre moderna vapen blivit på att sikta in sig och träffa sina mål, desto fler civila dör. Varför? Därför att militären numera försöker träffa mål som kräver betydligt större precision. Militära mål mitt inne i städer. För att inte tala om civila mål mitt inne i städer, som t.ex TV-huset i Belgrad eller den kinesiska ambassaden.

Idag vet vi att NATO-triumferna från forna Jugoslavien var lögnaktiga. Inte en bråkdel av det påstådda antalet stridsvagnar slogs ut. Fler civila än påstått dog. Och NATO ljög uttryckligen om hur civila drabbades. Bomber skapar inte fred. Bomber skapar förstörelse. Bomber skapar flyktingar. Bomber skapar massdöd.

Att NATO och USA ljuger när de dödar civila är inget nytt, som vi kan se ett direkt exempel på idag. Att NATO och USA också ljuger för att motivera ett krig vet vi från Irak. Det är därför FN finns, för att förhindra olagliga krig och också för att vissa vilka som verkligen har ansvar när de startar dem. Det vill socialdemokraterna nu strunta i. Fler krig som Irak-kriget måste kunna startas på lögnaktiga grunder.

För den som vill veta mer om hur lätt det är att dras in i ett krig baserat på lögner, läs Dan Josefssons utmärkta artikelserie Konsten att sälja ett krig: 1, 2, 3, 4, 5

FN:s främsta roll är att dämpa blodtörsten hos de som vill vinna ära och lagrar på andras döda kroppar. Att sakta ned marcherandet till krig och förorda eftertänksamhet. Att ta reda på vilka alternativ som finns och göra tydligt vilka som följer dem eller ej. Socialdemokraterna vill hellre ha krig. Krig som kommer omöjliggöra hjälpinsatser. Krig som kommer döda både vänner och fiender, både stridande och civila. Krig som förstör infrastruktur. Som hindrar barn att gå till skolan. Som omöjliggör ett vanligt liv. Som förvandlar hjälparbetare till militära mål.

Vad socialdemokraterna glömmer är att FN inte är mer än summan av sina medlemsstater. Om medlemsstaterna inte vill ställa upp med soldater finns inga soldater för att göra en insats. Om medlemsstaterna inte vill skjuta till pengar så finns det ingen budget. Om socialdemokraterna hade velat stärka FN hade de istället sett till att göra folk och pengar tillgängliga för humanitärt och fredsbevarande arbete. Det vill inte Socialdemokraterna, för det skulle kunna döda svenska soldater. Dagens krig ska utföras genom bombplan. Som dödar urskillningslöst, utan att riskera fina, vita, svenska soldater.

Socialdemokraterna har blivit krigsromantiker som tror på bombernas läkande kraft. Gud hjälpe de som kommer massakreras av socialdemokraternas humanism.

(Ulf Bjereld tipsade)

Tidningar: DN, SvD, Sydsvenskan, SvD2, SvD3, Dagen

Andra bloggar: LOKE om att invadera andra länder, Pastey om att demonstrera mot krig, Svensson om att inte ge mer pengar till Sveriges “försvars” krigförande

Givetvis blev det totalt ståhej. Ingen kunde undgå att se hur mycket flaggan avvek från Iraks grannländer och traditionell arabisk design eller hur mycket den liknade Israels med en religiös symbol i blott på vit bakgrund med två blåa linjer. Den brittiske designern försökte förgäves motivera designen, men den kasserade snart.

Nu har Kosovo fått en ny flagga. Den ser ut så här:

Sa någon EU-flagga? Det kommer inte direkt hjälpa uppfattningen om Kosovo som en ny EU-koloni.

Samtidigt förklarar Washington att det absolut inte finns någon likhet mellan Kosovo och Palestina. Och det är ju sant. Palestina har ju av FN förklarats som ockuperat medans FN erkänt Kosovo som en del av Serbien. Palestina har också en egen förvaltning och en egen vald regering, medans Kosovo har FN-styre. Så där har han rätt. Det är ju uppenbart för alla vilka det är som ska erkännas som en självständig stat.

Det främsta orosmomentet är nu för en militärkonflikt om Serbien skulle välja att behålla de delar av Serbien med serbisk majoritet. En minskning av partitioneringen med andra ord. NATO:s medlemsländer är ju uppknytna i både Irak och Afghanistan och kan knappast fungera i avskräckande syfte, vilket gör att möjligheten till en kraftigt ökad konflikt är alltför nära.

Ännu märkligare är Kabas orsak, han skriver under rubriken “Massakern som Bengt Silfverstrand inte ville intervenera i” om Kosovo-kriget. Men det var ju först efter Natos bombningar som födrivningarna och massakrerna tog fart! I ETC (4/2000) gör Dan Josefsson en ordentlig genomgång över hur den propaganda som stod att läsa i svenska tidningar innan NATO:s anfall under rubriken “Konsten att sälja ett krig”:

“Under nästan hela kriget hade Natos stående motivering till att fortsätta bomba varit att man försökte stoppa det pågående folkmordet. Serberna påstods vara i färd med att utplåna det kosovoalbanska folket. Enligt vissa beräkningar skulle 500 000 ha mist livet, men den siffran sänktes snabbt till 100 000. Senare sänkte Nato siffran ytterligare till ”minst 10 000”. Men vid det laget var nyheten om ”folkmordet” så spridd att den togs för självklar världen runt.”

När opartiska instanser senare skulle granska utsagorna kom man fram till detta:

“I slutet av november släppte krigsförbrytartribunalen i Haag den första delrapporten från utgrävningarna i Kosovo. Den visade sig bekräfta vad den spanske läkaren berättat. Trots att läkare från 14 länder ägnat fem månader åt att öppna gravar hade man bara hittat 2 108 lik. Man hade fortfarande två tredjedelar av de rapporterade gravarna kvar att undersöka, men eftersom kommissionen av naturliga skäl koncentrerat sig på de platser där man trodde sig kunna hitta flest döda pekade resultatet på att både Nato och FN givit en kraftigt överdriven bild av serbernas framfart i Kosovo.”

I slutändan beräknas 10 000 kosovo-albaner ha mist livet vid krigets slut, vilket gör det hela till en lögn att de skulle ha dött i massakrer som NATO-försökte stoppa med sina anfall.

Målningen Kosovo-Jungfrun

Och hur var det då med fördrivningarna? Jo, efter att bombningarna inletts tog de fart. I ett första skede drevs en miljon kosovo-albaner från sitt hem- När de återvände drevs 80% av Kosovos serbiska befolkning bort. Kriget startade alltså den etniska rensning man påstod sig vilja stoppa.

Det här borde Kaba känna till. Och han borde också vara upprörd över NATO:s användande av utarmat uran i sina bomber. Om detta kan jag dock inte läsa någonting. Ännu har inget krig i världen startats för att stoppa en massaker. Däremot har de varit orsaker till att flera massakrer skett.

Bengt Silfverstrands egna svar hittar ni här.

P.S. Vissa menar att användandet av benämningarna Kosovo eller Kosova automatiskt innebär ett ställningstagande för serber eller albaner. Själv har jag bara använt mig av det gängse använda ordet.