“USA, Storbritannien och Australien – alla som hjälpte till i undersökningen – är alla redo att ställa upp bakom fynden. Endast Sverige, som också skickade utredare, är motvilliga partners i att skylla på Nordkoreanerna.”

Så vilka argument har de haft? Jo, “sprängkraften, berättelser från ögonvittnen, ljudupptagningar och hur metallen i fartyget slitits itu, men också skador på sjömännen, vilka sägs vara typiska för en explosion”. Och nu har Sydkoreanska marinen gett sig ut på samma typ av U-båtsjakt som den svenska marinen en gång gjorde sig till åtlöje över. Och liksom Carl Bildt på den tiden sa att minkarna kunde ha skickats ut av “gamla sovjetiska strukturer” tjoar Aftonbladet ut konspirationsteorier om “interna maktstrider” som ska ligga bakom sänkningen av det Sydkoreanska fartyget. Ändå har Won See-hoon , chef över Sydkoreas säkerhetstjänst, sagt att han inte kan se ett samband mellan explosionen och Nordkorea.

Medan svenska medier som vanligt traskar patrullo, precis som under den svenska Ubåtshysterin, är utländska tidningar inte lika servila. Washington Post uppmärksammar en artikel i Japan Focus skriver Tanaka Sakai:

“Cheonan var en patrullbåt vars uppdrag var att med hjälp av radar och undervattensradar söka efter fiendens ubåtar, torpeder och flygplan samt att attackera. Om Nordkoreas ubåtar och torpeder var på väg skulle Cheonan kunnat märka av detta snabbt och vidta åtgärder för att slå tillbaka eller undvika. Dessutom, under dagen som Cheonan sjönk utfördes en övning mellan USA och Sydkorea vilket gjorde att man kunde förutse att Sydkoreanska ubåtar skulle åka söder ut för att övervaka. Det är mycket svårt att tro att Cheonans undervattensradar inte var utnyttjades.”

Övningen var en del av Operation Foal Eagle som traditionellt utförs vid Baengnyeong Ö:n, endast två mil från Nordkoreas kust och på vad Nordkorea anser vara nordkoreanskt farvatten.

Sydkoreanska Hankyoreh är också skeptiska:

“”Om Nordkorea försökte sig på ett bakhåll i hämnd för den marina sammanstötningen vid Daecheong ön skulle de ha gjort så endast efteratt de varit säkra på att lyckas efter flera infiltrationslövninar i vattnet runt Baengnyeong ön”, sa en tidigare Flott-admiral. “Undersökningsteamets uttalande sa i grunden att Nordkorea hade planerat en attack med liten chans att lyckas på papper och hade lyckats genomföra planen på endast ett försök, men den slutsatsen saknar militär trovärdighet.”

Faktum är, att om saker skett som undersökningsteamet uttalat, skulle en Nordkoreans Ubåt penetrerat det amerikanska och sydkoreanska övervakningsnätet, väntat precis där Cheonan sskulle anlända, sänkt Cheonan med ett skott och sedan i lugn och ro ha försvunnit efter att totalt ha undvikit marinens antiubåtsnät som inkluderat skeppet Sokcho och Linix-helikoptrar.”

Som bevis har också en torped visats upp. Rostig och överväxt av havstulpaner har den helt uppenbart legat i havet längre än de två månaderna som gått sedan fartyget sjönk. Kanske la nordkoreanerna ned den i vattnet för två år sedan, plockade upp den och avfyrade den? De är lömska, de där rackarna.

Men Hankyoreh skriver:

“Först sa några experter att markeringen 1 beon, Nummer 1, presenterat som ett nyckelbevis på att det var en Nordkoreans torped, var anorlunda från andra Nordkoreanska markeringar.

First, some experts stated that the marking 1 beon, No. 1, presented as key evidence that it was a North Korean torpedo, is different from typical North Korean markings.

“Nordkorea använder sig inte vanligtvis av termen beon”, sa en Nordkorea expert. “Istället använder de termen ho, som i Daepodong 1-ho Gangnam 1.ho, ect.”

Faktum är att en nordkoreansk träningstorped som plockades upp av Sydkoreanska militären för sju år sedan markerades “4 ho.”"

Detta var ett av huvudbevisen som undersökningsteamet använde sig av – ett som nu är värdelöst. Vi ska ha också i åminnelse att platsen där torpeden hittades var där den amerikanska och sydkoreanska flottan traditionellt sett utförde sina övningar.

Så vi sammanfattar: Under en stor flottövning uppmärksammade ingen att en U-båt fanns i området, ingen torped noterades, inga nordkoreanska krigsfartyg sågs. Djupet vid området var blott 30 meter.

Men om det inte var Nordkorea som sänkte farttyget, vem var det då? Den ena möjligheten är förstås att det handlat om s.k “friendly fire”, att ett annat fartyg i övningen begått ett fruktansvärt misstag. Sådant har skett förr. Att metallskrot och kemikalier från explosionen tyder på en torped tillverkad i Tyskland skulle kunna vara en indikation på detta. Men det finns andra alternativ. Kemikalien RDX, från Tyskland, har hittats i vraket. RDX används visserligen i torpeder, men också i minor.

Och det är den förklaringen vi kan läsa om i New American Media:

“Endast en reporter, Joohee Cho på ABC News observerade det nyckelfakta att Foal Eagles flottilj intressant nog inkluderar USNS Salvor, ett dykfartyg med 12 marindykare. Bristen på minröjare under övningen lämnar endast en möjlighet: Salvor la ut bottenliggande minor.

En uppstigande mina, effektiv endast på grund vatten, vilar på en liten plattform på havsbotten under ett kamouflage av sand eller grus. Deras spårsystem använder sig av aukustiska och magnetiska avläsningar för att fånga upp fiendefartyg och ubåtar. När den aktiveras lyfts bomben av strålar av komprimerad luft eller bränsle som leder den mot det magnetiska centret för målet. Explosionen sliter sönder kölen och klyver skeppet eller ubåten i två delar, precis som skedde med RKOS Cheonan.”

Så det finns i dagsläget flera möjligheter. En Nordkoreansk attack, vilket skulle leda mot deras egna intressen, en torped avfyrad från ett vänligt sinnat fartyg eller en undervattensmina placerad under övningen eller tidigare. Det enda vi kan konstatera är att det är för tidigt att lägga skulden på Nordkorea, vad svenska tidningar än tjoar ut i sina rubriker.

Läs gärna Stephen Gowans genomgång också, om inte annat för hans källor.

Medier: SvD DN SvD Expressen DN DN

“Mycket tyder på att Vänsterpartiet har blivit mer extrema efter Gudrun Schymans avgång. I partiprogrammet som är reviderat så sent som 2008 lyfts marxistisk teori fram som ett viktigt politiskt verktyg, marknadsekonomin ifrågasätts och planekonomins fördelar lyfts fram. I programmet krävs avskaffande av ägandet av produktionsmedlen, såväl det samhälleliga som det privata, vilket ska ersättas av gemensam förvaltning och gemensamma resurser. Sverige skulle få Nordkoreas ekonomiska modell. Det om något torde vara en extrem politik.”

Vänsterpartiet förespråkar Nord-Koreas modell? Nej, knappast. Nord-Korea bygger hela sin filosofi på “Juche”. Wikipedia beskriver filosofin så här:

“Juche kan översättas med “självtillit” eller “självförsörjande”. Utmärkande för juche-ideologin är föreställningen om ett Nordkorea som i alla avseenden är oberoende och fullt av självtillit: i utrikespolitiken, militärt och ekonomiskt. Grundläggande är att landet ska kunna förlita sig på enbart egna resurser.
[...]
Jucheidén bygger på Kim Il Sungs verk och är officiellt en vidareutveckling av marxism-leninismen, men anses av många – utanför Nordkorea – vara en variant av stalinism kombinerad med traditionella konfucianska idéer och koreansk kulturnationalism. Referenser till Stalin finns inte med i Nordkoreas propaganda.”

Ja, och enligt tokstollarna till moderter skulle nu Lars Ohly ha anammat konfucius och koreansk kulturnationalism. Samt förespråkat mindre handel. Tjo.

Moderaterna till hör vanligtvis den grupp svenskar som är som sämst pålästa om utlandet. Intressant nog har de missat att när skriver att “marknadsekonomin ifrågasätts och planekonomins fördelar lyfts fram” är det inte Nord-Koreas modell de främst syftar på. Det är Syd-Koreas.

Syd-Koreas ekonomiska under skapades med hjälp av femårs-planer. Det var det ekonomiska systemet i Syd-Korea från början på 60-talet sent in på 90-talet. En statlig myndighet för ekonomisk planering bestämde hela landets ekonomiska inriktning och vilka familjer som skulle stå för vilken produktion.

Men det är klart, det ger inte samma skrämseleffekt med att hota med Syd-Korea.

USA – 1,032

NORDKOREA – 2

(Den amerikanska siffran inkluderar atombomberna över Hiroshima och Nagasaki, Japan. Apartheidstaterna Sydafrika och Israels gemensamma test 1979 har aldrig erkänts officiellt)

Varför vill Nord-Korea ha kärnvapen? Kan det bero på vad The Age skrev år 2003?

“USA har börjat skissa på en militär plan för att avsätta Nordkoreas regering som kunde provocera fram ett krig med kommuniststaten, enligt nya rapporter.

Planen, känd som Operationsplan 5030, skulle enligt rapporter tillåta provokativa handlingar av amerikanska styrkor innan ett krig startat, men det uppenbara syftet att destabilisera och avsätta Kim Jong Ils regim.”

Korea-kriget var ett särdeles brutalt krig. Alla Nordkoreas städer förstördes under fruktansvärda bombangrepp. USA hotade konsekvent med att kärnvapenbomba landet och bombflygplan laddade med atombomber gjorde ständiga räder över huvudstaden. Efter en sådan förstörelse och med ett hot om total förintelse är det inte underligt att Nordkorea velat göra vad som helst för att undvika detta.

Så förstärktes statens paranoia och så startade Nordkoreas kärnvapenprogram. Idag är Nordkorea utfattigt, till skillnad på fram till 70-talet då dess industrikapacitet var högre än broderdiktaturen i Syd-Korea. Landet är desperat över att öppna upp sig ekonomiskt, men samtidigt fanatiskt när det gäller att behålla sitt styre och sin gudomlige ledare på vars meritlista finns mästerskap i Golf, skapande av hela Nordkoreas filmindustri (inklusive en Godzilla-film) och en fantastisk matlagningskonst. Det har skapat kasinostäder och särskilda industrizoner för utlänningar och försöker försiktigt bli en del av världen runt. För att stärka sitt krafter har man kärnvapen.

Är det något land som vet vad ett krig medför så är det Nordkorea. Ledarens extrema ego, nästan på Gunnar Hökmark-nivå, gör inte att de vill se sitt land utplånat. Som många diktatorer vill de ha det så ekonomiskt starkt och välmående som möjligt – mot att de får behålla absolut kontroll. Vapenskramlet är snarast ett desperat försök att få ekonomiskt stöd från omvärlden. Utpressning den som vill.

Ingen förväntar sig att ett land ska avsäga sig sitt kärnvapenprogram inför vad som ses som en fientlig omvärld. Inte Nord-Korea. Inte Israel. Inte Kina. Vårt hopp ligger i att lösa konflikter, bekämpa fattigdom, öppna upp samhällen.

Här fanns det ett erbjudande från omvärlden om att ge Nordkorea olja, industristöd och lån, allt för att få landet på fötter. Som motkrav skulle Nordkorea avsluta sitt vapenprogram. En vinst för alla. Hellre har vi en diktator som sakta öppnar sig mot omvärlden, samtidigt som ekonomiskt stöd kan nå befolkningen än vi har samma brutala diktator sittandes med atomvapen i ett slutet samhälle där folket bara blir fattigare. Här Bush-planen om stöd till Nordkorea mot ett avslutat kärnvapenprogram oändligt viktig, ett av de få bra förslag mannen tog fram.

Medier: DN SvD

• Daily Mailskriver om sänkningen av fartyget Lusitania som var USA:s ursäkt för att gå in i 1:a världskriget. Då anklages tyskarna för att ha sänkt ett civilt passagerarfartyg med 1200 passagerare, varav 128 amerikaner. Nu kan dykare konstatera att skeppet forslade krigsmateriel och därför var ett legitimt mål.
   
• Telegraph skriver om hur 100 000 Sydkoreanska civila massakrerades av amerikanska trupper och deras allierade. Dokument har hittats där en amerikansk officer ger godkännande till avrättning av 3500 vänstermänniskor.
   
• The Independent skriver om hur Storbritanniens ambassadör var övertygad om att Shahen aldrig skulle kunna bli avsatt i Iran – samtidigt som hans egen ambassad blev plundrad och sedan satt i brand.

Länder vars befolkning förtjänar att dö är Kuba, Iran, Nordkorea, Sudan och Syrien.

Nu har AP kommit med nya uppgifter om de Sydkoreanska avrättningarna av oliktänkande under inledningen av Korea-kriget. Över 100 000 människor avrättades bara under några veckor i miten på 1950, nästan direkt under krigets första tid.

“Den blodiga antikommunistiska utrensningen startade direkt efter invasionen och det antas att vid hösten 1950 så hade över 150 massgravar fyllts på isolerade platser ända ned till halvöns södraste delar.”

Amerikanerna var delaktiga i dessa massakrer, bl.a gav en amerikansk överste tillstånd för Sydkorea att avrätta 3500 politiska fångar med kulspruta i Pol Pot-liknande massakrer. Avrättningarna och förtrycket hade pågått länge innan Korea-krigets start enligt AP som säger att detta enbart var klimax på en ett år lång kampanj och att 30 000 politiska fångar hölls vid Nordkoreas invasion.

I Daejeon, konstaterade journalisten Alan Winnington, att amerikanska officerar “övervakade slaktandet”. Mellan 3000 och 7000 obeväpnade människor mördades där.

Tags: Korea, Krigsförbrytelser, Nord-Korea, Syd-Korea, USA, krig, massaker]]> http://motbilder.se/2008/07/10/korea-kriget-levande-historia-som-staten-haller-tyst-om/feed/ 6 http://motbilder.se/2008/05/19/usa-och-massakrerandet-av-civila-och-forsvarslosa-i-korea/ http://motbilder.se/2008/05/19/usa-och-massakrerandet-av-civila-och-forsvarslosa-i-korea/#comments Mon, 19 May 2008 19:28:13 +0000 Hampus Eckerman http://motbilder.se/?p=480 Redan för 10 år sedan kom de första rapporterna om det som varit nedtystat sedan Korea-kriget, om hur amerikanska soldater urskiljningslöst pepprat in i flyende civila koreaner av rädsla för att en del skulle vara kommunistiska infiltratörer.

Redan två veckor efter konflikten hade startat befann sig två miljoner människor på flykt. I den amerikanska armén fick panik och den 26:e juli 1950 gavs order från högsta kommandonivå:

“Nej, upprepar, inga flyktingar tillåts att korsa stridslinjerna oavsett tillfälle. Rörelsen från alla koreaner ska upphöra genast.”

Givetvis hjälpte inte detta på något sätt och redan samma dag sköts 400 sydkoreanska civilister ihjäl vid No Gun Ri av det amerikanska 7:e kavalleriregimentet. Andra besköts från flygplan och fler dödades under de nästföljande dagarna. Yang Hae Chan, en av de överlevande, berättar:

“Golvet under bron var en blandning av grus och sand. Människor klöste med sina bara händer för att göra hål att gömma sig i. Andra staplade de döda som barrikader och gömde sig bakom kropparna som en sköld mot kulorna.”

Joe Jackman, en av de amerikanska soldaterna, ger även sin berättelse:

“Det fanns en löjtnant som skrek som en galning, skjut på allting, döda dem alla. Jag visste inte om det var soldater eller vad. Barn, det fanns barn där ute, det gjorde ingen skillnad vad det var, 8 eller 90, blind, krympling eller galen, de sköt dem alla.”

Innan Irak-kriget var detta den värsta massakern på civila som utförts av den amerikanska armén, så när som på My Lai. Efterforskningar har funnit direkta order om mördande av civila flyktingar som skickats från högsta ledning. Ett av utdragen lyder:

“Detta återupprepar tidigare instruktioner om att ni har totalt bemyndigande i er zon att stoppa all civil trafik oavsett riktning. Ansvar för att beskjuta dem, inkluderat bombningar, ligger på er.”

Ett annat lyder:

“Armén har begärt att vi ska beskjuta alla civila flyktinggrupper som vi noterar närmar sig våra positioner. Tills idag har vi följt arméns begäran gällande detta.”

De senaste dagarna har också flera artiklar publicerats om hur Sydkorea gav order om att avrätta tillfångatagna fångar, vilket jag själv skrev om förra året.

Över 100 000 människor sägs nu ha avrättats av USA:s allierade, även om siffrorna benämns som “väldigt konservativa”. Kvinnor och barn hörde till de som avrättades, liksom hjälplösa bönder. Likhögarna upptäcks ibland slumpmässigt, som när en tyfon slet bort jordtäcket över en massgrav eller när ett TV-team bröt sig in i en förseglad gruva.

Yeo Tae-ku berättar om hur hon letade efter sin försvunna far i likhögaranefter en av massavrättningarna:

“Kroppar var travade uppå varandra. Armar trilade av när de vände på dem.”

Andra bloggar: Svensson om imaginära U-båtar, Dagens konflikt om en extremist som skrivit en bok om extremister, Pasteys Plats om Hamas och Jinge som inte är palestinaregliös

Här på plats finns i stället monument som hyllar “kampen för imperiet”. I Canberra, Australiens huvudstad, finns ett av de mest osmakliga museer jag sett, The Australian War Memorial – Australiensiska Krigsmuseet. Vapen efter vapen visas upp, medan de ofelbara australiensiska soldaterna hyllas för sina insatser i världens alla krig. Det första världskriget kallas konsekvent för “The Great War”, något som skulle kunna översättas till “Det Stora Kriget”, men här mest tycks mena “Det Underbara Kriget”. Enorma krigspornografiska statyer med soldater med bar överkropp visas upp näst intill blankputsade kanoner.

Särskilt mycket hyllas soldaternas insatser under Korea-kriget utan att det på något sätt antyds det märkliga att det överhuvudtaget fanns två koreanska nationer. Sanningen är ju att Korea, som slogs på de allierades sida mot den japanska krigsmakten, splittrades som en kompromiss mellan USA och Sovjet. Liksom i Vietnam var det ingen som tillfrågade befolkningen. När Nord-Korea invaderade Syd-Korea hade man liksom i Vietnam stöd av merparten av befolkningen eftersom man gjort stora landreformer, liknande dem USA genomfört i efterkrigstidens Japan, men förvägrat både koreanerna och vietnameserna. USA och Australien svarade med ett krig som utplånade varje stad i Nord-Korea och i stora delar av Syd-Korea. Dessutom hotade man att använda kärnvapen och flög regelbundet från 50-talet och framåt turer med kärnvapenbestyckade bombplan över Nord-Korea. Efterverkningarna av detta syns i Nord-Koreas nuvarande kärnvapenprogram som utverkats för att aldrig mer behöva utsättas för en sån press som skedde vid de amerikanska överflygningarna.

Det australiensiska krigsmuseet är också märkvärdigt tyst om den tid då man slogs på USA:s sida i Vietnam. När det gäller öst-Timor berättar man om hur australienska soldater blivit förälskade i den lilla nationen och dess befolkning, men nämner ingenstans om hur Australien hjälpte Indonesien under ockupationen av Öst-Timor, bl.a genom att låta deras dödspatruller, Kopassus-styrkorna, utbildas i Australien. Samma dödspatruller, fortfarande med stöd av Australien, används nu i det råvarurika Väst-Papua.

Denna krigiska attityd som australiensarna visar finns inte endast i krigsmuseet. I parkerna är det inte ovanligt med moderna kanoner som utsmyckningar. I tidningarna lästa jag nyligen om hur viktigt det är för USA att “tämja somalierna”, ett onekligen olyckligt uttryck, särskilt som man måste komma ihåg att rastanken var viktig i Australien ända in på 70-talet, då man slutligen upphörde med den immigrationspolitik som gick ut på att hålla Australien så vitt som möjligt.

En bit ifrån krigsmuseet, nära det australiensiska parlamentet, finns aboriginernas tält ambassad. Tält ambassaden tog sin början redan 1972 som en protest mot de vita australiensarnas behandling av aboriginerna. Under 120 år genomförde man ett folkmord, långt innan Hitler och långt mer effektivt. Man sköt ner ursprungsbefolkningen, förgiftade den och i Tasmanien delade man ut filtar infekterade med kopporna. Även efter att de direkta massakrerna upphört kidnappade man aboriginernas barn för att de skulle få en ordentlig – vit – uppfostran.

Kärnvapenprovsprängningar för USA utfördes också på aboriginernas mark och än idag har man infört särskild alkohollagstiftning på en av de öar som befolkas av merparten aboriginer. Vid tältambassaden idag kan man se hänvisningar både till kidnappningarna och folkmorden. En tunna står också utplacerad med texten “giftigt avfall”.

Som tur var är inte alla australiensare lika krigstokiga, som vanligt verkar det vara en liten driven klick i regering och parlament som vet att det inte kommer vara de själva som drabbas. Kritiker finns det gott om. Nyligen kunde jag läsa en artikel i tidningen av Phillip Knightley, i Radio Tuff känd för sin bok om krigspropaganda, som undrade hur australiensarna fortfarande kunna finna sig i att vara Storbritanniens pudel när till och med den brittiska drottningen förväntat sig att de skulle vilja göra sig fria. En annan kritiker av Australiens krigspolitik och stöd till president Bushs krig mot Irak är underrättelseofficeren Andrew Wilkins som år 2003 berättade om hur premiärministern John Howard medvetet ljög och misstolkade uppgifter från säkerhetstjänsten för att få stöd för ett krig mot Irak. Wilkins poängterar också att både John Howard och Tony Blair före kriget var mycket tydliga med att säga att avsättningen av Saddam Hussein i sig aldrig skulle kunna vara orsak nog för de fasor som ett krig skulle utgöra. Endast existensen av massförstörelsevapen skulle kunna rättfärdiga ett sånt. Idag vet vi att inga sådana fanns vilket gör att kriget är orättfärdigt både i Australiens och Storbritanniens ögon.

De vita australiensarna känner man annars igen bland turisterna som de vita vålnader som stryker omkring i skuggorna. Eftersom de flesta vita är arvtagare från de irländare och britter som transporterades som straffångar till Australien, är deras hy inte direkt anpassad till den australiensiska hettan. För att undvika hudcancer håller de sig helst i skuggan och har på rikliga mängder sololja. Turisterna struntar däremot i detta och ligger i skiftande färgkulörer på Bondi Beach, den absolut mest populära stranden i Sydney, tillsammans med de australiensare som är för unga för att bry sig om cancer eller har smetat på sig solskyddsmedel som skulle kunna skydda en vampyr.