Amnesty kräver nu att rättegången läggs ner. Vittnesmål under hot kan aldrig accepteras. Men USA:s rättsystem säger motsatsen, vittnesmålet ska accepteras. Tortyr är nu godkänt vid förhör av fångar.

Och apropå våldtäkter. För någon vecka skrev Daily Telegraph om 29 kvinnor som antagits till den afghanska armén. Grattis, grattis, PR, PR. Kanske någon berättade för dem om den amerikanska armén där det är större chans att bli våldtagen av sina egna kollegor än att bli skjuten av fienden?

• En granskning från år 2004 av alla krig från Vietnam-kriget och framåt konstaterade att 71% av alla kvinnliga soldater våldtagits eller attackerats sexuellt under sin tjänst.
   
• Enligt en annan granskning från 2003 av alla krig mellan Vietnam och det 1:a Gulf-kriget hade 30% av kvinnorna i militären våldtagits.
   

Så välkommen tjejer. You’re in the army now.

“Genom det amerikanska magasinet The New Republic kunde man nyligen ta del av intressanta siffror avseende förr och nu i Afghanistan. Under talibanstyret gick ungefär 900000 afghanska barn i skolan. Ingen av dem var flicka.”

Vilket är en direkt lögn. I själva verket drev Svenska Afghanistankommittén flickskolor även under talibantiden. Från Sydasien, 1/96:

“Sedan i våras är stadens skolor stängda, eftersom Kabul inte ser någon anledning att betala undervisning i områden utom regeringens kontroll. Talibanerna har efterfrågat Afghanistankommitténs stöd att öppna dem igen, även flickskolorna. De har inte heller rest några hinder för de flickskolor kommittén stödjer på landsbygden. Där fortsätter undervisningen som förr under det “fundamentalistiska” Hezb Islami.
I de områden där talibanerna tog över och först stängde flickskolor reagerade en del utländska hjälporganisationer med att dra in sitt stöd. En reaktion Norska Flyktingrådets mångårige representant i Peshawar, Arne Strand, anser vara alldeles på tok:
- Det är perspektivlöst. Från början var det ju över huvud taget trögt att få gehör för behovet av flickskolor men med tiden mognade ett slags självinsikt. Och nu går fler flickor än på sjuttiotalet i skola!“

Vidare:

“Vidare finns ett 70-tal flickskolor som huvudsakligen anlades under talibantiden, där flickor tidigare inte hade haft någon tillgång till utbildning eller där motståndet mot integrerad undervisning var särskilt stort.”

Dess ordförande Torbjörn Pettersson för DN:

“Vi har inget skydd av militären och har aldrig haft. Om de håller sig borta från oss så kan vi bättre göra vårt jobb. Vi har fyra hundra skolor i hela Afghanistan, ingen av dessa har bränts. Vi hade också skolor under talibantiden på 90-talet, även flickskolor.”

Och till Svenska Freds säger han om talibantiden:

“Det var inget enkelt arbete, men kommittén lyckades till och med öka antalet flickskolor.”

Men att skriva om historien har alltid varit en del av krigspropagandan.

Tom Engelhardt har en mycket intressant artikel på Antiwar.

Han börjar med att konstatera att det inte gått så bra med att utbilda någon “afghansk armé” för att ta över från de amerikanska trupperna:

• En rapport från 2005 konstaterar att “ansträngningar att fullt utrusta antalet stridstrupper har fallit efter och att det skulle kräva “upp till 7.2 miljarder dollar” att fullfölja träningsprojektet.
   
• 2006 konstateras att de afghanska styrkorna “i stort är oförmögna att utföra rutinartat säkerhetsarbete, att ledarna för träningsprogrammet på 1.1 miljarder dollar inte kan säga hur många officerare som är i tjänst eller vart tusentals lastbilar samt utrustning till polisenheterna tagit vägen.
   
• År 2008 har 16.5 miljarder dollar av de nödvändiga 7.2 miljarderna spenderats. Endast två av 105 arméenheter “har bedömts som fullt kapabla att utföra deras främsta uppdrag”.
   
• 2009 konstateras att “endast 24 av 559 Afghanska polisenheter har bedömts redo att handla utan internationell hjälp”.
   
• Senare samma år konstateras i en rapport att den afghanska polisen “helt enkelt slutar göra vad vi bett dem att göra så fort vi lämnar området”. Minst 17% av poliskåren är drabbad av narkotikamissbruk.

Och nu ska ytterligare 14.2 miljarder dollar skänkas till den armé som inte gör någonting.

Intressant nog så har talibanerna inte alls behövt någon träning för miljard belopp för att kunna slå tillbaka. Där började man strida från dag ett till skillnad från den armé som nu utbildas som efter nio års träning fortfarande inte är kapabel att göra något. Detta i ett land där som legat i krig i årtionden, där vapen finns överallt, tillsammans med stridserfarenhet.

Extra spännande blir det, som Engelhardt konstaterar, att ryssarna inte alls hade samma problem på sin tid. De hade tvärtom ett flygvapen på 500 strids- och bombflygplan, allt med utbildade piloter. Intressant nog är det fortfarande bara piloter utbildade i ryska helikoptrar som finns kvar vilket tvingat USA att lägga ned 648 miljoner dollar på sådana. Dessa helikoptrar byggdes en gång speciellt för krigföring i Afghanistan.

Så varför så stor utlägg till en armé som inte fungerar? Två stycken. Det ena är att man faktiskt inte vill utrusta en armé man faktiskt inte litar på. Vapnen skulle lika gärna kunna användas mot amerikanska trupper. Det andra är att pengarna helt enkelt är beskyddarpengar. Det är att avlöna folk som annars kanske skulle allierat sig med talibanerna eller helt en fråga om beskyddarpengar som går direkt till talibanerna.

En sak är säker. En självständig afghansk armé är något vi aldrig lär se. Det är inget som ligger i planen. Det handlar om att hålla regeringen beroende av amerikansk trupp för sin överlevnad.

P.S. Läs också Klas Sandbergs fantastiska text om regeringens krig mot SIDA.

Medier: HD AB HD SvD AB AB SvD SvD SvD Expressen Expressen DN

Bloggar: Jinge

“Ingen utropar fred, men det sker framsteg. Jag tror att målet fortfarande är nåbart och säkerligen kommer beviset på det att vara vad som sker i dessa nästföljande månader i vad som är en mycket utmanande period.”

/U.S. Admiral Mike Mullen, Chairman of the Joint Chiefs of Staff
 

Vad Mullen ovan använder sig av är en s.k “Friedman-enhet”. Det beskriver en tidpunkt i framtiden, tillräckligt nära för att åhörarna ska kunna känna hopp, men också tillräckligt avlägsen för att uttalandet ska hinna glömmas innan tidpunkten nåtts. Personen som, mindre frivilligt, gett upphov till detta namn är New York Times-kolumnisten Thomas Friedman. Under en period på två och ett halvt år spådde Friedman inte mindre än 14 gånger att de sex nästföljande månaderna skulle bli avgörande för kriget i Irak. Vilket de självklart aldrig var, kriget var förlorat redan de första månaderna. Därefter var det bara en fråga om hur lång tid det skulle ta innan amerikanska trupper drog sig tillbaka. Nu sitter de gömda i militärbaser utanför stadskärnorna, betalandes motståndarnas trupper för att inte bli attackerade. Patruller har de sedan länge upphört med för att inte orsaka mer stridigheter. Det är inte olikt situationen i Afghanistan.

Prova att själv leta Friedman-enheter!

“Om vi inte kan besegra talibanerna under nästa sex månader kommer vi aldrig kunna kontrollera södra Afghanistan.”

/Brittisk officer till Telegraph, 2006-07-04
 

“Rekonstruktionen av Afghanistan över de närmsta sex månaderna är nyckeln till att upprätthålla folkligt afghanskt stöd i kampen mot Talibanernas motstånd.”

/NATO, 2006-10-13
 

“En majoritet av afghanerna kommer att byta sitt stöd till talibanernas motståndsmän om det inte sker några synliga förbättringar inom nästa sex månader.”

General David Richards, chef för NATO-styrkorna, 2006-10-25
 

“Nästa sex månader kommer vara avgörande.”

/General David Richards, chef för NATO-styrkorna, 2006-11-16
 

“Jag tror nästa sex månader kommer att vara avgörande.”

/Maj. Gen. John F. Campbell, commander of the 101st airborne division, 2010-04-28
 

“Mycket talar därför för att detta år kan få en avgörande betydelse för Afghanistans framtid och de utländska soldaternas situation.”

/Jan Blomgren i SvD, 2010-05-21, sju månader kvar på året
 

“Folket i storbritannien behöver se mer framgångar de närmsta sex månaderna.”

/Storbritanniens premiärminister David Cameron, 2010-06-10
 

Tiden innan utgångsdatum kommer vara avgörande för äggen

Senaste hallojet i bloggosfären är att Wikileaks läckt ut massor av hemliga rapporter från den amerikanska armén. Innehållet är dock inte särskilt nytt, bara välkända konstateranden om att amerikansk och utländsk militär är under fler attacker än de vill erkänna, dödar fler civila än de vill erkänna och regelbundet ljuger om vad som skett. Det visste alla som brytt sig om att följa nyhetsrapporteringen även utanför Bonnier-pressen.

Men visst är det alltid intressant att få mer seriöst på papper hur krigspropagandan går till. The Guardian har ett bra exempel. En amerikansk patrull blir utsatta för en bilbomb och beskjusts i samband med detta. Deras återvändande till basen beskriver de i rapporten med: “Patrullen återvände till Jalalabad Air Field”.

I verkligheten sköt de vilt omkring sig under hela vägen tillbaka, ungefär en mil. 19 civila dog, 50 skadades. Det var tonåriga flickor, bilförare, gamla män. Alla som de åkte förbi. De nämns inte alls i rapporten. Ingen hjälp begärs till dem. Endast till en soldat som sårats av bilbomben.

Winning hearts and minds.

När de senare återvände till platsen för bilbomben slet de kamerorna ur händerna på journalisterna och krävde att få deras filmer från massakern. “Radera dem eller vi raderar dig” var ordern till en kameraman.

Den amerikanska undersökningen om detta las ner. Ingen soldat fälldes. Lite pengar kastades åt de efterlevande, offren var visst värda kring 15 000 kronor styck. Som en medelmåttig plattskärms-TV. Bingo, ni har vunnit på det amerikanska kulsprutelotteriet!

Bloggar: LOKE Svensson Jinge

Instruktioner från befälet?

“Du måste sluta bekymra dig om dessa jävla barn.”

Instruktioner från psykologen?

“Du måste sluta suga i dig den där skiten, sluta vara en fitta och få ut sanden från vaginan.”

Det följer enbart de principer som General James N. Mattis, vita husets val gällande ledandet av trupperna i Irak och Afghanistan, uttryckt:

“De är faktiskt roligt att slåss mot dem, vet ni. Det är är jävligt kul. Det är roligt att skjuta en del människor. Jag är helt med er där. Jag gillar slagsmål.”

General Mattis är mest känd för sin roll i nedtystandet och frikännandet av amerikanska soldater inblandade i massakern i Haditha där 24 civila och obeväpnade iraker – män, kvinnor och barn – slaktades av amerikanska soldater. Enligt Kjell Albin Abrahamsson är det säkerligen USA-hat att tycka han är olämplig för sin post.

P.S. Rolig rubriksättning i DN: “Två soldater kidnappade av talibanerna”. Har aldrig hört talas om att någon av de som satts i Guantanamo-basen beskrivits som kidnappade. Gäller detta enbart amerikanska krigsfångar?

Medier: SvD Aftonbladet DN

Bloggar: Jinge om Afghanistan, Esbati om fattigdom, Svensson om jämlikhet

“På bilderna gråter pojken och berättar att han inte får tillräcklig läkarvård. Flera gånger säger han till förhörsledaren: “Du bryr dig inte om mig.” Vid ett tillfälle tar pojken tar av sig sin orangea skjorta, enligt flera kanadensiska medier för att visa att han blivit torterad när han satt fängslad på en amerikansk militärbas i Afghanistan. Då säger förhörsledarna åt pojken att lugna ned sig och går ut ur rummet.

Videofilmen visar hur pojken då bryter samman och med huvudet i händerna gråter förtvivlat. Om och om igen upprepar han: “Hjälp mig, hjälp mig.”"

Så beskriver DN filmen. Innan filmen togs på barnsoldaten hade han utsatts för “Frequent-flyer-behandlingen”, dvs att han väckts var och varannan timma och flyttats mellan celler.

Khadr har erkänt att han kastade en granat på en amerikansk soldat för åtta år sedan. Det erkännandet gjordes under ett förhör som FBI-agenten som utförde det kallade för “vänligt” och “bekvämt”. När man tagit av pojken huvan och handklovarna. “Han var glad över att få tala med oss”.

FBI-agenten säger inget om vad som förgått hans “intervju”. Inget om att en av de andra förhörsledarna hotat med en gängvåldtäkt utförd av “fyra stora svarta killar”. Inget om att hoten beskrivit våldtäkter av andra afghanska unga pojkar där offren senare dött av övergreppen. Nej, förhöret av den skottskadade 15-åringen var “vänligt” och “bekvämt”.

Nu åtta år efter hans gripande, ska barnsoldaten ställas inför rätta för tredje gången för att ha skjutit en amerikansk soldat. Men fotobevis visar att Khadr, vid det tillfälle han påstås ha skjutit den amerikanska soldaten, låg med huvudet nedåt under en hög bråte, med granatsplitter i ena ögat och två skotthål i ryggen och allvarliga skador på benen.

UNICEF säger om det hela som man säger gällande varje krig där barnsoldater deltar:

“Rekryterandet och användandet av barn i fientligheter är ett krigsbrott, och de som är skyldiga – de vuxna rekryterarna – ska åtalas. Som UNICEF har sagt i tidigare uttalanden gällande detta ämne, så behöver tidigare barnsoldater hjälp till rehabilitering och återintegrering i deras samhällen, inte fördömanden och åtal.”

Khadr var 15 år gammal när han greps. Nu är han 22 efter sju år på Guantanamo-basen.

Tom Paxton är en av de stora fredssångarna. “Buy a Gun for Your Son” skrev han som kritik mot försäljandet av barnleksaker och hur de var ett led för att få in ungdomar i militären:

“Hallelujah, Dads and Mommies,
Cowboys, Rebels, Yanks and Commies
Buy yourselves som real red blooded fun.
If you want to make the grade,
You’ve got to have a hand grenade,
And a fully automatic G.I. Gun.

Buy a gun for your son right away, Sir
Shake his hand like a man and let him play, Sir.
Let his little mind expand, Place a weapon in his hand,
For the skills he learns today will someday pay, Sir.”

Bloggar: Svensson, Anna Wester och Jinge om Ship to Gaza.

Medier: SvD Sydsvenskan DN DN Sydsvenskan Expressen

Mindre hoppfull är flygbilden över de tyska krigsfångarna vid Bad Kreuznach, ett av de värsta fånglägren. Krigsfångarna där stängdes in bakom taggtråd utan vare sig hus, barracker eller filtar. För att skydda sig mot väder och vind fick de gräva stora hål i marken. Sanitära anläggningar var blott grävda diken. Då, liksom nu, kallade USA alla stridande för motsatta sidan för “illegala kombatanter” för att slippa ta hänsyn till Genéve-konventionen. Röda Korset förbjöds från att inspektera lägren. Hur många som dog i de allierades fångenskap vet vi inte, men siffror på upp till en miljon människor har nämnts. Hundratusentals tyskar togs också som slavarbetare, ett brott under Genéve-konventionen och ironiskt nog ett av de många som bestraffades under Nürnbergrättegångarna.

Fler bilder hittar ni här och här.

…om ni undrar varför de förlorar.

Det lär väl bara vara en fråga om tid innan Saddam Hussein vandrar igen på Baghdads gator, så ofta som USA:s fiender tycks återuppstå.

Tidslinjen på Baghdadis märkliga öde ser ut ungefär så här:

• 10:e Mars 2007: Baghdadi arresteras i Baghdad.
   
• 10:e Mars, 2007: Senare samma dag är han inte arresterad.
   
• Mars, 2007: Baghdadi dör för första gången.
   
• 3:e Maj, 2007: Baghdadi dör för andra gången.
   
• 18:e Juli, 2007: Amerikanska militären förklarar att Baghdadi är en myt och aldrig har funnits.
   
• 19:e Juli, 2007: Amerikanska armén visar att det endast varit en skådis som spelat den icke-existerande ledaren hela tiden.
   
• September, 2007: Den en gång arresterade, två gånger dödade och sedan aldrig existerande ledaren hotar Lars Vilks.
   
• Maj, 2008: Den amerikanska armén förklarar att Al Qaida tyckte det var så pinsamt att skådisen avslöjades så de bytte namn åp ledaren Hamed Dawood Mohammed Khalil al Zawi till Baghdadi.
   
• 23:e April 2009: Baghdadi grips, återigen i Baghdad. Fem dagar senare visas foton upp som bevisar hans arrest.
   
• 19:e April, 2010: Badghdadi dör en tredje gång.
   

Som vi tidigare konstaterat så har den amerikanska militären stora problem. Även i Afghanistan återuppstår talibanerna gång på gång. Hur besegra motståndare med fler liv än Pac-man?

Själv väntar jag på DN:s förklaring över hur en död icke-existerande man i arrest kunnat hota Vilks. Den förklaringen lär vara värd att lyssna på. Och än mer: Kan Lars Vilks känna sig lugn när Baghdadi nu dött. Han har ju trots allt gjort det två gånger förrut? Och vem kan slåss mot en mytologisk sagokaraktär?

Detta har gjort att Sydafrikas Sionistiska Federation, dess svenska motsvarighet är mest känd för att dela ut priser till Sverigedemokrater och Knutby-pastorer, hotat med att demonstrera vid barnbarnets ceremoni. Goldstone, som inte vill förstöra sitt barnbarn, har därför tvingats till att inte närvara. Doron Isaacs som nyligen organiserade en delegation för mänskliga rättigheter till Israel säger:

“Det finns en tro bland högersionistiska organisationer om att förtal och förödmjukelse av judiska kritiker mot Israels politik kommer att statuera exempel som hotar andra till tystnad.”

HIV/AIDS-aktivisten Zackie Achmat berättar:

“Israels apologeter i Sydafrika beter sig som de gjorde under apartheid när de misslyckades med att erkänna de svartas mänsklighet. De har ingen förståelse för konstitutionella värden eller för mänsklighetens hos palestinierna.”

Israel var fram till 1987 apartheid-Sydafrikas främsta allierade och P.W Botha förklarade att han såg Israel som ett föredöme när det gällde skapandet av apartheid.