Filmen visar en översikt från 2004 till 2009 över de hemgjorda bomber som ockupationssoldaterna utsätts för. I början vid 2004 kan vi se att de är ganska få, men sedan ökar antalet mer och mer (med variationer för årstid) för att bli enormt högt på slutet. Det vet vi också för att antalet amputationer ökat drastiskt. Att man skickat fler soldater har bara lett till fler måltavlor och fler attacker. Ingen kan se på denna statistik och tro att kriget går bra. Snarare är det uppenbart att man kommer att tvingas lämna landet – frågan är bara om det blir nu eller senare.

Detta har vi vetat länge, men p.g.a Wikileaks har vi fått det bekräftat. Det är därifrån uppgifterna om sprängattackerna kommer, från USA:s egna rapporter. Nu kan ingen militär längre förneka att våldet kraftigt eskalerat.

De mest explosiva uppgifterna tycks annars komma från Libanon:

• Marwan Hamadeh, tidigare kommunikationsminister i Libanon, visar sig ha lämnat en karta över hela Hizbollahs fiberoptiska nät till Frankrike, Saudi-Arabien, Jordanien och Förenade Arab-emiraten. Då Hizbollah är första försvarslinjen mot Israel vid nästa invasion handlar detta uttryckligen om landsförräderi. Han berättar att man ska använda den diskrediterade Mars 14-rörelsen som en ursäkt för att kapa dessa förbindelser. Den libanesiska premiärministern Saad Hariri medverkade själv i överlämnandet till Saudi-Arabien.
   
• Elias Murr, försvarsminister i Libanon, har förespråkat ökat antal attackhelikoptrar för att slå till mot palestinska flyktingläger som han anser vara fulla av “smutsiga människor”. Han vill också föra tillbaks Libanon till dess sekteristiska förflutna och talar uttryckligen om att öka andelen kristna i armén. De kristna ska inte placeras i söder för att skydda landet i händelse av en israelisk invasion utan användas för att bekämpa muslimer: “När man bekämpar terrorister, bekämpar man sunni och shia, man behöver kristna för det uppdraget. Om man maximerar de kristna får man det bäst resultatet”. Murr har arbetat för att få shiiternas andel att minska i militären..
   
• I en annan rapport berättar försvarsminister Murr att han tror att ett israeliskt anfall är nära förestående. Han bekriver hur han i händelse av ett anfall ska förråda sitt land till Israel och försöka få den kristna befolkningen att alliera sig med anfallaren. I samband med detta gav han tips om hur Hizbollah lättast skulle besegras och förklarade att han inte skulle göra något om Israel började bomba shiitiska områden. Murr vägrade också livvakterna till den kristne ledaren Michael Aoun, vän till Hizbollah, att bära vapen i hopp om att denne skulle bli mördad.
   
• Murr har också diskuterat med den dåvarande libanesiska arméchefen Michel Suleiman, nu president, om hur man ska kunna se till att den libanesiska armén inte ingriper för att försvara landet vid ett israeliskt anfall. Målet för den libanesiska armén är istället att “överleva ett treveckors-krig ‘helt intakt’ och kunna ta över när hizbollah har förgörts”.
   

När man läser detta ska man veta att Hizbollah är Libanons största parti och att dess koalition fick majoriteten av rösterna i det libanesiska valet. Vad Murr och Suleiman arbetat för är alltså att ta makten i en statskupp med hjälp av en invasion från främmande makt. Och allt detta har de berättat för den amerikanska ambassaden.

Att tänka på kan vara att dessa rapporter hörde till de som inte släppts av Wikileaks. Wikileaks har ju låtit flera reportrar från flera tidningar sitta som jury över vilka telegram som inte ska släppas för att de hotar “säkerhetsintressen”. Varför just dessa telegram valts bort av reportrarna kan vi spekulera i.

Andra spännande lärdomar:

• Den nye IAEA-chefen spelar “helt på USA:s planhalva”.
   
  
• David Miliband, en av kandidaterna för partiledarskap för brittiska Labour, konspirerade med USA för lura brittiska parlamentet så USA kunde ha kvar klusterbomber på brittisk mark.
   
  
• USA och Jemen ljög tillsammans för att hemlighålla en amerikansk massaker på kvinnor och barn.
   
  
• USA skrev Spaniens föreslagna copyright-lag.
   
  

Och så min favorit:

Israel är skeptiska gällande den palestinska bortröstade presidenten Abbas framtid. Han har impopulär, korrupt, har en “svag position” och kommer kanske inte klara sig igenom 2011. Abbas “möts av kritik utan motstycke från den palestinska myndigheten”, hans styrkor “saknar auktoritet”. Ändå kräver Israel i en annan rapport att “arabiska myndigheter ska besöka honom på västbanken, ge sitt offentliga stöd till honom och visa palestinierna att han har internationell legitimitet och inflytande”.

Det är nu uppenbart att Abbas bara är Israels nickedocka för de som inte drog den slutsatsen när han besökte Israel-lobbyn i Washington och fick goda betyg.

P.S. Om ni undrar var alla galna israelvänner kommer ifrån så har Israel nu en ny Hasbara-kampanj (se tidigare inlägg) där 10 000 personer i Europa ska rekryteras för att sprida uppgifter från det israeliska utrikesdepartementet.

Medier: GP AB AB Expressen SvD DN AB Allehanda AB Expressen SvD AB Metro Expressen SvD SvD SvD SvD AB SvD AB AB SvD AB

Bloggar: Svensson och Jinge om Urban Ahlin

Och här kommer det roliga. Eftersom USA nu slutat med hjälpen har Iran erbjudit sig att bidra istället. Det får USA att gå i spinn: “Irans aktiviteter komprometterar Libanons självständighet”. Men Iran har enbart erbjudit sig att göra exakt samma sak som USA.

Ungefär lika fånigt som när USA klagar på utövandet av utländskt inflytande i Irak och Afghanistan.

“Järnkupolen är ett bedrägeri. Flygtiden för en kassam-raket till Sderot [Stad byggd på stulen palestinsk mark i Södra-Israel] är 14 sekunder, medans Järnkupolens tid för att identifiera ett mål och skuta är något kring 15 sekunder. Det innebär att den inte kan försvara sig gällande något som avfyras från färre än fem kilometer; men det skulle antagligen inte kunna försvara sig från något avlossat från 15 kilometer heller.

Gällande det faktum att varje Järnkupolsmissil kostar runt 100 000 dollar och varje Kassam 5 dollar behöver palestinierna bara bygga och skjuta ett ton raketer och träffa våran fickplånbok.”

Gällande försvaret mot Hizbollah säger han:

“Varje av de missilerna kostar en miljon dollar och Hizbollah har över 40 000 raketer. Den här frågan har ingen som helst logik.”

Det är inte första gången som Israel luras att tro på ett misslyckat missilförsvar. Under Gulf-kriget gav USA bort patriotmissiler som skulle användas mot Iraks SCUD-missiler. Boken “Great Military Blunders” citerar den israeliske försvarsministern Moshe Arens konversationer med George Bush:

“Bush sa: ‘Varför är du bekymrad? Du har Patriot missiler. De ger dig ett paraply över Israels befolkningscentrum. Jag berättade för honom att så var inte fallet. Han argumenterade med mig. Han accepterade inte det.
[...]
Han accepterade inte mina siffror. Faktum är att mina siffror var optimistiska. Jag berättade för honom vid tillfället att chansen för ett genskjutande av en patriot inte var mer än 20 procent. Ja, nu vet vi att det var närmast 0 procent, och han trodde att det var nära 100 procent, så det fanns ett gap mellan oss.”

Patriotmissilerna lyckades inte hindra en enda irakisk missil från att träffa. Faktum är att de istället gjorde konflikten farligare eftersom det plötsligt fanns splitter från två missiler istället för en. En av dem som inte brytt sig något om att riktas mot ett militärt mål utan exploderade där den hade lust. Fler personer dog efter att man börjat använda Patriot-missilerna än innan.

Missilförsvarens roll är tre:

1. Göda de militärer och vapenfabrikanter, det militärindustriella komplexet, som tjänar grova pengar på detta.
    
2. Lura befolkningen att tro att ett krig kommer innebära mindre risker för dem och därför få dem mer villiga att acceptera nya konflikter med hundratals döda som följd.
    
3. Visa handlingskraft och låtsas att man verkligen gör något, allt för att inte tappa politiskt stöd.
    

Gällande USA:s missilförsvar de vill bygga upp i Öst-Europa handlar det också att positionera militärbaser och ursäkten för en permanent militär närvaro.

I Israel lanseras detta missilförsvar med sloganen “Det bästa försvaret är ett aktivt försvar”. Det är fel. Det bästa försvaret är att aldrig vara i en konflikt från början. Redan Sun Tzu konstaterade att den bästa generalen inte var den som vann 100 segrar utan den som aldrig behövde delta i 100 slag. Israels bästa försvar vore att återlämna den mark de stulit från Libanon, Syrien och Palestina.

Tyvärr rustar de för krig istället. När Israel år 2000 slängdes ut från Libanon efter att ha försökt ockupera landet i 18 år, inklusive tillsättandet av en egen marionettregim, stod de klart att deras egen självbild aldrig kunde acceptera en förslust. Ett nytt krig måste till. Det blev anfallet mot Libanon år 2006, ett krig där man också hoppades slå ut Hizbollahs militära kapacitet. Det misslyckades på alla fronter.

Norman Finkelstein konstaterade då att Israel, återigen för sin egen självbilds skull, snart måste starta ett nytt krig för att visa vem som var herre i regimen:

“Det finns inget sätt på vilket USA och Israel skulle kunna acceptera något motstånd i Arabvärlden. [...] Tror du att det inte kommer att bli ett nytt krig? Tror du att Israel kommer att tillåta förlusten i Juli 2006? Vill du låtsas som om Hizbollah är de som skapar problem? Nej, det kommer att bli ett nytt krig. Och förstörelsen kommer antagligen bli 10 gånger så hög – kanske ännu mer – än Juli 2006, därför att Israel är bestämt, tillsammans med USA, att sätta araberna på deras plats och hålla dem på deras plats. Nå, hur kan jag låta bli att respektera de som säger nej till detta?”

Och Israelerna fortsätter att försöka hetsa fram ett krig. Svensk Israel-information skickar ut ett pressmeddelande:

“Under de senaste veckorna har israeliska nyhetsmedia mer eller mindre dagligen rapporterat om vapentransporter från Syrien till Hizbollah. Parallellt med dessa rapporter har det förekommit information om en stegrad spänning vid den israeliska nordgränsen.”

Det handlar om att försöka skapa förutsättningarna för ett krig där Israel kan säga att de massakrerat libaneser av försvarsskäl. Men FN säger uttryckligen mot den israeliska hatorganisationen. AFP skriver:

“En av FN:s fredsbevarande styrkor sa i en tidningsrapport på onsdagen att de inte har några bevis på att några SCUD-missiler i söda Libanon, efter att Israel anklagat Syrien för att smuggla in dessa till Libanon.

“Vi har inga bevis på att SCUD-missiler finns i UNIFIL:s operationsområde” i södra Libanon, citerade dagbladet An-Nahar Major-Generalen Alberto Asarta Cuevas i FN:s internimsstyrka UNIFIL i Libanon.

“Dessa missiler är stora och svåra att gömma”, lade han till i kommentarer sagda på engelska.”

År 2006 stod Israels premiärminister och grät i parlamentet medan israelerna bombade hans drömmar för landet till grus. I Sverige stor “liberalerna”, de som tidigare låtsats stödja Libanons drömmar, vid Israelernas sida i förstörelsen och mördandet av de civila libaneserna. Snart kommer ett nytt krig. Kommer vi igen då se svenska riksdagsledamöter skicka pengar till Israel under brinnande krig?

Media: DN

Bloggar: Dessa Mina Minsta Bröder om Israel, Jinge om Afghanistan

Som Åsa Lindeborg skrev år 2005:

“Till fördomarna om att muslimer pippar getter och stenar sina kvinnor hör också att de ogillar västerländska idéer i allmänhet och demokrati i synnerhet, liksom att islam är en statisk och enhetlig religion som vägrar reformeras.”

Nu kan jag läsa att Israel har invaderat Libanon och stulit 200 getter. 185 av dem har lämnats tillbaka. Vad hände med de sista 15?

P.S. Självklart tror jag inte att israeliska soldater kidnappade getterna p.g.a sina drifter. Men jag undrar fortfarande: Vad skulle de göra med 200 getter? Leka rodeo?

“Hariri skapade en personlig vänskap med Nasrallah [Hizbollahs ledare] vilket hjälpte till att släppa de spänningar som fanns kring deras deras länge existerande skillnader i den politiska visionen för Libanon.

De två männen möttes ungefär en gång i veckan sent på kvällen för hemliga möten där de diskuterade libanesiska och regionala frågor medans de mumsade på frukt och drack ur koppar med turkiskt kaffe. De hade mycket gemensamt. Båda männen kom från söda Libanon och delade en förkärlek för skämt och god humor. Deras inflytande sträckte sig långt utanför Libanons gränser, i motsats till de flesta libanesiska politikers.

I Januari 2005, bara en månad innan han dödades, övertygade Hariri Jacques Chirac, dåvarande president i Frankrike och en nära vän, att inte stödje inkluderandet av Hizbollah på Europeiska Unionens lista över terrororganisationer.”

Och nu ska vi tro de stolliga tyska rapporterna om att Hizbollah skulle velat döda Hariri, trots de vänskapliga banden mellan ledarna och trots att Hariri hjälpt Hizbollah undvika en orättvis terrorstämpling. Inte undra på att libaneserna ignorerar de klumpiga försöken att påverka det libanesiska valet.

Så frågan återstår, Cui Bono, vem tjänade på mordet?

Självklart är det en ren slump i båda fallen att det bara är två veckor kvar till det libanesiska valet.

Bloggar: Jinge om Israel, Svensson om skattefusk

Medier: SvD

“Det här är en kemisk förening som bränner strukturer och människor. Den ska inte användas i befolkade områden.”

De senaste bombas av vit fosfor är FN. UNRWA:s kontor som koordinerar flyktinghjälpen attackerades av tre fosforgranater och FN har ännu inte kunnat släcka branden.

Mer än 1000 palestinier har nu dödats. Två tredjedelar var civila. En tredjedel av dem barn. Detta mot 13 israeler som dödats under samma period, 10 av dem soldater.

Bolivia har nu, liksom tidigare Venezuela, brutit sina kontakter med Israel. Och på västbanken sköts en palestinsk pojke ihjäl av en judisk bosättare. Kriget mot palestinierna fortsätter, oavsett om Hamas är närvarande.

I Libanon har demonstranter tvingat Starbucks i Beirut att stänga ned. Starbucks chef Howard Schultz har tidigare vunnit Friend of Zion Tribute Award för sitt stöd till Israel. Priset delades ut av Jerusalem Fund of Aish HaTorah som bl.a sponsrar israeliska vapenmässor. Starbucks har också ordnat inslamlingar till Israel. Sydsvenskan passar på att ljuga om detta och säger att “ryktena är falska”.

I USA kräver en grupp rabbiner ett slut på Israels massakers. Detta till skillnad från de 10 000 människor som för några dagar sedan demonstrerade för att utplåna det palestinska folket. Folket i Gaza är en “cancer” som måste skäras bort sa demonstranterna. “De som dör får känna på Guds straff!”. Se videon nedan.

I förrgår berättade jag om kapellet för den judiska kyrkogården i Malmö utsatts för ett brandattentat. Ett vidrigt dåd mot döda människor. I dag kan jag läsa om hur Gazas Sheikh Redwan-kyrkogård bombats av den israeliska militären. De nya gravstenarna krossades och köttet från de nydöda spreds i området, tvingandes palestinierna att samla ihop delarna av de döda i plastpåsar för att kunna gräva ned dem igen. Denna gång i bitar. I Gaza får ingen vila i frid, även döda palestinier är mål.

Internationella domstolen i Haag har nu sagt att den uttryckligt ger själva fan i om Israel utför krigsförbrytelser i Gaza. Ursäkten som används är att Israel vägrar acceptera skapandet av en palestinsk stat vilket gör att det står fritt fram för vem som helst att bryta mot krigslagar, geneve-konventioner och mänskliga rättigheter i området såsom domstolen ser det. Palestinierna blir därför fritt villebråd med domstolens godkännande. Det kommer aldrig hända att vita människor ställs inför rätta för vad de utför mot mörkhyade.

Det första estimatet på skadorna Israel åstadkommit i Gaza ligger nu på 1.4 miljarder dollar, nära 10 miljarder kronor. En shockad israelisk soldat berättar för Times Online:

“Det ser inte ut som vi varit här några få veckor – det ser förstört, raserat ut, som om vi bombat i flera år. Du kan inte föreställa dig den skada vi gjort.”

Och vid lördagens propalestinska demonstration i Göteborg gick bedragare från Rättvisepartiet Socialisterna och gjorde sitt bästa för att råna de fattiga palestinierna på pengar. De hade insamlingsbössor som var märkta Gaza, men pengarna inte gå till nödhjälp för de sönderbombade palestinierna utan till en trotskistisk organisation i Israel. Pengarna skulle inte på något sätt gå till humanitär hjälp.

Tidningar: Sydsvenskan DN Dagen DN DN SvD HD HD HD Aftonbladet SvD Sydsvenskan SvD DN DN DN DN Aftonbladet DN Dagen Dagen

Andra bloggar: Anna Wester Forum för Frihet Jinge Svensson Esbati

“Hundra icke-judars liv är inte värda en judisk tånagel.”

The Guardian beskriver hur den israeliska planen att att utföra den värsta massakern sedan kriget 1967 planerats i ett halvår:

“Israelisk media rapporter, från vanligtvis välinformerade korrespondenter och analytiker, menade igår att sex månaders planering skett för att söka ut Hamas-måltavlor inkluderande baser, vapensilos, träningsläger och hemmen för de högre tjänstemännen. Kabinettet spenderade fem timmar för att diskutera planen den 19:e december och lämnade tidpunkten till Ehud Olmert, den tjänstgörande premiärministern, och hans försvarsminister Ehud Barak.”

Planen planerades alltså ett halvår och berodde på en vägran från Israels sida att avbryta blockaden av Gaza för att på så vis kunna förlänga vapenvilan. Hellre låta både israeler och palestinier dö under angrepp än att sätta stopp för svälten i Gaza. Israelerna hatar uppenbarligen palestinierna långt mer än de värdesätter liven hos sin egen befolkning. Inte undra på att israelerna startat en intensiv PR-kampanj med målet att ge Hamas-skulden. The Guardian skriver under rubriken “israel startar PR-kampanj för att beskylla Hamas för förstörelsen”:

“Så, medans militären samlade sina styrkor filade utrikesministern på sitt budskap och samlade sin stab, redo för lördagens attacker.

Israeliska diplomater kallades hem från semestrarna och beordrades tillbaks till arbetet och i den raketangripna sydisraeliska staden Sderot, vid Gazas norra perimieter, öppnades ett flerspråkigt center för att briefa utländska journalister.”

Två bussar med 80 internationella representanter och dignitärer har forslats till Sderots mediecenter. Till Gaza förvägras de åka, palestiniernas mångdubbla lidande får inte störa den välregisserade bilden.

I Egypten har gränsvakter beskjutit de palestinier som försökt fly från de israeliska bombangreppen. Israel har i sin tur bombat urskiljningslöst längs med gränsen till Egypten i hopp om att förstöra de tunnlar som grävts. Palestinierna ska stängas in som råttor i vägen för de israeliska flygangreppen. Egypten har också hjälpt till med att ge felaktig information till Hamas ledarskap för att så många palestinier som möjligt ska dödas i de senaste angreppen och för att förhindra alla evakueringar av målområdena. Diktaturen Egypten gör vad de kan för att behålla sitt omdemokratiska grepp om makten med amerikanskt stöd. Även det Israel-kollaborernade Fatah myser över massakern som de tror kan hjälpa deras maktposition:

“Vi har tillräckligt mycket folk i Gaza-remsan för att fulla tomrummet. Men det beror givetvis på huruvida Israel lyckas göra sig av med Hamas-regimen.”

Samtidigt gör Israel vad de kan för att försöka provocera fram ett krig med Libanon. Israeliska flygplan kränker det libanesiska luftterritoriet och spränger ljudvallen ovanför städerna, allt för att visa den israeliska avskyn mot internationell lag.

Vad Israel gör idag stämmer exakt in med USA:s definition på terrorism:

(i) inkluderar en våldsam handling eller en handling som är farlig mot mänsklig liv, egendom eller infrastruktur; och
(II) förefaller vara menad
att hota och tvinga en civil befolkning;
att påverka en regerings politik via hot och tving; eller
att påverka en regerings handlande via massförstörelse, mord, kidnappning eller gisslantagande.

Barack Obama släppte till slut sig en kommentar från sin Hawaii-semester:

“Om någon skulle skicka in raketer i mitt hus där mina två döttrar sover om natten, skulle jag göra allt jag kunde för att stoppa det. Och jag räknar med att israelerna skulle göra samma sak.”

Men nu är det israelerna som bombar husen med döttrarna och Barack Obama som gladeligen håller tyst om det. Minst 20 palestinska barn har dödats i de senaste angreppen och sionistbloggarna jublar över att “Hamas-aktivisterna” nu dödas. Ha’aretz skriver:

“Släktingar söker bland kropparna och de skadade för att snabbt försöka ta de döda till begravning. En mor vars tre barn i skolåldern dödades, och nu ligger staplade ovanpå varandra i bårhuset, skriker och gråter, skriker igen och är sedan tyst.
[...]
Från 11:25 till 11:30 då 50 stridsflyg bombade sina mål var hundratusentals barn ute på gatorna. Några av dem var på väg hem från det första skiftet klasser, andra på väg till det andra.”

Fikr Shaltoot, programkoordinator för Medical Aid for Palestinians, skriver i The Guardian:

“Situationen i Shiva var verkligt dålig. Det fanns kroppar i korridorerna täckta med filtar. Bårhusen klarade inte av mängden kroppar. Två kroppar låg på bårar, en inlindad i filtar. De lämnas tills familjerna kan känna igen dem.

Där fanns mödrarna, fäderna som letade efter barn, letade efter släktinar. Alla var förvirrade och sökte efter hjälp. Mödrar grät, folk frågade efter släktingar, de medicinska teamen var förvirrade.” 

Och de israeliska angreppen ska fortsätta. Liksom deras PR-kampanjer.

Tidningar: SvD, SvD2, SvD3, DN, Sydsvenskan, DN, DN2, Sydsvenskan2, Sydsvenskan3

Andra bloggar: Hell-man Annarkia Paolo Pissoffi Forum för Frihet Esbati, Jinge, Anna Wester, Anna Wester2, Svensson

En sak som de flesta inte känner till är hur språkbegåvad och vittberest Lee är. Han talar Engelska, Italienska, Tyska, Franska, Ryska och Svenska och har jobbat med filmer i de mest skilda platser som Pakistan, Sverige, Ryssland, Nya Zealand och Schweitz.

I sin bok beskriver han hur han vid ett besök i Jerusalem av misstag råkade åka in i kvarteren för de orthodoxa judarna. Detta var på en lördag, mitt under sabbathen och Christopher Lee och hans chaufför drevs från kvarteren under ett regn av stenar. Det är inte tillåtet för religiösa judar att arbeta eller att färdas i fordon under sabbathen.

MSNBC skriver om hur samma företeelser fortgår i Jerusalem, men nu tagit en vändning åt de värre:

“I Israels ultraorthodoxa judiska samhällen, där lagen ibland får stå tillbaka för Guds lagar, kampanjar religiösa fanatiker mot det beteende som de anser vara okyskt. De kastar setnar på kvinnor för sådana “synder” som att bära en röd blus och attackerar affärer som säljer apparater som kan nå internet.

Under de senaste veckorna har självutnämnda “sedsamhetspatruller” anklagats för att bryta sig in i en kvinnas lägenhet i Jerusalem och misshandla henne för att ha haft samröre med män. De har satt eld på en affär som säljer MP4-spelare av rädsla för att gudfruktiga judar ska använda dem för att ladda ned pornografi.”

Enligt MSNBC har dessa attacker ett tyst stöd från rabbinerna som vill framstå som trons väktare och vill förhindra allt inflytande från den sekulära världen utifrån. Även i ghettot Israel tycks det finnas ännu extremare ghetton.

MSNBC listar fler exempel:

• En 17-årig flicka attackerades med pepparspray för att hon gick på en gata tillsammans med pojkar.
   
• En kanadensisk kvinna blev sparkad, slagen och spottad på för att hon vägrade att sätta sig längst bak i bussen.
   
• Sonen till den sefardiske överrabbinen Shlomo Amars kidnappade och knivhotade en 17:åring för att försökt få kontakt med dennes syster.
   

De ultraorthodoxa judarna, Haredims, är 600 000 människor, blott 10% av befolkningen och självklart är alla inte lika fanatiska som i dessa exempel. Attackerna, skriver MSNBC, tar plats nästan uteslutande i deras egna områden.

Det finns dock ett undantag som MSNBC inte nämner. Dessa ultraorthodoxa judar är också de som angriper palestinierna, som stjäl deras mark, som kastar sten mot deras hus, som tänder eld på deras skördar och misshandlar dem. Allt med den israeliska militärens beskydd.

Nyligen attackerades professorn Zeev Sternhell, vinnaren av det prestigefulla Israel-priset, av en rörbomb. Ett pris hade satts på hans huvud, nära två miljoner. Orsaken? Han var för fred med palestinierna och ett slut på ockupationen. Ett skäl för dödsstraff.

Detta är bara en del av de israeliska terrorgrupperna och miliserna som ofta kallas för bosättare i svensk press. Under den senaste tiden har terrorgrupperna attackerat israeliska soldater, amerikanska och franska sändebud och självklart palestinierna.

Allt med regeringens stöd. För självklart skulle bosättarna kunna bemötas på samma sätt som palestinierna. Hemmen för dem och deras släktingar skulle sprängas i luften. De skulle beskjutas med gummikulor och ibland med skarp ammunition. De skulle arresteras utan brottsmisstanke, spärras in utan rättegång och sedan torteras i fängelset.

Men sådant gör inte judar mot andra judar. Bara mot palestinier. Det är den inbyggda rasismen.

Dessutom skulle hårda tag mot dessa terroristgrupperingar, som har starkt stöd även bland svenska sionister, visa på splittringen i det israeliska samhället. Ställa judar mot judar och hota det sionistiska projektet. Därför bättre att låta terroristerna fortsätta bryta mot lagen, fortsätta med sina attacker och sina brott.

Det är ju trots allt endast i undantagsfall som judar drabbas och ännu mer sällan judar utanför de orthodoxa kvarteren.

I förrgår skrev jag om hur Israel beslutat sig för att använda sig av massiva krigsförbrytelser i händelse av ett krig med Libanon. The Guardian har uppmärksammat samma sak och också konstaterat att krigsförbrytelserna får stöd från många israeler som t.ex journalisten Yaron London. London slår ett slag för kollektivskulden:

“Våra grannar måste hållas fullt ansvariga för deras ledares agerande. [...] I praktiken är alla palestinier i Ghaza Khaled Mashaal, alla libaneser är Nasrallah och alla Iranier är Ahmaedinejad.”

Den här sortens tänkande har använts av sionisterna i alla tider. Det användes 1948 då 400 byar förintades, det användes vid massakern på de oskyldiga i Sabra-Shatilla, den användes vid bombningen av byarna i Libanon år 2006. Enligt London är det ett “arabiskt sätt att tänka”. Så låter den israeliska rasismen. Snarare är det ett sätt för krigsförbrytare att tänka, må de sedan vara amerikanska, ryska, irakiska eller israeliska. Enligt Human Rights Watch bröt israel systematiskt mot krigets lagar. Deras motiv, att Hizbollah lagrade vapen och systematiskt sköt från civila områden, motsägs helt av HRW.

För bara några dagar sedan visade det sig att detta sätt att tänka finns starkt förankrat hos många israeler. Tankesmedjan INSS, The Institute for National Security Studies, skrev då en artikel kallad “Disproportionate Force” eller “Oproportionelig Styrka”, ett annat ord för krigsförbrytelser. Istället för att kritisera denna taktik så förespråkar artikeln den. Vid ett krig mot Libanon ska de civila centrumen slås ut för att orsaka en stor ekonomisk kostnad vid återuppbyggnad. Infrastrukturen ska slås ut, även det ett krigsbrott. Precis som Israel gjorde i kriget 2006.

Läs också Jinge och Forum för Frihet och Anna Wester om israeliska extremister