Filmen visar en översikt från 2004 till 2009 över de hemgjorda bomber som ockupationssoldaterna utsätts för. I början vid 2004 kan vi se att de är ganska få, men sedan ökar antalet mer och mer (med variationer för årstid) för att bli enormt högt på slutet. Det vet vi också för att antalet amputationer ökat drastiskt. Att man skickat fler soldater har bara lett till fler måltavlor och fler attacker. Ingen kan se på denna statistik och tro att kriget går bra. Snarare är det uppenbart att man kommer att tvingas lämna landet – frågan är bara om det blir nu eller senare.

Detta har vi vetat länge, men p.g.a Wikileaks har vi fått det bekräftat. Det är därifrån uppgifterna om sprängattackerna kommer, från USA:s egna rapporter. Nu kan ingen militär längre förneka att våldet kraftigt eskalerat.

De mest explosiva uppgifterna tycks annars komma från Libanon:

• Marwan Hamadeh, tidigare kommunikationsminister i Libanon, visar sig ha lämnat en karta över hela Hizbollahs fiberoptiska nät till Frankrike, Saudi-Arabien, Jordanien och Förenade Arab-emiraten. Då Hizbollah är första försvarslinjen mot Israel vid nästa invasion handlar detta uttryckligen om landsförräderi. Han berättar att man ska använda den diskrediterade Mars 14-rörelsen som en ursäkt för att kapa dessa förbindelser. Den libanesiska premiärministern Saad Hariri medverkade själv i överlämnandet till Saudi-Arabien.
   
• Elias Murr, försvarsminister i Libanon, har förespråkat ökat antal attackhelikoptrar för att slå till mot palestinska flyktingläger som han anser vara fulla av “smutsiga människor”. Han vill också föra tillbaks Libanon till dess sekteristiska förflutna och talar uttryckligen om att öka andelen kristna i armén. De kristna ska inte placeras i söder för att skydda landet i händelse av en israelisk invasion utan användas för att bekämpa muslimer: “När man bekämpar terrorister, bekämpar man sunni och shia, man behöver kristna för det uppdraget. Om man maximerar de kristna får man det bäst resultatet”. Murr har arbetat för att få shiiternas andel att minska i militären..
   
• I en annan rapport berättar försvarsminister Murr att han tror att ett israeliskt anfall är nära förestående. Han bekriver hur han i händelse av ett anfall ska förråda sitt land till Israel och försöka få den kristna befolkningen att alliera sig med anfallaren. I samband med detta gav han tips om hur Hizbollah lättast skulle besegras och förklarade att han inte skulle göra något om Israel började bomba shiitiska områden. Murr vägrade också livvakterna till den kristne ledaren Michael Aoun, vän till Hizbollah, att bära vapen i hopp om att denne skulle bli mördad.
   
• Murr har också diskuterat med den dåvarande libanesiska arméchefen Michel Suleiman, nu president, om hur man ska kunna se till att den libanesiska armén inte ingriper för att försvara landet vid ett israeliskt anfall. Målet för den libanesiska armén är istället att “överleva ett treveckors-krig ‘helt intakt’ och kunna ta över när hizbollah har förgörts”.
   

När man läser detta ska man veta att Hizbollah är Libanons största parti och att dess koalition fick majoriteten av rösterna i det libanesiska valet. Vad Murr och Suleiman arbetat för är alltså att ta makten i en statskupp med hjälp av en invasion från främmande makt. Och allt detta har de berättat för den amerikanska ambassaden.

Att tänka på kan vara att dessa rapporter hörde till de som inte släppts av Wikileaks. Wikileaks har ju låtit flera reportrar från flera tidningar sitta som jury över vilka telegram som inte ska släppas för att de hotar “säkerhetsintressen”. Varför just dessa telegram valts bort av reportrarna kan vi spekulera i.

Andra spännande lärdomar:

• Den nye IAEA-chefen spelar “helt på USA:s planhalva”.
   
  
• David Miliband, en av kandidaterna för partiledarskap för brittiska Labour, konspirerade med USA för lura brittiska parlamentet så USA kunde ha kvar klusterbomber på brittisk mark.
   
  
• USA och Jemen ljög tillsammans för att hemlighålla en amerikansk massaker på kvinnor och barn.
   
  
• USA skrev Spaniens föreslagna copyright-lag.
   
  

Och så min favorit:

Israel är skeptiska gällande den palestinska bortröstade presidenten Abbas framtid. Han har impopulär, korrupt, har en “svag position” och kommer kanske inte klara sig igenom 2011. Abbas “möts av kritik utan motstycke från den palestinska myndigheten”, hans styrkor “saknar auktoritet”. Ändå kräver Israel i en annan rapport att “arabiska myndigheter ska besöka honom på västbanken, ge sitt offentliga stöd till honom och visa palestinierna att han har internationell legitimitet och inflytande”.

Det är nu uppenbart att Abbas bara är Israels nickedocka för de som inte drog den slutsatsen när han besökte Israel-lobbyn i Washington och fick goda betyg.

P.S. Om ni undrar var alla galna israelvänner kommer ifrån så har Israel nu en ny Hasbara-kampanj (se tidigare inlägg) där 10 000 personer i Europa ska rekryteras för att sprida uppgifter från det israeliska utrikesdepartementet.

Medier: GP AB AB Expressen SvD DN AB Allehanda AB Expressen SvD AB Metro Expressen SvD SvD SvD SvD AB SvD AB AB SvD AB

Bloggar: Svensson och Jinge om Urban Ahlin

Och här kommer det roliga. Eftersom USA nu slutat med hjälpen har Iran erbjudit sig att bidra istället. Det får USA att gå i spinn: “Irans aktiviteter komprometterar Libanons självständighet”. Men Iran har enbart erbjudit sig att göra exakt samma sak som USA.

Ungefär lika fånigt som när USA klagar på utövandet av utländskt inflytande i Irak och Afghanistan.

“Hariri skapade en personlig vänskap med Nasrallah [Hizbollahs ledare] vilket hjälpte till att släppa de spänningar som fanns kring deras deras länge existerande skillnader i den politiska visionen för Libanon.

De två männen möttes ungefär en gång i veckan sent på kvällen för hemliga möten där de diskuterade libanesiska och regionala frågor medans de mumsade på frukt och drack ur koppar med turkiskt kaffe. De hade mycket gemensamt. Båda männen kom från söda Libanon och delade en förkärlek för skämt och god humor. Deras inflytande sträckte sig långt utanför Libanons gränser, i motsats till de flesta libanesiska politikers.

I Januari 2005, bara en månad innan han dödades, övertygade Hariri Jacques Chirac, dåvarande president i Frankrike och en nära vän, att inte stödje inkluderandet av Hizbollah på Europeiska Unionens lista över terrororganisationer.”

Och nu ska vi tro de stolliga tyska rapporterna om att Hizbollah skulle velat döda Hariri, trots de vänskapliga banden mellan ledarna och trots att Hariri hjälpt Hizbollah undvika en orättvis terrorstämpling. Inte undra på att libaneserna ignorerar de klumpiga försöken att påverka det libanesiska valet.

Så frågan återstår, Cui Bono, vem tjänade på mordet?

Självklart är det en ren slump i båda fallen att det bara är två veckor kvar till det libanesiska valet.

Bloggar: Jinge om Israel, Svensson om skattefusk

“Den tyska lagen liknade också först den svenska, men fick återremitteras efter en vända i tyska förbundsdomstolen. Den förbättrades ytterligare under prövningen i Europadomstolen (Weber Saravia vs Förbundsrepubliken): En oskyldig som utsatts för spaning måste underrättas. Man får inte bedriva godtycklig massavlyssning.”

Det finns ett problem med detta för FRA, för sanningen är att massavlyssning faktiskt kan fungera rent militärt. Orsaken till att ingen hittills talat om detta är att det ger argument både till FRA-anhängare och motståndare. Även jag själv velade faktiskt några dagar av ren feghet innan jag beslöt mig för att skriva detta.

För några dagar sedan försökte PM Nilsson på bloggen KPML(utan r) påvisa att Hizbollahs användande av SMS för militär kommunikation kunde vara ett argument för varför spionage på privat kommunikation behövs. Jag kunde då
konstatera att PM Nilsson hade fel eftersom israelerna störde ut det libanesiska telefonnätet. Vad jag inte skrev om då var Hizbollahs avlyssning av det israeliska telefonnätet.

PM Nilsson har nämligen en poäng, signalspaning mot privata mobiler kan ha direkt militära fördelar, åtminstone vid en förestående väpnad konflikt liknande den mellan Israel och Libanon. Vad som länge varit känt är att Hizbollah lyckades avlyssna de israeliska militära radiosändningarna, men Hizbollah avlyssnade också mobiltelefoner. Newsday skriver:

“Förrutom radioöverföringar, berättade tjänstemannen, övervakade Hizbollah även telefonsamtal mellan de israeliska trupperna. Men mobiltelefoner är vanligtvis lättare att avlyssna än militär radio och tjänstemän berättade att de israeliska styrkorna hade strikta order att inte ge någon känslig information över telefon.

Hizbollahs avlyssningsteam hade tränade Hebreisk-talande som snabbt kunde översätta de israeliska sändningarna och överföra informationen till de lokala befälhavarna, sa en Hizbollah-företrädare. Även innan kriget hade gruppen dussintals översättare som arbetade i södra beirut på att monitorera israelisk media och telefonsamtal.”

Vid en raid i södra Libanon fann israeliska specialstyrkor ett kontor med avlyssningsutrustning, kartor över norra Israel, listor på gränspatruller och mobiltelefonnummer för israeliska befälhavare.

Newsday konstaterar visserligen att det främst var radio som gav den kritiska informationen under själva kriget, men det är möjligt att Hizbollahs planering inför det underlättades av avlyssningen av telefonsamtalen i fredstid då soldaterna var mindre på sin vakt. Att Hizbollah därför är intresserade av FRA-liknande övervakning är inte konstigt.

Orsaken till att detta inte tagits upp tidigare i debatten är detta:

FRA-förespråkarna:
Utan tvekan är denna typ av avlyssning en av de delar som FRA är intresserade av. Att försöka snappa upp kommunikation mellan soldater och officerare som kanske är mer oförsiktiga i privata samtal. Kanske kan man också få information från personer som jobbar på ambassader eller företag i utlandet. Vi ska nog inte utesluta att den svenska militären är ointresserade av spionage mot utländska företag. Nackdelen här är att man måste erkänna att Sverige vill spionera på grannländerna (läst öst) trots att fredstid råder. Det är knappast en Israel-Libanon-liknande situation. USA däremot är i krig och vi kan sälja uppgifterna dit och få mycket goodwill. Utan tvekan är detta en del av det avtal som Tolgfors slöt med USA. Dessutom är det uppenbart att tusentals oskyldiga samtal måste övervakas innan guldkornen kan vaskas fram.

FRA-motståndarna:
Det här är ändå ett erkännande av att avlyssning av mobiltelefoner kan vara nyttiga. Kan vi lyssna av mobil- och internetsamtal mellan personer i utlandet när de är mindre på sin vakt kan vi få fram viktig information vi kanske aldrig fått och som kan hota Sveriges intressen.

En sak är dock viktig. Sverige ligger inte i en krigssituation mot grannländerna och har i stort sett ingen nytta av denna typ av övervakning. Den enda nyttan som finns här är att sälja uppgifterna till den som är intresserad av det: USA. Tusentals människor kommer också få sin integritet kränkt för att de få uppgifterna vi kan ta fram i militärtutbud ska hittas.

En lika viktig sak till är naturligtvis den information vi får tillbaka. USA har uttryckligt visat att deras uppgifter inte är pålitlig. Underrättelserapporterna som delades ut innan Irak-kriget var falska. Hot från USA:s fiender överdrivs. USA:s intressen förnekas.

Så varför ska denna övervakning ske när de inte gagnar Sverige i sig, annat för de som tjänar sitt livsuppehälle på signalspaningen? Eller hoppas på ett trevligt utlandsjobb efter sin politiska karriär.

Tidningar: DN, DN2, SvD, Sydsvenskan, SvD2, Dagen

Bloggar: Svensson om civilkurage, Oscar Swartz om eventuellt lagligt spionage, Badlands Hyena om bloggosfärens stängning

“Birgitta Ohlssons svar på Brännpunkt där hon raljerade över att pansarvagnar nog inte använder internet var belysande för hur lätt hon tar på sakfrågan. Om jag inte minns fel skötte Hizbollah senaste kriget mot Israel med sms.”

Ja, Nilsson, du minns fel. Du minns faktiskt så uppåt väggarna fel att man tror att du tillbringat de senaste halvåret under en sten med skygglappar, ögonbindel, påse på huvudet och en MP3-spelare som om och om igen spelat “Canneloni Macaroni”.

För sanningen är ju att Hizbollahs kommunikationer gick genom de egen dragna kabelnät som sträcker sig från södra Libanon upp till Beirut. Ett eget privat kabelnät. Ett som inte på något sätt skulle kunnat lyssnas av med hjälp av en FRA-lagstiftning eftersom det saknar förbindelse med de öppna och externa näten.

Var och en som minns de senaste konflikterna vet att de orsakades av en sak. “Regeringens” förklaring att detta kommunikationsnät skulle vara olagligt. Läs exempelvis Fria Tidningen:

“I onsdags återkallade regeringen sitt beslut om att olagligförklara den militanta shiamuslimska rörelsen Hizbollahs kommunikationsnät och sparka en säkerhetschef på den internationella flygplatsen, som anklagades för att ha kopplingar till Hizbollah. Detta efter att oppositionens kampanj mot det ursprungliga beslutet – som Hizbollah-ledaren Hassan Nasrallah beskrev som en ‘krigsförklaring’ – lett till våldsamma sammandrabbningar. Inom ett dygn hade Hizbollah tagit kontrollen över västra Beirut.”

Orsaken till Hizbollahs seger över de israeliska invasionsstyrkorna låg i deras egna kabelnät. CNN skriver:

“Hizbollah ser den libanesiska regeringens förbud mot deras kommunikationssystem som en förevändning öf att arrestera deras medlemmar. Nasrallah sa att denna säkra kommunikationsnät var det som tillät Hizbollah att motstå israeliska styrkor under 36-dagarskriget år 2006.”

Och hur var det då med att kommunicera med SMS? Inte där heller har Nilsson rätt. Defense Update skriver:

“Israeliska befälhavare var säkra efter att ha kastat en elektronisk filt över hela södra libanon för att störa ut alla hizbollahs kommunikationer och telefonnätverk, inklusive mobiltelefoner.”

Mobiltelefonerna var alltså utsatta för störsändingar och var i stort sett ur bruk. Istället användes ett nät som FRA aldrig skulle kunna avlyssna.

Nej, PM Nilsson får nog läsa på lite innan han ger sig in i debatten.

Tidningar: Expressen, Sydsvenskan

Andra bloggar: Jinge om judisk och muslimsk slakt, Svensson om Colombias dödspatruller, Forum flr frihet om homofobi

En bok som inte står med där är Franklin Lambs utmärkta bok Israel’s War in Lebanon. I den går Lamb igenom Israels krig mot Libanon, dag för dag, exakt vilka vapen som användes av den israeliska armén, vilken effekt kriget fick för de civila, hur flyktingar och röda korset attackerades.

Franklin Lamb bor i Beirut och har skrivit några av de absolut bästa analyserna av den senaste tidens oroligheter där. I praktiken finns det bara Robert Fisk som kan mäta sig med honom. I sin senaste krönika för Counterpunch skriver Lamb om hur USA och Israel från början tänkt att Israel skulle gett direkt stöd till pro-Bush miliserna. Det som fick dem att backa var en säkerhetsvärdering från USA som sa att detta skulle leda till “ungefär 600 Hizbollah raketer som svar under de första 24 timmar och minst samma siffra för nästföljande dag”. Därför inställdes planen på att israeliska flygattacker mot södra och västra Beirut.

Lamb skriver.

“Israel var inte villigt att gå vidare med Bush-administrationens ursprungliga plan, vilken var att besöka Israels jubileumscermonier den 15:e Maj direkt efter att hårda israeliska attacker utförts mot Hizbollah, vilket skulle gett Bush erkännande för att besöka en farlig region. Meddelandet var att Bush skulle komma till räddning på hästryggen, ledandes det amerikanska kavalleriets framstormande direkt från en B-western film där trumpeter skulle spela fanfarer, flaggan skulle vecklas ut och de vithattade goda grabbarna skulle visa vad de kunde innan de red bort mot i solnedgången tillbaks till Texas, lämnandes resultatet till den troliga Obama-administrationen för att redas upp.”

Så gick det nu inte alls. Israel vågade inte riskera de attacker som Hizbollah skulle utföra, vilket visar på att Hizbollahs vapen vid åtminstone detta tillfälle bidragit till fred i regionen. Hariris legosoldater och säkerhetsstyrkor visade sig ytterst ovilliga att utkämpa direkta strider mot Hizbollah. När de bussades ned från norra Libanon informerades de om att att de skulle utföra säkerhetsarbete. Då de fick reda på den riktiga anledningen, ett krig mot Hizbollahs disciplinerade och överlägsna krigare, återvände de raskt hem. Jumblatts egna miliser hamnade i stridigheter med druser allierade med oppositionen.

Överlag ett totalt fiasko för Bush-administrationen.

Läs tidigare krönikor av Franklin Lamb från 8/5, 9/5, 10/5 och 12/5.

Tidningar: DN, DN2, SvD

Andra bloggar: Björn Nilsson om libanesiska lösningar, Svensson om situationen i Libanon och Kildén och Åsman om hur Siniora förnedrats