Uppenbarligen har Poohl nu insett hur stor trovärdighetsförlust han åstadkommit genom sin dåligt underbyggda artikel. Tvärtom ställer han nu istället upp på ett evangemang mot rasism som Mana anordnar. Mana skriver i ett utskick om en debatt i Malmö i kväll:

“Tidskriften Mana och Antirasistiska Filmdagar ordnar – utöver de filmseminarier som är riktade till gymnasieungdomar – en debatt för allmänheten på Panora ikväll kl 19.00.

Är media opartiska när de skriver om invandrare? För vem skriver tidningarna, när de skriver om invandrare?

Hur ser den medieskapade bilden av invandraren ut?
Kan vi ändra denna bild?

Hur gör vi i så fall?
Dessa är några frågor som panelen diskuterar,

I panelen ingår:

Natacha Lopéz, Manas redaktionssekreterare
Daniel Poohl, Expos redaktör
Kurdo Baksi, tidigare redaktör för svart/vitt
Åke Pettersson, SVeriges Radio
Ingela Brovik, Frilansjournalist och filmkritiker

Moderatorn är Joacim Blomqvist

Tid: onsdag 12 november 2008
kl: 19.00
Plats: folkets bio, Panora, S:t Gertrudsgatan 4, Malmö”

Har Poohl nu blivit antisemit som ställer upp tillsammans med Mana? Nej, snarast har han insett att hans artikel om Mana speglade gamla israeldyrkande klichéer, tanken att alla judar ska vara kollektivt ansvariga för vad israel gör och att alla som därför kritiserar Israel också måste anklagas för antisemitism. Det är skönt att Poohl tycks ha insett hur tramsig hans artikel nu var och istället för att försöka splittra kampen mot rasism, inklusive mot det israeliska apartheidsystemet, faktiskt hjälper till att bekämpa den. Det ska han ha heder för.

“Vad är det viktigaste du har åstadkommit som styrelseledamot?

- Hela debatten som väcktes upp när jag nominerades. Jag tror många fler i dag vet vad Kulturrådet är och att många inser att det är något som behöver reformeras i grunden. Det finns en väldig massa bromsklossar och nejsägare, både i Kulturrådet och i kulturen i sig.”

Det viktigaste han gjort är alltså ingenting, annat än den narcissistiska glädjen över att bli omtalad av andra och att bli utnämnd till något prestigefullt. Givetvis är det inte ens han själv som utfört det, det är andra som nominerade honom. Själv har han kunnat sitta på händerna för detta.

Och när SvD undrar över de frågor han drivit:

“Vad har det lett till rent konkret?

- Jag sa nej till att tidskriften Mana skulle få bidrag, det är väl det mest konkreta och tydliga.”

Han sa nej till att en tidskrift skulle få bidrag och blev därefter överkörd av de andra i rådet som ändå gav tidningen bidraget. Det mest konkreta han gjorde var alltså bara att låta munvädret gå till ingen nytta.

Till DN säger kulturrådets ordförande Mats Svegfors att “Johan var bara med styckevis och deltog när vi skrev vårt kulturpolitiska manifest i somras”. Vad det betyder förstår man om man läser hans kommentar till SvD:

“Vi hade en viktig process under våren som pågick, då är det besvärligt när en person inte kan vara med.”

Holstein har inte ens orkat gå på styrelsemötena.

Så vad säger Holstein själv? Tja, när han inte hyllar ledarna i diktaturer som Kina eller Singapore och tycker att de som vill ha yttrandefrihet borde flytta eller förklarar att EQUBE, som han själv tänker bli rik på, är ett stort “integrationsprojekt” så skyller han förstås på den stora rödvinskommunistkonspirationen. Dvs alla som står till vänster om de blå khmererna på SvD:s ledarredaktion. En redaktion som menar att minimikravet för att få sitta i statens kulturråd är att man aldrig ska ha sysslat med kultur eller i alla fall vill avveckla den. “När vi hör ordet kultur laddar vi våra klusterbomber”, säger ledarredaktionen.

Och Holstein är inte sämre: ”Det är inte förenligt med demokrati att kultureliten sitter så fast i sina värderingar, dvs inte accepterar mina egna som totala sanningar från en bättre vetande övermänniska – en entrepenör!”

Främsta sågningen står Expressen för:

“För ett år sedan lät han med typisk blygsamhet meddela att han hade en affärsidé som ”skulle konkurrera med både Facebook och slå undan benen på Googles affärsmodell”, men att han inte hade ”pengar eller tid” att genomföra den.
Nu är det Kulturrådet han inte har ”tid” med. Däremot tänker han samla pengar till sin idé. Om den är lika bra som hans tidigare, skulle jag ur ett strikt affärsmässigt perspektiv hellre investera i mark på månen eller kanske i en nystartad dramatisk teater.
Det råder delade meningar om huruvida Kulturrådet har någon makt att tala om. I vart fall har inte en enskild ledamot mycket. Utnämningen av en ledamot vars enda meriter är att kunna prata upp aktiekurser och upprepa ordet ”entreprenör” väldigt många gånger var alltså primärt en symbolisk provokation. Inte minst mot alla oss hederligt arbetande småföretagare i kultursektorn.”

Själv vill jag bara citera Rakel Chukri på Sydsvenskan: “Hejdå Clown”.

Tidningar: Sydvenskan, DN

Andra bloggar om Holstein: Hogrelius, Svensson, Matte, Folkpartiet i Nacka

“Selberg medgav att kvaliteten varit ojämn, och att man släppt igenom texter på Manas sajt med antisemitiska formuleringar.”

Detta var en total lögn och formuleringen ändrades snart till:

“Selberg medgav att kvaliteten varit ojämn, och att man släppt igenom en text på Manas sajt med antisemitiska formuleringar.”

Vad Alm givetvis inte skriver är två saker. Att texten plockades bort av den tidigare chefredaktören långt innan drevet mot Mana kommit igång. Dessutom ljuger han uttryckligen om att Selberg skulle medgivit att antisemitisk släppts igenom. När LOKE ringde upp Selberg ansåg hon sig ha blivit uttryckligt felciterad av tidningen. På Manas hemsida skriver hon:

“Så, har Mana publicerat en antisemitisk text? Nej, jag tycker inte det. Vi har, under en kort period, låtit en palestinsk skribent ge sitt perspektiv på Israels ockupationspolitik. Vi tyckte inte hans analys var rimlig och vi tog bort texten. Men när han skriver om ”israelisk snikenhet” gör han inte det mot bakgrund av ett historiskt arv som handlar om allt från Shakespeare till nazism och kristen vardagsrasism. Han gör det mot en bakgrund som handlar om att den israeliska staten stulit land från hans släktingar, hans grannar, hans vänner. Att den israeliska staten skickat bulldozers till barnfamiljers hus. Att flyktingläger blivit bombade. Att barn förvägras rätten att leka som vanliga barn. Mana har inte publicerat en antisemitisk text, vi har publicerat en text med formuleringar vi inte kan stå för. “

Nu är Kristian Alm i farten igen gällande Israel. För några dagar sedan skriver han under rubriken “Mediekritiker fick rätt om ‘dödsskjutning’”:

“Den franske mediekritikern Philippe Karsenty har fått rätt i fransk domstol när han hävdat att TV-kanalen France 2 ljuger om vad som hände när en palestinsk pojke år 2000 påstods ha blivit dödad av israeliska säkerhetsstyrkor.”

Problemet är att det inte är sant. Igen. Vad den franska domstolen granskade var inte huruvida TV-kanalen France 2 skulle ha ljugit om händelserna år 2000. Domstolen granskade om Israel-lobbyisten Philippe Karsenty skulle fällas för förtal när han påstod att TV-kanalen ljög. Exempelvis så innebär knappast frikännandet av Ahmed Ramis (ökänd från Radio Islam) alla böcker att innehållet är sant. Bara att han inte kunde fällas. Den högsta domstolen, som frikände Karensty, dömer endast på teknikaliteter, inte på innehåll. Alla tidigare instanser, som också bedömt innehållet, valde att fälla Karensty.

Frankrike har en lag som säger att den nazisitiska förintelsen inte får ifrågasättas. Den lagen utsträcker sig inte till andra dödsoffer, som t.ex Mohammed Al-Durra som TV-inslaget handlade om. Därför är det lagligt att komma med de mest obestyrkta påståenden. Som t.ex Philippe Karsentys.

Karensty har tidigare kritiserats av den israeliska ambassadören i Paris för hans förtal. Inte undra på det, Karensty påstår ju t.o.m att pojken aldrig dödades utan att hela filmningen var ett skådespeleri. Vilket ställer den israeliska arméns rapport i en underlig dager eftersom den på intet sätt ifrågsätter Al-Durras död utan enbart påstår att pojken skulle ha dödats av palestinsk eld. Karensty säger själv att den israeliska armén arbetat direkt mot honom i det här fallet.

Som Francis Szpiner, France 2:s advokat, uttryckte det:

“Man kan inte förvandla domslutet till vad det inte är – därför att domstolen slår fast att Karsenty inte gav några bevis för sina påståenden.”

Kristian Alm ljuger alltså både i text och rubrik om vad domstolen kommit fram till, nämligen att den på intet sätt bortseer från att journalisterna på France 2 kan ha agerat rent profesionellt. Tyvärr verkar Kristian Alm släpat med sig andra tidningar i lögnen.

Innebär det att påståendet att Kristian Alm är en fanatisk israeldyrkare blir sant? För efter de här två medvetna feltolkningarna finns det i alla fall grund nog för att kunna påstå det.

Filmsekvenser från händelsen finns här.

Tidningar: Sydsvenskan,

Andra bloggar: Rawia Morra om säkerhetsrådet, Det Progressiva USA om outbildade palestinier och Anna Wester om Israels nya militära bidrag till melodifestivalen

“Något som varit mindre uppmärksammat i debatten om stöd till tidskriften Mana är att Judisk krönika också beviljats fortsatt kulturstöd – 150 papp. Detta dock utan minsta ifrågasättande från referensgruppens politiska kommissarie Dilsa Demirbag Sten, trots att denna tidskrift faktiskt gjort sig skyldig till exakt samma överträdelser som Mana anklagas för.”

Vilka överträdelser syftar Bulten på? Läs själva!

För övrigt skriver SvD om att Mana nu beviljats ett bidrag på 225 000 kronor samt 50 000 kronor för sin hemsida. Johan Staël von Holstein har dock reserverat sig från beslutet: “Jag har svarta kompisar som mejlat mig och sagt att de känner sig kränkta av det som skrivits.“

Dilsa Demirbag-Sten tycks dock ha insett att hon haft för lite på fötterna:

“Det är ingenting konstigt med att de inte brydde sig om min reservation.”

Där är vi böjda att hålla med henne.

“– Jag vill inte uttala mig förrän styrelsen gett sitt besked. Då kan vi ha en öppen diskussion. Till dess är det en intern diskussion.”

Nu har hon uttalat sig i alla fall. Sanningen är ju uppenbarligen att hon inte vill hålla en diskussion där hon kan få motfrågor. En monolog i Expressen är ju så mycket bättre då.

1. En uppskruvad retorik.
2. Att glida mellan Israelkritik och antisemitism.
3. Rasism
4. Kvinnofötryck.

Låt oss titta på de fyra punkterna:

1. Upskruvad retorik: När jag läser detta har Expressen, som Demirbag-Sten själv skriver i, följande rubriker på sin debattsida (rubrikerna från huvudsidan kan skilja sig från inläggen):
   • Bodström skyldig till häxprocessen
   • Sluta tjata om kolonialismen
   • Därför vill Adelsohn tysta Svenska Dagbladet
   • Gå ur svenska Amnesty!

   Och apropå Demirbag-Stens uttalande om att det är “svårt att polemisera med en publikation som lever i en ding ding värld”:

   • Anden Ambres finns visst

   Nej, någon som skriver i Expressen ska knappast uttala sig mot att andra använder sig av “uppskruvad retorik”, vilket Demirbag-Stens egen text är ett utmärkt exempel på.

2. Att glida mellan Israelkritik och antisemitism: Här kan Demirbag-Sten dock inte ge ett endaste exempel på var antisemitismen skulle komma in. Hon anför dock flera utmärkta exempel på Israelkritik. Därutöver är det endast den redan avslöjade citatförfalskningen om att Joacim Blomqvist skulle vara konspirationsteoretiker. Blomqvist skriver själv om detta:

   
   

   “Ett exempel är i det parti av hans text som angriper en kommentar jag skrivit om ett israeliskt bombangrepp mot Syrien, där han bröt han loss en bisats som ändrade innebörden av min ironiska slutknorr. Med det förfalskade citatet verkade det som om jag försvarade Irans antisemitiska president och tog parti för allehanda antisemitiska konspirationsteorier. I själva verket angrep jag Irans president och tydliggjorde att jag inte har något övers för konspirationsteorier. Om man tar sig vilka friheter som helst när man söker förlöjliga sin motståndare, kan man hitta vad som helst i motståndarens texter. Med rätt citatteknik kan djävulen bli from.

   Dilsa Demirbag-Sten lånade Henrik Bachners förfalskade citat och menade att det kom från min kommentar. På liknande sätt går hon på i hela debattartikeln. “

   
   

   Dilsa samlar skit för att kasta på sina meningsmotståndare
   

3. och 4. Rasism och Kvinnofötryck: Intressant nog tycker Demirbag-Sten att tidningen Mana är rasistisk och kvinnoförtryckande mot endast tre personer. Två folkpartister. Vore det inte mer logiskt att säga att tidningen är mot folkpartister? Och snarast är det ju så att de som inte är mot dessa folkpartister faktiskt borde kunna klassifiseras som rasister och kvinnoförtryckare. De vill ju tvångsgranska könen på invandrarkvinnor, något som stämmer bra in för både rasister och kvinnofötryckare. Den tredje personen är Ayaan Hirsi Ali:

   
   

   “Vad är det som får Ruth och andra att tycka att det är förkastligt och, förmodar jag, rasistiskt att kalla människor för nigger/husneger men bara ett retoriskt övertramp” när tidskriften Mana gör det samma (”Ayaan Hirsi Ali: En husnegers hårda lott” av Jorge Capelan på Manas hemsida 17/5 2006). Ingen seriös publikation skulle låta en journalist kalla någon för neger.”

   
   Låt oss se vad Mana själva har att säga om användandet av detta ord:

   
   

   “Ett av målen bakom den liberala högerns attacker mot Mana är att förbjuda den radikala antirasismen genom att själva ta över definitionen av rasism. Till ändamålet är inga gränser för vad som kan betraktas som anständig intellektuell praxis gilltiga.
   [...]
   Uttrycket “husneger” (house nigger), har gamla anor och användes för de slavar som släpptes in i slavdrivarens hem, antingen som sexslavar eller som hembiträden, mm vilket ofta medförde vissa verkliga eller inbillade privillegier i förhållande till fältslavarna trots de förödmjukande och kränkande omständigheterna.
   [...]
   Om man läser Malcom X:s tal och skrifter konstaterar man att han syftar på slaven som föreställer sig att han tillhör samma grupp som sin herre bara av en anledning att han/hon bor i samma hus. Vad som stör dagens högerliberaler är att vi radikala antirasister pekar på att det faktiskt finns olika sociala grupper med åtskilda intressen som grupp.”

   
   Vad är det då som får Mana att använda så grova ord mot Ali? Kanske denna intervju i Reason:

   “Reason: [Kan inte en] våg av frigörelse lyfta islam till vår moderna tid? … Tror du inte att islam kan åstadkomma sociala och politiska förändringar?
   Hirsi Ali: Bara om islam besegras. Den politiska sidan av islam präglas nu av en makthungrig expansionism och har blivit starkare än de fredsälskande muslimerna. Reason: Menar du inte besegra radikal islam?
   Hirsi Ali: Nej. Islam, punkt. När den besegrats kan den förvandlas till något fredligt. Det är överhuvudtaget svårt att tala om fred nu. Man är inte intresserad av fred. Reason: Måste vi krossa världens 1,5 miljarder muslimer under våra kängor? Vad betyder ‘besegra islam’ i konkreta termer?
   Hirsi Ali: Jag menar att vi är i krig med islam. Och det finns ingen mittemellanposition i krig. Islam kan besegras på många sätt. Till att börja med genom att motverka spridandet av ideologin i sig själv; för närvarande konverterar västerlänningar till islam, och de blir ibland de mest fanatiska. Det förekommer infiltration på skolor och universitet i väst. Vi kan stoppa det. Vi kan stoppa brännandet av flaggor och andra symboler och vi kan se dem i ögonen, demonstrera vår övertygelse och säga: ‘Vi varnar er. Vi
   accepterar inte det här längre.’ Det kommer en tid då du tvingas krossa din
   fiende.
   Reason: Militärt?
   Hirsi Ali: På alla sätt, och om vi inte gör det, kommer vi att få leva med konsekvenserna av att själva bli krossade.”

Var liberalerna hämtar sina argument

Vad säger då ordföranden i Kulturrådets regferensgrupp, Arne Ruth?

“– Börjar man införa politiska kriterier och blandar samman dem med kvalitetskriterier, då tycker jag att man ska lägga ned hela verksamheten. Då blir det här en censurinstans istället, sade han i förra veckan i SVTs Kulturnyheterna.”

Ordföranden i Föreningen för Sveriges kul­tur­tidskrifter, Siri Reuterstrand, säger också sitt:

“– Det är ju hemskt om man drar in stödet för att man anser att någon har obekväma åsikter. Jag skulle bli förvånad om den nya styrelsen säger nej. Det skulle vara en oerhört stark markering. Om de ska följa sitt uppdrag kan de inte säga nej.”

Även Arne König, vice-ordförande på Journalistförbundet säger:

“– Vi vill inte ­förekomma styrelsens beslut. Men om det skulle visa sig att styrelsen politiserar bedömningar av kulturtidskrifter kommer vi naturligtvis att reagera.”

Nej, Dilsa Demirbag-Sten har inte mycket på fötterna. I sin artikel skriver hon att det är rena fantasier att tala om “liberalismens död och det faktum att dagens realliberalism närmar sig 1930-talets fascism”.

Hon motbevisar sig själv bra med sin debattext.

Tidigare texter om detta: Här, här, här och här.

Det här är vad han inte skrev om i sitt inlägg:

• Att de judiska bosättarna på palestinsk mark ökat med 5 % förra året.
   
• Att israel kontrollerar 38% av den palestinska marken på Västbanken.
   
• Att Israels behandling av palestinierna i allt väsentligt är densamma som Sydafrikas behandling av de svarta.
   

Nej, Israels politik skulle det inte talas om, här handlade det om att predika mot antisemitismen som varje människa i hela världen tycktes lida av. “Göken” började med att anklaga mig för att “inte kunna handskas med källor”. Intressant nog använder han en fullständigt avskyvärd hantering av källor själv för detta, nästan lika usel som Bachners egen.

Göken Jonathan försöker dra en vals för mig

Bl.a skriver han om en text i tidningen Mana av Joacim Blomqvist:

“När det gäller citatet stämmer det att Blomquist visar att han är kritisk till hmadinejad genom att säga att han har ”sinne för långsökta konspirationsteorier”. Men det är inte tydligt att Blomquist är ironisk i fallet Vilks. Det kan ju vara så att den iranske presidenten denna gång faktiskt har rätt. Så tolkade iaf jag citatet i fråga.”

Men Joacim Blomqvist själv skriver ju:

“Jag rekommenderar varmt att Henrik Bachner läser hela min text, men inte som fan läser Bibeln. Jag har aldrig försvarat Ahmadinjead utan tvärtom angriper jag honom i texten som citeras men de orden har påpassligt nog fallit bort. I min ironiska avslutning på ovan nämnda text står det; “Man kan undra ifall Mahmoud Ahmadinjead, Irans president med sinne för långsökta konspirationsteorier inte i själva verket har rätt. Det var Israel som påverkade Lars Vilks att göra rondellhundarna, för på det här viset kommer landets folkrättskränkning bort från löpsedlar och nyhetssändningar”, dvs jag gillar varken konspirationsteorier eller Irans president. Något man tydligt förstår om man läser hela texten. Kommentaren handlar om bombningen av Syrien och inte om Ahmadinjead eller Lars Vilks rondellhundar.”

Som ni ser ovan så är helt enkelt Jonathan genuint usel på att förstå ironi. Nu vet han i alla fall vad Blomqvist menade.

Jonathan försöker hitta fler sätt att bevisa att Mana-redaktionen skulle vara antisemitisk genom att komma med en mängd citat där de är kritiska mot Israel. Det är ju bara rena dumheterna, ingen har ju sagt annat än att de är israelikritiska.

Sedan kommer han till sitt trumfkort:

“”Nobelprisförfattaren Alexander Solsjenitsyn som skrev om Gulag, hävdade att den ursprungliga ryska arkipelagen var utarbetad och administrerad av judar. Hans påstående blev kritiserat och förnekat av judiska organisationer. Det finns emellertid ingen tvekan om vem som skapade Palestinas Gulag.”

030129

Underförstått i det sista citatet är att de judiska organisationerna inte har någon trovärdighet och att det de facto var judarna som låg bakom Gulag, precis som alla andra hemskheter i Världen enligt författaren som kallar sig Israel Shamir som Mana gav utrymme till. “

Nå, detta är en gammal artikel av Shamir som inte längre får publicera sig i Mana. Är den antisemitiskt? Nej, inte enligt den israeliska nyhetstjänsten Ynetnews som under rubriken “Stalins judar” skriver:

“Och vi, judarna? En israelisk student går ut högskolan utan att någonsin få höra namnet “Genrikh Yagoda”, den största judiska mördaren under 1900-talet, GPU:s ställföreträdande kommendant och grundaren och kommendanten för NKVD. Yagoda implementerade flitigt Stalins kollektivordrar och är ansvarig för minst 10 miljoner människors död. Hans judiska assistenter etablerade och underhöll Gulag-systemet.”

Så det är uppenbarligen endast israeliska tidningar som får skriva om detta. Detta är uppenbarligen en punkt då i alla fall Jonathan inte har särskilt stor trovärdighet. Här måste jag dock distansera mig. Den israeliska Ynetnews tycks försöka påstå att någon sorts kollektivskuld skulle finnas för alla judar enbart för att några av Stalins värsta medhjälpare skulle ha varit det. Det är givetvis rena dumheterna och som tur är skrevs aldrig något sådant i Mana.

Typisk antisemit!

Efter att ha fått uttryckligt fel på två punkter fortsätter Jonathan raskt med att tramsa vidare om nästa. För att visa hur ondskefullt antisemitiska Ordfront är för att de kritiserar Gamla Testamentet hänvisar han till ett nyhetsbrev från SKMA, kända för en sämre citatteknik än Henrik Bachner. Som Jan Guillou beskriver dem:

“Aftonbladets kulturchef har just antisemitstämplats i den andra kvällstidningen av den anledningen. Emellertid handlar den svenska diskussionen om antisemitism alltid om något annat. Svenska kommittén mot antisemitism och liknande politiska grupper har nämligen utvecklat en egen pseudovetenskap där de kan finna antisemitism där ingen annan finner den. Minst fyra av Aftonbladets kolumnister ingår i detta sortiment av antisemiter som antingen förnekar sin uppfattning, är omedvetna om den eller i vart fall inpiskade nog att dölja sina böjelser genom att, fräckt nog, inte uttrycka sig antisemitiskt.

Detta andra som diskussionen döljer är naturligtvis Israels ockupationspolitik. När debatten om Hillersberg rasade som hetast i morgonpressen attackerade Israels krigsmakt palestinska getton med artilleri och flygbeskjutning. Värst drabbades Gaza, där närmare en miljon människor hålls inspärrade tätt sammanpackade men där trettio procent av området är upplåtet åt något tusental israeliska kolonister som måste ”skyddas” från de palestinska infödingarna.

Detta är inte lätt att försvara. Skillnaden mellan Israel och apartheidstaten Sydafrika är att Israel avrättar fler människor och håller fler inspärrade eller i militärt omringade gettobildningar. Därför blir frågan om antisemitism så angelägen för Israels försvarare.”

Givetvis kan organisationen inte hitta ett enda citat som skulle göra Ordfront till antisemitisk, istället skriver man in egna ord för att texten ska verka mer illasinnad.

“Den judiska bibelns Gud var en “psykotisk mördare”, rasist och “fullblodsnazist”. Han kunde ha varit “läromästare” åt Hitler.”

Men det står ju aldrig “den judiska bibelns Gud”! Det är något som SKMA bara hittat på. Det gäller att klippa och klistra, ta lösryckta ord, lägga in andra och försöka tejpa ihop dem till en Goebbels-bild. Jonathan ser Hitler i Rorshack-testet. Vi andra ser en illa utspilld bläckfläck som han försökt svärta ned Ordfront med.

Kristna är antisemiter, vi vet nog!

Jonathan går dock oförvätet vidare med sina lösryckta citat och sin historieförfalskning. Nästa offer är Stefan Hjertén. Henrik Bachner anklagade Hjertén för att “passionerat ha försvarat Faurissons ‘teorier’ om Förintelsen som en ’sionistisk’ bluff”. För att bevisa detta citerar Jonathan Hjertén:

“Hjertén inte bara förklarade Faurissons påståenden som icke-antisemitiska, han menade själv att han genom Faurisson insett att gaskamrarna var besvärliga ur källsynpunkt”.

Jonathan tycks ha lite olika definitioner mot “passionerat försvar” än vi andra. Och var skulle Hjertén sagt något om att den nazistiska förintelsen skulle vara en bluff? Givetvis citerar han inte alls de skäl som Hjertén framhåller:

“Den franske historikern Georges Wellers förklarar det på följande vis i en bok — Les chambres a gaz ont existe — som han gav ut förra året som polemik mot Faurisson:Hitler, Göring, Heydrich och Eichmann ville från 1942 utrota alla judar i underlydande länder. Men de insåg vilken opinion de kunde få mot sig både i Tyskland och utanför. De ville inte heller schavottera inför eftervärlden. Därför beslöt de att genomföra allt i hemlighet. Principbeslutet skrevs aldrig ned. Alla order utfärdades i chiffer under oskyldiga rubriker. Inga listor över de avrättade i gaskamrarna fick föras. När nederlaget närmade sig, mest påtagligt österifrån genom Röda armen, beslöt den högsta ledningen att utplåna gaskamrarna. 1944 -45 sprängdes alla fungerande gaskamrar. Därför – skriver Wellers – är källäget svårt. Brottet avslöjades i full utsträckning först under processen i Nürnberg. I dag är frågan ännu svårare genom att de som bekände eller vittnade i Nürnberg i stor utsträckning avrättades eller tog livet av sig.”

Vad i denna beskrivning är fel? Vad är det som Jonathan finner så ondsint i att Hjertén menar gaskamrarna är svåra ur källsynpunkt eftersom de systematiskt förstörts och inga listor över avrättade tilläts göras? Det är väl inte direkt något nytt att nazisterna försökte förstöra alla bevis kring gasningarna? Att använda lösryckta citat tycks vara en specialitet för alla som rör sig kring Bachner. Inte ett påstående går att hitta om att Hjertén skulle ha sagt att den nazistiska förintelsen vore en bluff. Hela Hjerténs text finns här.

Äckliga, avskyvärda antisemiter!

När det gäller Donald Boström börjar Jonathan flumma runt. Bachner framförde en tydlig lögn om att Boström skulle “ha misstänkliggjort tre svenska journalister endast på grundval att de var judar”. I själva verket berömde Boström en av de tre journalisterna för Sveriges bästa mellanösterrapportering. De andra två kommenterade han inte. För att bevisa detta citerar Jonathan Nathan Shachar, vars far var ordförande i Samfundet Sverige-Israel. Shachar skriver dock inte ett dugg om det citatfusk som Bachner begick. Det är ohederligt av Jonathan att ignorera grundproblemet. Att Bachner ljög om Boström.

Enligt Bachner är Ulrika Kärnborg en hemskt taskig typ som teoretiserar om “sionistiska sammansvärjningar” när hon skriver:

“Efter att pliktskyldigast, med överväldigande stöd från världsopinionen, och märk väl: resultatlöst, ha jagat Usama bin Ladin i Afghanistan, kunde man så återgå till den ursprungliga planen, att störta Saddam Hussein för att på så vis eliminera åtminstone en av Ariel Sharons fiender.”"

Det var ju blott ett mycket logiskt inlägg om att Israel var en av orsakerna till USA:s invasion av Irak. Ariel Sharon har ju uttryckt sin glädje över Irak-kriget flera gånger och också hjälpt till att försöka ge underlag för att starta kriget. Jag tror ingen idag säger emot detta och det kan knappas räknas som en konspirationsteori. Bara för knappt två veckor sedan sa gav ju en av Israels över-rabbiner följande besked till George Bush vid hans besök i Israel:

“Jag vill tacka dig för att du stödjer Israel och för att du för ett krig mot Irak.”

Zarembas kritik passar bra också på Jonathan, att han “likt en paleontolog som ritar en dinosaurie utifrån ett lårben, återskapat en hel tankekedja ur sju lösryckta ord”.

Alla vet att den usle Jimmy Carter är antisemit!

Att dessa anklagelser bygger på den israeliska idétraditionen att anklaga alla kritiker för antisemiter är knappast en sensation, annat än för dem som förespråkar staten Israels rätt att kränka alla FN:s lagar om mänskliga rättigheter och att uppföra en direkt rasistisk apartheidstat och hyser ett utrotningsinriktat hat mot alla Israels fiender.

Givetvis tycker jag inte det ovan, men det är den typ av ordval och resonemang som Jonathan trivs med (läs själva hans inlägg). Och det säger en hel del om hans sätt att argumentera.

EUMC publicerade en rapport som stod för dålig forskning. Bra tycker Jonathan. Frågan är om Jonathan står för Bachners teori om att det var en konspiration som låg bakom att rapporten inte publicerades. SvD skriver om rapporten:

“EUMC:s rapport som Bachner nämner i sin artikel övertygar inte heller. Exempelvis finns i avsnittet om Sverige ett försåtligt resonemang som går ut på att antalet antisemitiska attacker är högre i Malmö än i andra svenska städer. Några statistiska belägg framförs inte, men orsaken uppges vara att Malmö har en högre andel muslimer bland sin befolkning än andra städer. Författarna anser sig nämligen ha “indikationer” på att muslimer är mer antisemitiska än andra befolkningsgrupper. På detta resonemang följer en uppräkning av antisemitiska incidenter i Malmö – jag får det till sex fall av vandalisering av judiska platser. Genom att först hävda att muslimer är antisemiter mer än andra och sedan redovisa antisemitiska incidenter, försöker man uppenbarligen skapa en koppling mellan muslimerna och incidenterna. Men så vitt jag vet har ingen gripits för vandaliseringen, som alltså mycket väl helt eller delvis kan ha utförts av ickemuslimer.

Det noteras i rapporten att en grupp “unga araber” skrikit “judejävel” till en kvinna. Vilka kriterier som använts för att bestämma deras etnicitet framgår inte. Ändå pekas de ut som “araber”.

Att skribenter som ägnar sig åt att forska om antisemitismen själva har så lätt att hamna i uppenbart fördomsfulla resonemang om araber/muslimer är en gåta.”

Vi tar åter in Henrik Bachners citat som Jonathan tycker står för en “historiskt betingad försiktighet”:

“I Frankrike och USA har judarna uppnått en position där de blir omöjliga att förbigå. Naturligtvis förklaras detta till viss del av deras stora antal, men mycket beror också på att de har agerat på ett sätt som gjort det mycket svråt för de makthavande att negligera judiska intressen. De har blivit ett permanent inslag i dessa länders politiska och kulturella liv. De judiska minoriteterna gör sig där inte endats märkbara när de attackeras. En liknande utveckling måste till i Sverige.”

Själv ser jag det som Der Stürmer-teorier om judisk makt. Och Jonathan verkar stödja denna typ av konspirationsteorier och menar att det är naturligt för judar att agera konspiratoriskt enligt detta sätt p.g.a “historiskt betingad försiktighet”. Hade någon annan framfört att judar skulle oganisera sig för att “bli omöjliga att förbigå” eller för att “de har agerat på ett sätt som gjort det mycket svråt för de makthavande att negligera judiska intressen” hade de omedelbart blivit anklagade för att vara antisemiter.

Och det med rätta.

Bara antisemiter är emot aparheid…

Att Bachner är känd för sin dåliga citatteknik är en sak, men värre är hans hat mot alla araber (vilket jag hoppas att Jonathan inte delar). SvD skriver:

“Att skribenter som ägnar sig åt att forska om antisemitismen själva har så lätt att hamna i uppenbart fördomsfulla resonemang om araber/muslimer är en gåta. Det är inte ens ovanligt att den så kallade nazianalogin används mot araberna. Tossavainen gjorde det när han presenterade sin undersökning på DN Debatt, och Henrik Bachner har själv gjort det i sin avhandling.
[...]
Ja, det är minst sagt anmärkningsvärt att Bachner och flera andra av de forskare som skrivit i den här angelägna frågan själva har ägnat sig åt grovt kränkande generaliseringar av araber. Vissa har till och med funnit det legitimt att jämföra arabvärlden – och därmed araberna – generellt med nazisterna. Henrik Bachner själv tillhör tyvärr denna grupp.”

Nej, av göken Jonathans försök att bemöta mig blev bara flugskit. Men från den typen av rättshaverist som agerar med falska citat ska man väl inte förvänta sig annat.

Mer om Bachners citatfusk hittar ni här.

“Här i Sverige dränktes vi istället under förra veckans största geopolitiska klavertramp av en parodisk pressfrihetsdebatt om några pennteckningar. Man kan undra ifall Mahmoud Ahmadinejad, Irans president med sinne för långsökta konspirationsteorier inte i själva verket har rätt. Det var Israel som påverkade Lars Vilks att göra rondellhundarna, för på det här viset kommer landets folkrättskränkning bort från löpsedlar och nyhetssändningar.”

…så lyder Bachners version:

“I samband med debatten om Lars Vilks bild av Muhammed som rondellhund meddelade Irans antisemitiske president Ahmadinejad att det var “sionister” som låg bakom publiceringen av teckningen. Också detta var en tankegång som attraherade Mana. I en kommentar den 18/9 2007 undrade redaktionssekreteraren Joacim Blomqvist om inte Ahmadinjead “i själva verket har rätt”. Israel hade just bombat ett mål i Syrien, påminde Blomqvist och förklarade: “Det var Israel som påverkade Lars Vilks att göra rondellhundarna, för att på det här viset kommer landets folkrättskränkning bort från löpsedlar och nyhetssändningar.”"

Den kritiska meningen om Ahmadinejad har helt fallit bort i Bachners version eftersom den inte skulle stämma in med den version han försöker måla upp. I själva verket kritiserar ju Blomquist den typen av tänkande som konspiratoriskt, men skriver ironiskt att rondellshunddebatten var det bästa som kunnat hända för att dölja Israels folkrättskränkningar.

Antisemitiska flickor!

Tyvärr är denna typ av citatfusk standard för Bachners skrivmetoder och är orsaken till att hans opinonsundersökningar sågas, ifrågasätts och skrattas ut.

Låt mig ge några exempel:

• Bachner försöker tillskriva skribenten Ulrika Kärnborg antisemitiska åsikter vilket får DN:s Maciej Zaremba att skriva: “Det är en helt ogrundad tillvitelse. Det finns i Ulrika Kärnborgs artikel ingen antydan om judiska komplotter. Det är som om Henrik Bachner, likt en paleontolog som ritar en dinosaurie utifrån ett lårben, återskapat en hel tankekedja ur sju lösryckta ord.”
• Donald Boström anklagas för att “ha misstänkliggjort tre svenska journalister endast på grundval att de var judar.” I själva verket säger Boström: “En av de bästa journalisterna över huvud taget i den här konflikten är Cordelia Edvardson, Svenska Dagbladet, som har judisk bakgrund.”.
• Stefan Hjertén påstås “passionerat ha försvarat Faurissons ‘teorier’ om Förintelsen som en ’sionistisk’ bluff”. I själva verket ansåg han att yttrandefrihet också gällde Faurisson och att mannen inte skulle misshandlas eller mordhotas. Samma som gäller Hirsi Ali eller Salman Rushdie alltså. Hela Hjerténs text finns här.

Antagligen bara en potentiell antisemit…

Herman Lindqvist skrev en gång om det bemötande som Israels kritiker får:

“Under min egen drygt trettioåriga erfarenhet av konflikten har jag gång på gång fått uppleva hur nästan alla svenska journalister, politiker och vanliga turister som kommer för att studera problemen från bägge sidor mycket snart chockeras av den israeliska arrogansen och rasismen mot araberna. Få vågar eller orkar skriva detta då de kommer hem, för de som gör det blir omedelbart giftbesprutade av mäktiga och inflytelserika pro-israeliska lobbygrupper. Då är det bekvämare att tiga.”

Henrik Bachner är just en av “giftbesprutarna”, en person som genast använder antisemitvapnet för att försöka tysta all kritik mot staten Israel. Det har han kvar sen sin tid som ledamot i Solidaritetskommittén för Israel, sedmera Svensk Israel-Information. För att försöka bevisa hur spridd antisemitismen är så är ingen forskning för dålig:

“Henrik Bachner pekar på den studie som EU:s centrum för övervakning av rasism och främlingsfientlighet, EUMC, lät ta fram 2003. Rapporten publicerades aldrig eftersom den sades ha stora vetenskapliga brister. Henrik Bachner är säker på att den verkliga förklaringen snarare var de kontroversiella resultaten.”

Mera konspirationsteorier alltså. Eller som Jan Guillou uttryckte det:

“Bachner har som huvudsyssla i livet att leta antisemitism och han kan finna den överallt. Om han så letade antisemitism bland pingvinerna i Antarktis skulle han finna vad han önskade, klara bevis. Fast pingvinerna sannolikt skulle tillhöra samma lömska variant som kolumnisterna i Aftonbladet, sådana som inte ärligt avslöjar sig själva.”

Bachner vill också stämpla all kritik av Gamla Testamentet som antisemitisk vilket fick Ordfronts chefredaktör Johan Berggren att skriva:

“Eva Mobergs kritik av Gamla testamentet (nr 1-2, 2000) gör henne knappast till en galen, konspiratorisk antisemit, lika lite som Lena Anderssons kritik av Nya testamentet (nr 10, 2005) innebär att Ordfront hyser en antikristen
konspiration. Även om det är känsligt att kritisera urkunder som hålls heliga av vissa, kan man inte för den skull låta bli att göra det i en
demokratisk offentlighet.“

Just rätten att kritisera religioner är ju en av de punkter som nästan dagligen framförs på tidingarnas debattsidor. Intressant att Bachner motsätter sig den.

Antisemiter – allihopa!

Levande Historia har kallat antisemitismen för “Den gränslösa konspirationsteorin”. Uppenbart är att Bachner ser antisemitiska konspirationer vart han än vänder sig. Det värsta är dock att den största antisemiten av dem alla är Bachner själv! I Judisk Krönika Nr. 2-3 från 1988 skriver han att:

“I Frankrike och USA har judarna uppnått en position där de blir omöjliga att förbigå. Naturligtvis förklaras detta till viss del av deras stora antal, men mycket beror också på att de har agerat på ett sätt som gjort det mycket svråt för de makthavande att negligera judiska intressen. De har blivit ett permanent inslag i dessa länders politiska och kulturella liv. De judiska minoriteterna gör sig där inte endats märkbara när de attackeras. En liknande utveckling måste till i Sverige.”

Utan tvekan kan detta bara tolkas som ren antisemitism, en text som skulle kunnat hämtas från Der Stürmer eller Sions Vises Protokoll. Men det är Bachner som menar att situationen var sådan i Frankrike 1988. Och det är Bachner som ville ha det så i Sverige.

Jag tror det är bäst att återigen citera Judar för Israelisk Palestinsk Fred om antisemitismen:

“Påståenden och anklagelsen om att tidskriften Mana skulle vara antisemitisk Är absurda och grundlösa. Trivialiseringen av begreppet antisemitism genom att kritiken mot Israel likställs med kritik av judar kan bidra till att kampen mot antisemitism, liksom kampen mot all form av rasism, försvagas.”

Något att tänka på för de som verkligen vill bekämpa antisemitism och inte bara fungera som Israels PR-agenter.

Tidigare artiklar om detta här, här, här, här och här.

Uppdaterat 2007-01-22: En längre text om detta som bemöter en knäppgök som försökt bemöta detta finns här.

Man får anta att Dror Feiler nu kommer bli anklagad för att vara antisemit också. Det skulle i så fall inte vara första gången. Det är idag svårt för en humanist att inte bli anklagad för antisemitism. Andra som anklagats är Desmond Tutu, Olof Palme och Jimmy Carter. En som vill anklaga varje antirasist för att vara antisemit är Henrik Bachner som i en lång och flummig artikel i Antonia Ax:son Johnsons tidning Axess attackerar Mana. Vad framför han då som konkret exempel på antisemitism?

Desmond Tutu – Ond antisemit?

Ingenting alls ska det visa sig förrutom en mängd lösryckta citat som alla formulerar kritik mot Israel, aldrig mot judar. Men så avskyr Bachner kritik mot Israel. För som Bachner tidigare sagt: Det finns “utan tvekan en grundläggande kontinuitet mellan klassisk antisemitism och nutida antisionism”. Således har Bachner, känd för sina fejkade undersökningar om antisemitism, tidigare attackerat både Ordfront, Jan Guillou, Lars Hillersberg, Donald Boström och stora delar av svenska folket för antisemitism. När han inte hållit föredrag för Samfundet Sverige-Israel.

För en längre sågning av Bachner, läs här. Märkligast är att Axess tar in en artikel av en person som mest ses som en politisk pajas.

Rolig är också Expressens artikel om det hela. Under rubriken “Så kränker Mana kvinnor och judar” nämns två konkreta exempel, förrutom ett rent arbetsplatsärende. Kränkandet av judar visar sig vara kritik mot Israel, kränkandet av kvinnor visar sig vara kritik mot en, säger en, folkpartistisk kvinna som mest gjort sig känd för att förespråka tvångsgranskning av könen på alla invandrarkvinnor. Det vore snarare en kränkning av kvinnor att inte kritisera politikern.

Går det inte att hitta mer om Mana än detta bör de liberala censurivrarna genast lägga ned sin kampanj.

Gamla inlägg om samma sak: här, här, här och här. Även Aftonbladet skriver om detta.