“Halacha [den judiska motsvarigheten till islams Sharia] är kristallklart. Det är helt legitimt att döda en rodef – det vill säga en som hotar en annans liv – och det är dessutom sant, även om denne rodef ännu inte tagit någon annans liv.

Så judendomen jag praktiserar tillåter vad som generelt sett refereras till som en “förebyggande” militär handling. I detta särskilda fall har den härskande kraften, Hamas, annonserat i sin grundlag att dess uppdrag är att döda judiska människor. Därför är varje medlem och sympatisör till Hamas vad som kan kallas en rodef.

Vilken sorts förebyggande militär handling får man ta? Mycket har sagts om “proportionalitet”. Det må vara en kristen idé, men tack och lov ingen judisk.”

Det är sällan som någon använt religionen för att stödja massakrer på ett sådant uppenbart sätt, inklusive brottet mot proportionalitetsprincipen som formulerad i fjärde Genve-konventionen. Professor Aldermans sätt att resonera ger Israel rätten att döda över en miljon människor med den judiska lagen som stöd. Det är ingen skillnad på detta sätt att resonera och på resonemangen hos muslimska organisationer som Al Qaida. Dessutom läggs det in märkliga lögner som att det vore Hamas uppdrag att döda judiska människor, ungefär lika sant som det är Dilsa Demirbag-Stens uppgift att döda muslimer.

Tack och lov får han inte stå oemotsagd, han bemöts av rabbinen David Goldberg. Läs hela deras meningsutbyte!

Tyvärr är inte Professor Alderman ensam om sådana åsikter. Jag har tidigare citerat den forne sefardiske överrabbinen Mordechai Eliahu, populär på proisraeliska bloggar:

“Om de inte slutar efter att vi dödat 100 måste vi döda 1000. Om de inte slutar efter 1000 måste vi döda 10 000. Om de fortfarande inte slutar måste vi döda 100 000, t.o.m en miljon. Vad som än får dem att sluta.”

Som krig inte var otäcka nog utan att religioner börjar blandas in i dem.

Och Israel arbetar vidare på att visa att landet inte är demokratiskt. Det ledande partiet Kadima beslöt sig igår för att stödja ett förslag om att förbjuda partiet Balad från att delta i valet i år. Balads mål är att “förvandla Israel till den demokrati för alla sina medborgare, oavsett nationalitet eller etnisk identitet”. Sådant får självklart inte tillåtas, Israel ska vara en judisk stat där judar har mer rättigheter än palestinier. Redan 2003 förbjöds det tillfälligt att delta i valet efter lögnaktiga uppgifter om att det skulle ha stött terrorism.

Israel har nu attackerat FN:s hjälporganisation UNRWA för att vara infiltrerad av Hamas, allt för att rättfärdiga framtida attacker mot FN. UNRWA:s talesman Christopher Gunness säger:

“Igår uttryckte de ånger gällande dödsfallet för en av våra arbetare och bad oss återuppta vårt humanitära arbete så snart som möjligt. Idag kallar den israeliska ambassadören oss för att samma arbetare är terrorister. Det verkar som om de israeliska myndigheterna knyter sig själva i knutar.”

The Guardian skriver att ett nytt ord tillkommit, “Scholasticide” eller “Skolmord”. Detta p.g.a den systematiska israeliska förstörelsen av alla centrum för utbildning. Utbildningsministeriet, musikskolan, FN-skolorna. På Västbanken besköt israeliska soldater tårgas mot demonstrerande barn.

På Västbanken önskar Fatahs quisling-regim döden åt palestinierna i Gaza genom att förbjuda dem vård i Israel.

De israeliska bombplanen flyger nu över Egypten när de utför sina bombraider. Israel säger också att de nuvarande militära insatserna handlar om att lägga tryck på Egyptien för mer hjälp att svälta ut palestinierna. Israel bombar nu så urskiljningslöst att splitter for över gränsen till Egypten och sårade två barn, två och fem år gamla, samt två poliser.

Och på politikerbloggen säger vår handelsminister Ewa Björling att en bojkott mot Israel är “dumheter”. Hon säger däremot inte att hon vunnit den sionistiska federationens Jerusalem-pris för sitt stöd för “Israel, Jerusalem och Sionism”. För sitt stöd till ockupation alltså. Annars brukar det vara Sverigedemokrater som får sådana pris.

P.S. Missa inte Klas Sandbergs fantastiska genomgång.

Tidningar: DN DN SR

Andra bloggar: Pastey Svensson Trotten Jinge Det Progressiva USA Biology and Politics

Fler och fler civila palestinier tas också in med skador från vit fosfor, ett kemiskt stridsmedel som är förbjudet att använda mot människor. Även klusterbomber används. Israel anklagas också för att ha tvingat in 110 palestinier i ett hem för att sedan bombardera det.

Folkmord.

Samtidigt försvinner mandatet för quislingen Abbas, vars Fatah tagit emot vapen från israelerna och USA för att hålla det palestinska folket i schack. Hans tid vid presidentmakten är nu slut och om han inte vill utropa sig till diktator bör han avgå. En av orsakerna till Israels attack kan vara att möjliggöra en sådan diktatur.

Israel och det brittiska företaget BR Group kommer också enligt kolonialherrars sed att stjäla den naturgas som ligger utanför den palestinska kusten. Naturgas för 4 miljarder dollar ska beslagtas och istälelt för att ge pengar till den palestinska Hamas-regeringen ska Israel istället ge pengar till Abbas-diktaturen på västbanken. Israel har aldrig velat ha demokrati i sina grannländer.

Den tidigare Mossad-chefen [den israeliska säkerhetstjänsten] Ephraim Halevy har för Haaretz förklarat att Israel lätt kunnat avsluta raketbeskjutningarna från Gaza genom att häva blockaden och släppa in mat, vatten, el och medicin. Istället har de försökt ge mer vakt åt Abbas och hans inkatha.

Och USA vill hyra ett stort handelsfartyg för en massiv vapentransport till Israel. 300 containrar med ammunition ska skeppas för att användas i kriget mot den palestinska befolkningen.

SvD intervjuar Gideon Lichfeldt, korrespondent i Jerusalem för brittiska The Economist, om varför Israel inte kan vinna något “PR-krig”, hur många mediestrateger de än anlitar:

“Delvis för att siffrorna talar emot. Sexhundra döda palestinier mot nio israeler. Det finns inget sätt att få dessa proportioner att se bra ut. [...] Det intryck som Israel ger är att man dödar människor eftersom man, i bästa fall, inte har några bättre idéer och, i värsta fall, för att någon israelisk ledare försöker få övertaget över sina rivaler. Och det kan ingen hasbara [propaganda] få att se bra ut.”

Lästips: Sydsvenskan skriver i två artiklar om situationen för palestinska företag. Läs också Sören Sommelius blogg om den israeliska propagandan.

Tidningar: Aftonbladet HD SvD Aftonbladet SvD Aftonbladet DN DN SvD SvD SvD DN DN Sydsvenskan DN HD

“Hundra icke-judars liv är inte värda en judisk tånagel.”

The Guardian beskriver hur den israeliska planen att att utföra den värsta massakern sedan kriget 1967 planerats i ett halvår:

“Israelisk media rapporter, från vanligtvis välinformerade korrespondenter och analytiker, menade igår att sex månaders planering skett för att söka ut Hamas-måltavlor inkluderande baser, vapensilos, träningsläger och hemmen för de högre tjänstemännen. Kabinettet spenderade fem timmar för att diskutera planen den 19:e december och lämnade tidpunkten till Ehud Olmert, den tjänstgörande premiärministern, och hans försvarsminister Ehud Barak.”

Planen planerades alltså ett halvår och berodde på en vägran från Israels sida att avbryta blockaden av Gaza för att på så vis kunna förlänga vapenvilan. Hellre låta både israeler och palestinier dö under angrepp än att sätta stopp för svälten i Gaza. Israelerna hatar uppenbarligen palestinierna långt mer än de värdesätter liven hos sin egen befolkning. Inte undra på att israelerna startat en intensiv PR-kampanj med målet att ge Hamas-skulden. The Guardian skriver under rubriken “israel startar PR-kampanj för att beskylla Hamas för förstörelsen”:

“Så, medans militären samlade sina styrkor filade utrikesministern på sitt budskap och samlade sin stab, redo för lördagens attacker.

Israeliska diplomater kallades hem från semestrarna och beordrades tillbaks till arbetet och i den raketangripna sydisraeliska staden Sderot, vid Gazas norra perimieter, öppnades ett flerspråkigt center för att briefa utländska journalister.”

Två bussar med 80 internationella representanter och dignitärer har forslats till Sderots mediecenter. Till Gaza förvägras de åka, palestiniernas mångdubbla lidande får inte störa den välregisserade bilden.

I Egypten har gränsvakter beskjutit de palestinier som försökt fly från de israeliska bombangreppen. Israel har i sin tur bombat urskiljningslöst längs med gränsen till Egypten i hopp om att förstöra de tunnlar som grävts. Palestinierna ska stängas in som råttor i vägen för de israeliska flygangreppen. Egypten har också hjälpt till med att ge felaktig information till Hamas ledarskap för att så många palestinier som möjligt ska dödas i de senaste angreppen och för att förhindra alla evakueringar av målområdena. Diktaturen Egypten gör vad de kan för att behålla sitt omdemokratiska grepp om makten med amerikanskt stöd. Även det Israel-kollaborernade Fatah myser över massakern som de tror kan hjälpa deras maktposition:

“Vi har tillräckligt mycket folk i Gaza-remsan för att fulla tomrummet. Men det beror givetvis på huruvida Israel lyckas göra sig av med Hamas-regimen.”

Samtidigt gör Israel vad de kan för att försöka provocera fram ett krig med Libanon. Israeliska flygplan kränker det libanesiska luftterritoriet och spränger ljudvallen ovanför städerna, allt för att visa den israeliska avskyn mot internationell lag.

Vad Israel gör idag stämmer exakt in med USA:s definition på terrorism:

(i) inkluderar en våldsam handling eller en handling som är farlig mot mänsklig liv, egendom eller infrastruktur; och
(II) förefaller vara menad
att hota och tvinga en civil befolkning;
att påverka en regerings politik via hot och tving; eller
att påverka en regerings handlande via massförstörelse, mord, kidnappning eller gisslantagande.

Barack Obama släppte till slut sig en kommentar från sin Hawaii-semester:

“Om någon skulle skicka in raketer i mitt hus där mina två döttrar sover om natten, skulle jag göra allt jag kunde för att stoppa det. Och jag räknar med att israelerna skulle göra samma sak.”

Men nu är det israelerna som bombar husen med döttrarna och Barack Obama som gladeligen håller tyst om det. Minst 20 palestinska barn har dödats i de senaste angreppen och sionistbloggarna jublar över att “Hamas-aktivisterna” nu dödas. Ha’aretz skriver:

“Släktingar söker bland kropparna och de skadade för att snabbt försöka ta de döda till begravning. En mor vars tre barn i skolåldern dödades, och nu ligger staplade ovanpå varandra i bårhuset, skriker och gråter, skriker igen och är sedan tyst.
[...]
Från 11:25 till 11:30 då 50 stridsflyg bombade sina mål var hundratusentals barn ute på gatorna. Några av dem var på väg hem från det första skiftet klasser, andra på väg till det andra.”

Fikr Shaltoot, programkoordinator för Medical Aid for Palestinians, skriver i The Guardian:

“Situationen i Shiva var verkligt dålig. Det fanns kroppar i korridorerna täckta med filtar. Bårhusen klarade inte av mängden kroppar. Två kroppar låg på bårar, en inlindad i filtar. De lämnas tills familjerna kan känna igen dem.

Där fanns mödrarna, fäderna som letade efter barn, letade efter släktinar. Alla var förvirrade och sökte efter hjälp. Mödrar grät, folk frågade efter släktingar, de medicinska teamen var förvirrade.” 

Och de israeliska angreppen ska fortsätta. Liksom deras PR-kampanjer.

Tidningar: SvD, SvD2, SvD3, DN, Sydsvenskan, DN, DN2, Sydsvenskan2, Sydsvenskan3

Andra bloggar: Hell-man Annarkia Paolo Pissoffi Forum för Frihet Esbati, Jinge, Anna Wester, Anna Wester2, Svensson

“Miljoner pund från den brittiska statens pengar går till palestinska säkerhetsstyrkor vilka använder tortyrmetoder som att hänga fångar i fötterna och hålla dem i “stress”-positioner i flera timmar i taget.
[...]
Fångar som kommit ut ur den palestinska myndighetens fängelser – många som aldrig åtalats för någon företeelse eller ens sett en advokat – sa att de blivit utsatta för fejkade avrättningar, sparkar, knyttnävsslag och blivit slagna med käppar, plaströr och gummislangar.”

Anklagelserna kommer från Human Rights Watch och ska publiceras i en rapport nästa månad. Tortyrmetoderna är välkända och är standard hos den israeliska militären. Amnesty skriver:

“Ungefär 8,500 palestinier från västbanken och gaza hålls fångna i Israel. Många av fångarna blev torterade eller illa behandlade direkt efter arresteringen och under förhör, inkluderande slagna, bundna i förvridna ställningar och hotade med att deras släktingar skulle bli skadade. Palestinier kan hållas upp till 90 dagar utan tillgång till advokater. Ungefär 800 palestinier hålls utan åtal eller domstol i administrativ fångenskap vilket kan förnyas i oändlighet.”

Även Hamas har lärt sig av den israeliska militären anklagas nu för att använda tortyr.

Tidigare denna vecka avsattes 1.4 miljarder kronor till Abbas säkerhetsstyrkor för att de ska kunna upprätthålla den israeliska ockupationen och slå ned eventuellt palestinskt motstånd. 230 miljoner av dessa kommer från den brittiska staten. Totalt har 40 miljarder kronor utlovats till Abbas korrupta styre som röstades bort av palestinierna. Stora mängder av dessa kommer att gå direkt till Israel för att betala avgifter för el och vatten.

Säkerligen kommer en stor del också att gå direkt ned i fickorna hos företrädarna för Abbas regering.

Den israeliska säkerhetstjänstens chef, Yuval Diskin, försöker också bestämma sig för vilka order han ska ge till Mahmoud Abbas. På ett diktatoriskt sätt förlänga sitt mandat utöver den givna tiden eller helt enkelt utropa hela Gaza som ett rebellterritorium, utropa nödläge, upplösa hela det lagstiftande rådet? För Abbas är det bara att lyda.

Samtidigt som Storbritannien och de andra EU-länderna gör sitt för att hålla det palestinska folket maktlöst fortsätter Israel sitt systematiska övertagande av Västbankens mark. AP skriver om hur ytterligare en befästning (bosättning) ska byggas för att annektera den palestinska marken runt. Condolezza Rice sa att den fördubblade takten av markstölder “inte var så hjälpsam” och fortsatte därför att stödja krigsförbrytelserna genom att ge skatteavdrag till de amerikanska organisationer som arbetade för att stjäla palestinsk mark. Israels utrikesminister, som tidigare arbetat i dödspatruller, förklarade att fördubblingen av annekteringen skulle ses som en “dramatisk minskning”.

Den tidigare israeliske ambassadören till USA, Danny Ayalon, förklarar också Israels rasistiska syn på sin icke-judiska befolkning:

“Om den israeliska staten inte agerar för att få en judisk majoritet i norr kommer den arabiska majoriteten deklarera självständighet och [kräva] internationellt erkännande på basen av prejudikaten från Kosovo, Abkhazien och [Sydossetien]. Detta formella krav kommer bli sista delen av pusslet som leder till en avveckling av hela den israeliska staten.”

Tjo. Och efter att skeppen SS Liberty och Free Gaza lämnat Gaza-remsan har Israel börjat beskjuta palestinska fiskare för att markera vilka det är som bestämmer. So it goes.

Tidningar: DN

Hans rådgivare Nabil Amir säger att “de flesta av ministrarna i den nya palestinska nödregeringen är oberoende teknokrater”. Det tyder på två saker:

1) Ministrarna har inte röstats fram och saknar folkligt stöd.

2) De har valts ut uttryckligen för sitt stöd till Abbas personligen, inte för medlemskap i Fatah/PLO.

Orsaken till den andra punkten kan vara flera. Abbas kan vara osäker på sitt stöd inom Fatah och har därför valt personer utifrån. Han kan också försöka verka mer enande genom att inte låta valets förlorare Fatah göra ett direkt övertagande av regeringen . Sist men inte minst kan personerna ha valts ut direkt av USA och Israel.

Valet av Salam Fayyad till premiärminister tycks vara ett sådant val. Den israeliske krigsförbrytaren och förre premiärministern Ariel Sharons talesman sa en gång:

“Allt Fayyad försöker göra är mycket uppskattat och är det rätta att göra.”

Den israeliska tidningen Haaretz kallade honom “allas favorit palestinier” och Condolezza Rice mötte honom personligen.

Så vem är det då som USA och Israel vill ha till premiärminster och vilka är hans demokratiska kvalifikationer? Först och främst är Fayyad utbildad vid Texas Universitetet i George Bushs hemstat. Dessutom har han arbetat i de USA-styrda organisationerna IMF och Världsbanken vars uppdrag det är att anpassa länders ekonomier på ett för USA fördelaktigt sätt.

Peter Beaumont i The Observer skriver:

“I förra årets val – det val som Hamas vann – säkrade Fayyads lista endast 2,4% av rösterna. Inte direkt en populär kille att leda ett kollapsande samhälle. Det är inte hans enda problem. Analytiker av den palestinska politiken värderar inte Fayyads brist på demokratiska kvalifikationer enbart på hans svaga resultat i valen.

De berättar att han är i stort okänd för palestinierna [...] Verkligheten är att de enda som faktiskt stödjer Salam Fayyad är europeiska och USA diplomater som länge sjungit lovsånger om honom till alla journalister som varit beredda att lyssna.”

Peter Beaufort får också avsluta:

“Så vilken är den riktiga kuppen? Hamas blodiga attack mot de våldsamma gangstrar allierade till Fatah som terroriserat Gaza i ett år? Eller Abbas okonstitutionella drag igår med amerikas uppbacking?”

“Arafat betraktade Oslo som en väg, inte nödvändigtvis för att sluta ett avtal,
utan viktigare för honom vid det tillfället, att komma tillbaka till
territorierna [israeliskt ockupationsbejakande uttryck för Gaza och Västbanken]
och kontrollera politiken för den palestinska familjen. Glöm inte att Intifadan,
som Oslo blev ett slut för, startade oberoende av PLO:s ledarskap och han såg
att han tappade kontrollen över palestiniernas öde.”

Liksom Hamas togs PLO på sängen när den första intifafan utbröt, men en viktig skillnad fanns. Där Hamas valde att gå med i motståndskampen mot Israel (som tidigare stött Hamas som en motvikt mot PLO) och för första gången förespråka beväpnad kamp av rädsla för att annars bli politiskt irrelevanta valde PLO en annan väg. De, palestinier i utlandet utan direkt kontakt me de som levde under ockupation eller i flyktingläger, valde att kollaborera med fienden.

Ben-Ami fortsätter:

“Hans enda metod tillbaka till territorierna var genom ett avtal med Israel.
Så, genom Oslo, gjorde han enorma eftergifter.

Faktum är, att samtidigt som han förhandlade i Oslo med oss, så förhandlade
en officiell palestinsk delegation med en israeisk delegation i Washington och
den officiella palestinska delegationen frågade alla de rätta sakerna ur
palestinsk synvinkel – självbestämmande, rätten att återvända, slut på
ockupationen, alla nödvändiga argument – medans Arafat i Oslo slöt ett avtal som
inte ens nämnde självbestämmande för palestinierna, inte ens nämnde
nödvändigheten av Israel att stoppa bosättningarna.”

PLO förvandlade sig genom detta till Israels polisstyrka för att genomföra en smidigare ockupation, på samma sätt som de vill låta FN göra deras smutsiga jobb Libanon för att skydda ockupationen av Sheebah-farmarna och på samma sätt som Israel nu vill att utländsk trupp ska överta deras ockupation av Gaza.

Som ockupationsmaktens lydmilis kidnappade man 1996 flera Hamasledare och rakade av dem skäggen för att förödmjuka dem. Det är efter år av sådan arrogans och behandling av politiska konkurrenter som man måste se den nuvarande konflikten.

Även Ben-Ami är skeptisk till PLO/Fatahs påstående att de på något sätt skulle representera det palestinska folket:

“Jag tror att det enligt min synvinkel finns en nästan poetisk rättvisa med
Hamas seger.Trots allt, vad är orsaken till denna nostalgi efter Arafat och PLO?
Drev de affärerna för palestinierna på ett rent sätt? Du nämnde korruptionen,
ineffektiviteten. Naturligtvis har Israel bidragit mycket till det palestinska
systemets sönderfall, inga tvivel om det, men deras ledare svek dem. Deras
ledare förådde dem och Hamas seger är rättvisa på många sätt. Så vi kan inte
predika demokrati och säga att de som vann inte accepteras av oss. Antingen
finns det demokrati eller så finns det ingen demokrati.”

Och faktum är att Hamas vann stort i Gaza-remsan och fick även en majoritet på Västbanken. Ändå har Fatah/PLO i en öppen revolt mot det palestinska folkets vilja försökt behålla makten över säkerhetsstyrkorna. Detta trots att de är underordnade den Palestinska Myndigheten, i praktiken Hamas. Det är inte Hamas som gjort revolt, det är Fatah/PLO som vägrat acceptera ett valnederlag och försökt hålla makten över flera institutioner. DN:s rapport om att den djupt impopuläre presidenten Mahmoud Abbas nu bildar en egen, icke folkvald, regering är bara ett nytt exempel på detta.

Detta görs med hjälp av vapen och pengar de fått från USA. Enligt SvD skickar nu USA extra pengar för att försäkra sig om att de mest korrupta krafterna ska styra i Västbanken och helst splittra de palestinska områdena. Det är samma USA som enligt det nu avgående FN-sändebudet, Alvaro de Soto, är det största hindret för att nå fred i Mellanöstern. Han citerar en amerikansk myndighetsanställd:

“Jag gillar det här våldet… Det betyder att andra palestinier gör motstånd mot
Hamas.”

Aftonbladets Wolfgang Hansson har dock en logisk kommentar om det hela:

“Hamas militära triumf får en viss positiv effekt i Gaza.
Genom att Hamas nu verkar ta full kontroll över alla säkerhetsstyrkor försvinner en tung destabiliserande faktor. De gamla makthavarna Fatah kan inte längre sabotera Hamas styre.”

Läs mer i DN och SvD.