Fler och fler civila palestinier tas också in med skador från vit fosfor, ett kemiskt stridsmedel som är förbjudet att använda mot människor. Även klusterbomber används. Israel anklagas också för att ha tvingat in 110 palestinier i ett hem för att sedan bombardera det.

Folkmord.

Samtidigt försvinner mandatet för quislingen Abbas, vars Fatah tagit emot vapen från israelerna och USA för att hålla det palestinska folket i schack. Hans tid vid presidentmakten är nu slut och om han inte vill utropa sig till diktator bör han avgå. En av orsakerna till Israels attack kan vara att möjliggöra en sådan diktatur.

Israel och det brittiska företaget BR Group kommer också enligt kolonialherrars sed att stjäla den naturgas som ligger utanför den palestinska kusten. Naturgas för 4 miljarder dollar ska beslagtas och istälelt för att ge pengar till den palestinska Hamas-regeringen ska Israel istället ge pengar till Abbas-diktaturen på västbanken. Israel har aldrig velat ha demokrati i sina grannländer.

Den tidigare Mossad-chefen [den israeliska säkerhetstjänsten] Ephraim Halevy har för Haaretz förklarat att Israel lätt kunnat avsluta raketbeskjutningarna från Gaza genom att häva blockaden och släppa in mat, vatten, el och medicin. Istället har de försökt ge mer vakt åt Abbas och hans inkatha.

Och USA vill hyra ett stort handelsfartyg för en massiv vapentransport till Israel. 300 containrar med ammunition ska skeppas för att användas i kriget mot den palestinska befolkningen.

SvD intervjuar Gideon Lichfeldt, korrespondent i Jerusalem för brittiska The Economist, om varför Israel inte kan vinna något “PR-krig”, hur många mediestrateger de än anlitar:

“Delvis för att siffrorna talar emot. Sexhundra döda palestinier mot nio israeler. Det finns inget sätt att få dessa proportioner att se bra ut. [...] Det intryck som Israel ger är att man dödar människor eftersom man, i bästa fall, inte har några bättre idéer och, i värsta fall, för att någon israelisk ledare försöker få övertaget över sina rivaler. Och det kan ingen hasbara [propaganda] få att se bra ut.”

Lästips: Sydsvenskan skriver i två artiklar om situationen för palestinska företag. Läs också Sören Sommelius blogg om den israeliska propagandan.

Tidningar: Aftonbladet HD SvD Aftonbladet SvD Aftonbladet DN DN SvD SvD SvD DN DN Sydsvenskan DN HD

The Guardian skriver:

“The Palestinial Strategy Study Group, ett EU-sponsrat projekt med 27 stycken ledande palestinska representanter från hela det politiska spektret argumenterade för att den nuvarande tvåstats-ramen för fredssamtal misslyckas med att ta fram ett löfte om en oberoende stat. Istället, föreslår den att avsluta den förhandlingsprocess som nu hållt på i nära 20 år och omvandla den palestinska myndigheten till vad som kan bli en “palestinsk motstånds myndighet” och utveckla en form för ett “smart” motstånd.”

Det har länge varit uppenbart att fredsförhandlingar med Israel är helt meningslösa. Ett bättre uttryck vore “fredsförhalningar” eftersom det främst går ut på att tysta kritiken mot den israeliska ockupationen med hägringen av en eventuell fred, samtidigt som ockupationen fortsätter i ökande takt och det palestinska territoriet blir allt mindre. Även palestinas chefsförhandlare, Ahmed Qurie, förklarade att om en tvåstatslösning inte kunde komma till stånd snart så skulle en enstatslösning bli den enda möjligheten.

Målet är att maximera kostnaden för ockupationen och göra alla ensidiga lösningar omöjliga och den bästa lösningen är – enstatslösningen. Den nuvarande diskussionen ska bli sista chansen som Israel får att visa att man på allvar är intresserade av fred:

“Trots att många palestinier kunde föredra en geniunt framförhandlad tvåstatslösning kommer ett misslyckande vid det nuvarande Annapolis-initiativet att stärka de som argumenterar mot detta. De flesta palestinierna kommer därefter troligtivs vara övertygade om att ett framförhandlat avtal inte längre är möjligt.”

Och det finns fler som inte längre tycker tvåstatslösningen är realistisk. I ett tal skrivet som hölls av Riad Malki, den av Abbas tillsatte “utrikesministern”, skrivet av den av Abbas tillsatte “premiärministern” sas det:

“Jag känner att tvåstatslösningen tappar värde bland båda våra folk och hos världssamfundet där bakom.”

Enligt Malki har de nuvarande fredsförhalningarna inte lett till ett endaste framsteg, även om israelerna gärna påstår det – för att förhala. Även Israel-Palestine Centre for Research and Information ansåg nyligen att de förslag som var realistisk ai princip innebar att upplösa den palestinska myndigheten och ensidigt utropa självständighet a la Kosovo eller arbeta för en enstatslösning.

Och vad har israelerna för lösning då? Samma som alltid. Maximera territoriet och minimera antalet icke-judar. Stjälp över så mycket av kostnader som möjligt på andra länder och försök få dem att göra skitjobbet att vakta ockupationen. Försök förhindra en självständig palestinsk stat och försök hålla kontroll på alla palestinier genom att pressa in dem i små “hemländer”, bantustanis, som omringas av israeliska vägspärrar. Gör livet så olidligt som möjligt för palestinierna i hopp om att de ska fly och överge sin mark. Minimera kritiken genom att påstå att det inte finns någon att förhandla med alternativt påstå att framsteg skett. Fortsätt bygga ut de militära befästningar som kallas bosättningar. Skjut alla som gör motstånd, inklusive förståndshandikappade. Och förhala, förhala, förhala.

Inget nytt, men heller inget som det talas om högt.

Läs rapporten, den är lång men mycket välskriven och förklarar tydligt vart den enda realistiska vägen mot fred går.

P.S. FN ska ni lägga fram en motion till säkerhetsrådet om att Israel ska betala en miljard dollar i skadestånd till Libanon för de skador på miljön som de israeliska krigsförbrytelserna orsakade. Skadorna orsakades bl.a av bombningen av ett oljeraffinaderi vilket fick Libanons kuster att täckas av olja.

Hans rådgivare Nabil Amir säger att “de flesta av ministrarna i den nya palestinska nödregeringen är oberoende teknokrater”. Det tyder på två saker:

1) Ministrarna har inte röstats fram och saknar folkligt stöd.

2) De har valts ut uttryckligen för sitt stöd till Abbas personligen, inte för medlemskap i Fatah/PLO.

Orsaken till den andra punkten kan vara flera. Abbas kan vara osäker på sitt stöd inom Fatah och har därför valt personer utifrån. Han kan också försöka verka mer enande genom att inte låta valets förlorare Fatah göra ett direkt övertagande av regeringen . Sist men inte minst kan personerna ha valts ut direkt av USA och Israel.

Valet av Salam Fayyad till premiärminister tycks vara ett sådant val. Den israeliske krigsförbrytaren och förre premiärministern Ariel Sharons talesman sa en gång:

“Allt Fayyad försöker göra är mycket uppskattat och är det rätta att göra.”

Den israeliska tidningen Haaretz kallade honom “allas favorit palestinier” och Condolezza Rice mötte honom personligen.

Så vem är det då som USA och Israel vill ha till premiärminster och vilka är hans demokratiska kvalifikationer? Först och främst är Fayyad utbildad vid Texas Universitetet i George Bushs hemstat. Dessutom har han arbetat i de USA-styrda organisationerna IMF och Världsbanken vars uppdrag det är att anpassa länders ekonomier på ett för USA fördelaktigt sätt.

Peter Beaumont i The Observer skriver:

“I förra årets val – det val som Hamas vann – säkrade Fayyads lista endast 2,4% av rösterna. Inte direkt en populär kille att leda ett kollapsande samhälle. Det är inte hans enda problem. Analytiker av den palestinska politiken värderar inte Fayyads brist på demokratiska kvalifikationer enbart på hans svaga resultat i valen.

De berättar att han är i stort okänd för palestinierna [...] Verkligheten är att de enda som faktiskt stödjer Salam Fayyad är europeiska och USA diplomater som länge sjungit lovsånger om honom till alla journalister som varit beredda att lyssna.”

Peter Beaufort får också avsluta:

“Så vilken är den riktiga kuppen? Hamas blodiga attack mot de våldsamma gangstrar allierade till Fatah som terroriserat Gaza i ett år? Eller Abbas okonstitutionella drag igår med amerikas uppbacking?”