“Först menade Sydsvenskan, förvånansvärt generöst, att Boström faktiskt haft ”rätt till hälften”. Men några dagar senare korrigerade man sig till att ”Nej, Boström har inte rätt”.

Hurså? Jo, den israeliska armen hade inte särskilt gett sig ut på jakt för att mörda palestinier enbart i syfte att konfiskera organ, så det så. Vilket Donald Boström givetvis aldrig påstått.”

Björn Wiman, Israel-lobbyist på Expressen svarar (2010-01-17):

“Själv kommenterade jag saken i SVT:s Kulturnyheterna (inte längre på nätet) där jag vidhöll den underliggande antisemitismen i artikelns – fortfarande helt obekräftade – insinuation att Israels armé slaktar palestinier i syfte att stjäla deras organ och sedan sälja dem vidare till en judisk liga i USA.”

Wiman skulle själv kunna läsa orginalartikeln. Då skulle han slippa hitta på saker som enda sätt att skydda sitt kapitala misstag att attackera en artikel som fått rätt på punkt efter punkt. Insinuationerna är nämligen några som endast finns i Wimans lilla konspirationsteoretiska hjärna, enligt teorin om att det som är mest intressant med en artikel är det som inte finns skrivet någonstans i den. Det som inte finns får man hitta på och säga att man “läst mellan raderna”. Wiman är bra på den konsten.

“I varje större land måste Israel och dess supporters uteckla och underhålla personliga kontakter med eliten inom affärer, politik, konst och kultur, vetenskap och akademi. Detta kräver inte enbart en omläggning av Israels utrikesministerium, och särskilt dess större ambassader, genom att inympa betydligt större handlingsbudgetar, men också genom att mobilisera den civila eliten i Israel och över havet för arbetet.”

Alternativet hade varit att följa internationell lag, Geneve-konventionen och de mänskliga rättigheterna. Fast det är förstås inte lika kul.

Uppdaterat 2010-01-18: Enligt en uppmärksam läsare är denna bild förfalskad. Texten är photoshoppad på jackan. Jag låter den dock ligga kvar som ett historiskt dokument.

P.S. Missa inte Jan Guillous krönika om Israels organstöder. Alternativt läs den fällde bedragaren och Jesús Alcalás desperata svammel i SvD om samma sak. Jinge kommenterar.

Medier: HD SvD

För att citera Jan Guillou:

“Bachner har som huvudsyssla i livet att leta antisemitism och han kan finna den överallt. Om han så letade antisemitism bland pingvinerna i Antarktis skulle han finna vad han önskade, klara bevis. Fast pingvinerna sannolikt skulle tillhöra samma lömska variant som kolumnisterna i Aftonbladet, sådana som inte ärligt avslöjar sig själva.”

Henrik Bachner har redan tidigare konstaterats sprida lögner om Boström.

“Anosheh: Jan, du skriver att nerladdning, vilket är kopiering av någon annans filer, ska likställas (är liktställt) med stöld. Kopierade aldrig du vinylskivor över på band och bytte med dina klasskamrater? Var det lika mycket stöld? Borde vi ha tagit oss an det här redan för 30-40 år sedan?

Jan Guillou: Nej! På båda frågorna.”

Huruvida Jan Guillou kopierade vinylskivor till band vet jag inte. Vad jag däremot vet är att han stal LP skivor direkt från butik och han blev också relegerad från skolan för stölder. Fast det är klart, det hade nog inte sett så bra ut i chatten. Och egentligen tror jag nog inte Jan Guillou ser sig själv på den tiden som ett föredöme.

Fast jag förstår fortfarande inte hur Jan Guillou kan få tre frågor och sen säga att han svarar nej på båda. Vilken av frågorna var det han inte svarade på?

Det finns dock en faktor som gör att vi kan anta att misshandelsfallen är betydligt färre i muslimska länder. I Sverige sker en stor del av fallen under alkoholpåverkan. När det blev lördagsöppet på systemet skedde en fördubbling av misshandelsfallen. I Islam är alkohol förbjudet, vilket säkert räddat mången muslimsk fru från att bli “spöad med dunder och med brak” som Corneliis Wreeswijk skrev i sången Personliga Persson.

Lisbeth Linderborg är dock inte intresserad av detta. “Jag förmedlar fakta och låter muslimska kvinnor komma till tals” skriver hon för att sedan berätta om två kvinnor i hennes lokalgrupp av gud-vet-vad som inte är muslimer, utan sekulariserade som hon verkar kunna lyssna på. Muslimer som inte blivit förtryckta “förvanskar sin bakgrund” och får inte uttala sig.
Och här har vi problemet. I Lindeborgs värld är alla muslimer suspekta. I DN skriver hon att:

“Deras infiltrationstaktik går så långt att de inte ens skyggar för äktenskap med en icke-muslim. Men under ytan är de fanatiska islamister vilka inte längre vill finna sig i den islamiska världens tillbakagång och nu vill göra sig till herrar över de landvinningar som västvärlden gjort under flera århundraden”

Om man har en sådan bild av muslimer, hur kan man då samtidigt påstå att man vill låta dem komma till tals? Faktum är ju att Linderborg uttryckligen skriver att hon inte vill behöva lyssna på muslimer, man använder sig ju av “den islamistiska vilseledande strategin och talar om sin vilja till dialog medan det långsiktiga målet är raserandet av de västliga demokratierna“.

Läs gärna Jan Guillous dissekering av Lindeborgs tidigare DN artikel.