“En del av oss skämtade med varandra om huruvida afghanerna, efter alla miljarder som gått in för att skapa en fungerande stat, också skulle behöva lära sig att fejka ett val ordentligt.”

/utländsk tjänsteman i Afghanistan, citerad i The Guardian, 20/10

Vid det senaste valet i Afghanistan innehöll en del av lådorna med röstkort hela block med röstsedlar som någon inte ens orkat riva bort när han signerade dem med samma penna och handstil. En annan röstlåda hade inte ens några valsedlar utan enbart en lapp som sa hur många röster en kandidat fått.

Nå, nu har de fått ett till val på sig, så de har väl lärt sig att fejka bättre. Övning ger färdighet! Och givetvis blir det lättare när samma procedurer gäller, nu med undantaget att knappt några utländska valövervakare kommer närvara.

Och Carl Bildt tycks ju finna det som “ett steg framåt” i alla fall.

Bloggar: Jinge om samma sak, Dessa Mina Minsta Bröder om en oktoberfest, Svensson om Sverigedemokraterna

“Röstningen från 7:e september, som detaljerades i kommissionens dokument som granskades av McClathy, övergav den tuffa standard för att upptäcka fusk som panelen enhälligt godkänt endast 10 dagar tidigare. Detta tillät hundratusentals ifrågasatta röster att inkluderas i resultaten, enligt en tjänsteman i kommissionen.

Den 8:e september, dagen efter omröstningen, tillkännagav kommissionen nya siffror vilka ökade Karzais andel av rösterna från 47 procent till 54 procent – tillräckligt för att undvika en ny omröstning och för honom att vinna en andra femårsperiod om marginalen står sig.”

Om den inte står sig får de väl ändra reglerna igen.

Bloggar: Anna Wester om en ny bok, Jinge om läkemedelsindustrin och Svensson om bilbrännande

Röster från nära 500 röstlokaler i landet har ogilltigförklarats. Det kan dock tyckas vara i minsta laget efter att de visat sig att 800 av lokalerna, nära 15% av dem, var pappersskapelser som aldrig ens öppnades på valdagen, men ändå genererade tiotusentals röster till Karzai. “En stor seger”, som USA:s representant Richard Holbrooke sa.

En stor seger måste det också ha framstått som för Fredrik Reinfeldt och Sten Tolgfors då amerikanska trupper stormade Svenska Afganistankommitténs sjukhus och bakband deras personal.

En av de personer som jublar över förödelsen i Afghanistan, liksom hon tyckte man “måste göra något” i Irak, förslagsvis döda en miljon människor och fördriva fyra andra, är Aftonbladets Johanne Hildebrandt. Nu raljerar hon över sina likar som för 40 år sedan var lika stridsvilliga i ödeläggelsen av andra länder som hon själv är idag. Ett uns av självinsikt tycks hon dock ha:

“Sanningen har nämligen väldigt lite att göra med ideologier där fakta ofta undanhålls eller vrids till ens egen fördel. Jag vet själv hur det är, mea maxima culpa.”

Efter att hon först hejat på krigsförberedelserna i Irak och sedan vänt landet ryggen när det inte gick som hon ville är det självklart bra om hon nu tar av sig bombglasögonen och ser vad krig åstadkommer.

En annan person som har den mest märkliga logik är Anna Dahlberg på Expressen. Med öppnare ögon än Hildebrandt konstaterar hon att allt inte är en dans på rosor:

“Korruptionen i såväl Afghanistan som Irak har antagit ofattbara proportioner.

Polis i Irak blir man genom att betala 500 dollar i muta. En post som polisdistriktschef i Kandahar kostar runt 150000 dollar på grund av alla sidoinkomster från heroinhandeln och annan brottslighet.
President Karzai har en bror som är en av landets ledande knarkkungar och hans parhäst i valet, Qasim Fahim, lär äga ett sovjetiskt fraktflygplan som han har smugglat heroin med genom åren.

Det är dessa slags regimer som västvärldens soldater har i uppgift att stödja. Hur ska man lyckas kväsa ett uppror när folkvalda regeringar uppträder som en maffia gentemot sina medborgare?”

Folkvald, efter det valfusket?? Slutsatsen gällande stödet till våldtäktsmännen, knarkbaronerna och krigsherrarna blir annars:

“Jag hoppas verkligen att Mona Sahlin har modet att stå upp för den svenska Afghanistaninsatsen.”

Tjolahopp.

I grund och botten handlar det om detta: Det är inte så att vi kan välja om vi vill stanna. Valet står istället om att fortsätta slänga pengar och människoliv i sjön innan vi tvingas bort som Ryssland på sin tid eller om vi förhandlar oss till en reträtt redan nu.

Medier: DN HD
Bloggar: Svensson om brottslighet, Jinge om Afghanistan, Anna Wester om Carl Bildts israelresa, Loke om statligt fastslagen historia

150 personer av 80 000 röstade, ungefär 2 promille av de berättigade. Så mycket nytta gjorde de brittiska trupperna för “demokratin” och svenska truppers insatser lär inte på verka mycket mer.

Intressant är annars att det är den utländska ockupationsarmén, med intresse av vem som vinner valet, som är de som samlar in rösterna. Vid Nuristan råkade en amerikansk helikopter tappa 25 låder med röster ovanför bergen, enbart 15 vilka kunde återhämtas.

“Utan Sveriges och ISAFs närvaro skulle demokratin i Afghanistan snabbt gå förlorad.”
/Moderaternas partistyrelse i ett pressmeddelande, 26/8-2009

Nej, Sverige tycks om möjligt hjälpa till att förhindra demokrati. Amnesty konstaterar att Sverige lämnar över fångar till lokala myndigheter där de torteras. Till den regering som lagstiftat om rätten för män att våldta sina fruar. Till den regering som nu begår omfattande valfusk. Till den regering som kontrollerar merparten av landets narkotikahandel.

Och det är inte enda sättet Sverige hjälper till. Vi hjälper också till genom att lära oss att bomba sönder landet. Jo, det är sant. På det amerikanska flygvapnets europeiska sida står det att läsa om hur Sverige tränas i att effektivast bomba sönder Afghanistan:

“För att addera till teorin så spenderade FAC:s [Forward Air Controllers] en dag vid skyttefältet Grostenquin, Frankrike, där de hade chansen att simulera flygattacker med en riktig A-10, Alpha Jet, och F-16 flyg.”

Sverige ska bli delaktiga i bombningarna av Afghanistan, de som är kända för att slå till mot bröllop.

Bulten i Bo skriver också om detta.

Medier: Expressen KvP GP SvD SvD DN
Bloggar: Jinge kattbloggar, Annarkia blir inte förvånad, Dessa Mina Minsta Bröder ser ett hopp och Svensson lyssnar på hjärtat

Uppdaterat 2009-08-28: Enligt Daily Mirror var det 150 röstande av 25 000 berättigade. Inte fult lika uselt då, 0.6% röstade. Metro, Daily Mail, Daily Express och The Sun håller på de siffror som används i inlägget.

“En viktig seger i sig.”
/Ledare, Sydsvenskan, 20/8-2009

Enligt Times Online gick det inte att hitta några röstande alls, trots röstlådor var fulla. De begav sig till en av vallokalerna klockan 08:00 på morgonen, en lokal som var helt tom sånär som på röstförättarna. Ändå var alla röstlådor fulla upp till kanten. På en timma påstods 5500 röster ha tagits emot och alla röstande spårlöst ha försvunnit innan Times ankomst. Det är 100 röster i minuten som påstås ha hanterats. Över hälften av de röstande sas vara kvinnor, trots att ingen kvinlig valförrättare fanns, ett krav i Afghanistans patriarkala miljö.

Under den timme Times väntade i lokalen kom ett 30-tal människor dit, inga kvinnor. En man man hade med sig fruns röstkort, en annan röstande var minderårig, men påstod sig ändrå ha röstat redan år 2004. Under Times övervakning klarade röstförättarna endast av drygt en person i minuten, till skillnad från hundratalet fler timman de var oobserverade. Vakterna utanför, som stått där sedan på fyra på morgonen, hade totalt bara sett fyra lastbilar och 2-4 bilar som kommit. Inga kvinnor.

“Men det är litet ett steg på den mödosamma vägen mot frihet.”
/Ledare i Expressen, 19/8-2009

Enligt AP kunde internationella valövervakare inte nå ut i de olika provinserna på grund av säkerhetsrisker. Den lokala organisationen Free and Fair Election Foundation of Afghanistan kunde dock berätta om röstande som kom med lådor av röstkort, vid ett tillfälle hade en man 500 kort, samt att nära 20% av de röstande var minderåriga. Parlamentariker berättade om röstsedlar som rivits sönder, bränds och slängts när de inte stött Karzai. FEFA själva lyckades med konststycket att övervaka 2000 valstationer med ett totalt 787 valövervakare som inte rörde sig ensamma.

Newsweek konsaterar att i Nuristan registrerades 443 000 röstberättigade av områdets 130 000 invånare. I Pansjhir-dalen var man förhållandevis ärliga, endast 190 000 av de 137 000 invånarna var registrerade där.

“Bara det faktum att torsdagens val i Afghanistan kunde genomföras är viktigare för landets framtid än vem som till slut visar sig bli segrare.”
/Per Jönsson, DN, 20/8-2009

Times berättar också om hur talibaner och andra motståndsgrupper till USA attackerat de som ska rösta:

“Hamidullah förlordade sitt liv när han försökte rösta. Hade han röstat hade hans ålder varit ett irrelevant bedrägeri i ett val som inkluderat registreringen av tusentals fantomkvinnors röster via män eller byäldsten, den spridda försäljningen av röstkort och påtyckningarna på röster från regionshövdingarna som arbetat för president Hamid Karzai eller hans främste rival Abdullah Abdullah, den tidigare utrikesministern.”

I Baji, som britterna påstod sig kontrollera, röstade endast 150 personer av 80 000. Vallokalerna var stängda. 17 miljoner röstkort har delats ut vilket innebär att minst 3.5 miljoner måste ha gått till barn. Precis som i förra valet var det lätt att tvätta bort det bläck som fingrarna färgades med för att undvika ett en person röstade flera gånger, även om DN vill påstå motsatsen. Alla kandidater som är mot USA:s ockupation förbjöds att ställa upp, över 60 stycken.

“Det är inte bara afghanerna som behöver ett demokratiskt Afghanistan. Världen behöver ett demokratiskt Afghanistan.”
/Elisabet Lann, ledare i Smp, 19/8-2009

Mer om röstfusket i New York Times.

P.S. Läs också det moderata stolpskottet Isabella Jernbeck i SvD som hänvisar till Afghanistan för varför vi måste ha besked om U-båtar. Danskarna skickade visserligen en U-båt för att leka ökenkrig i Irak, men att svenskar kan vara lika korkade är synd.

P.P.S. Dagen efter att Arbetaren skrivit om den nya afghanska våldtäktslagen som tillåter män i Afghanistan att svälta ihjäl sina kvinnor om de vägrar sex skriver Claes Arvidsson i SvD: “Ska Sverige dra sig ur när det ljusnar?”.

Medier: SvD Aftonbladet Sydsvenskan Aftonbladet HD Aftonbladet DN GP KvP KvP Aftonbladet SvD Expressen DN HD Aftonbladet Aftonbladet SvD SvD DN KvP HD DN

“På sex år har ockupationen genomfört en massiv omvandling i Afghanistan, en utveckling så enorm att den ökat den afghanska BNP:n med 66% och utgör 40% av hela ekonomin. Det är en uppseendeväckande bedrift enligt alla mått. Ändå trumpetas inte detta ut. Varför inte?

Svaret är detta. Bedriften är de största skördarna med opium som världen någonsin har sett.”

Talibanerna drev på sin tid bort knarkbaronerna och gjorde processen kort med all opiumhandel. Nu står Afganistan för över 90% av världsmarknaden och marknaden har blivit så mättad att många bönder gått över till marijuana.

Och Afghanistan odlar inte längre bara opium, de raffinerar det till heroin också, något helt nytt. Detta görs i stora fabriker, där ton efter ton med kemikalier forslas in i stora tankar till landet. Times Online fortsätter:

“Hur kan detta ha skett, och på denna skala? Svaret är enkelt. De fyra största spelarna i heroin-handeln är höga medlemmar i den afghanska regeringen, den regering som våra soldater slås och dör för att skydda.”

Större delen av allt opium odlas idag i norra och nordöstra Afghanistan, det område som styrs av General Dostum. Dostum är en av landets mest brutala krigsherrar som år 2001 tvingade in över 2000 människor i containrar för att sedan låta den sakta kokas och kvävas till döds i de solstekta behållarna. Nu har Afghanistans “president” Karzai låtit honom komma tillbaka till Afghanistan och ingå i hans allians som chef över de militära styrkorna och biträdande försvarsminister. Dostum har erfarenhet av att slåss för ockupatinsmakter, tidigare gick han i Sovjetunionens sold.

Talibanerna då? Vi har ju hört så mycket om hur de också sysslar med knarkhandel. De ryktena har nu visat sig kraftigt överdrivna. Talibanerna orienterar sig i landets södra delar med mycket berg och klippor, områdena som dåligt lämpar sig för valmo-odling. Enligt CIA så tjänar taliban-ledarna blott 70 miljoner dollar om året på sin försäljning, mindre än en femtedel av de 400 miljonerna som tidigare påståtts. 70 miljoner dollar motsvarar ungefär två procent av Afghanistans knarkhandel. Inga tecken finns alls över att någon opium-produktion skulle gå till Al Qaida slår Senatens utrikesutskott fast. Det gör tydligt vilka det är som tjänar de stora pengarna på heroinet.

Den amerikanska senaten håller med och fastslår att det är USA som orsakat en stor del av knarkhandeln genom att hjälpa krigsherrarna:

“Dessa krigsherrar utnytjade sedan sin status som USA-allierade för att få höga positioner i den nya afghanska regeringen, vilket la grundarbetet för det korrupta kopplingen mellan droger och myndighet som genomsyrar maktstrukturen idag.”

Richard Holbroke, Obamas specielle rådgivare för Afghanistan och tidigare djupt involverad i kriget mot Vietnam och i bombningarna av Serbien, sa nyligen på en presskonferens:

“Tidigare fanns det känslan av att alla pengarna kom från knark i Afghanistan. Det är helt enkelt inte sant.”

Men varifrån får då talibanerna sina pengar till vapen? Från biståndet självklart. Från oss.

I Irak används biståndet som ett medel för att dölja mutor till krigsherrar som bistånd. Mother Jones skriver om ett sådant biståndsprojekt i Irak:

“Militären betalade shejken 488 000 dollar för det, men Hastings estimerade att det skulle kosta 100 000 dollar att bygga. “Det, du vet, är en ganska bra vinstmarginal”, däger han – nära 80 procent. I jämförelse tjänade KBR, den största militärfirman i landet in 3 procent i vinst. Haliborton kom upp i kring 14 procent.”

Samma sak gäller säkerligen i Afghanistan gällande de allierade krigsherrarna, men gällande pengarna till talibanerna är det istället de lokala företagen som gör upp direkt. Global Post skriver:

“Chefen för en afghansk firma med ett lukrativt byggkontrakt med USA:s regering lägger som minst in 20 procent för talibanerna i sina kostestimat. Chefen, som inte vill tala öppet, har berättat för vänner privat att han tjänar in kring en miljon dollar i månaden. Av dessa forslas 200 000 dollar vidare till rebellerna.”

Om detta inte sker kan arbetarna bli dödade eller broar sprängas i luften. En dålig metod för att tjäna pengar. Ibland är koordinationen ytterst sofistikerad mellan hjälparbetare och talibaner. En kontraktör berättar för Global Post:

“Jag byggde en bro och den lokala talibanbefälhavaren ringde och sa ‘bygg inte en bro där, vi kommer tvingas spränga den’. Jag bad honom låta mig avsluta bron, hämta pengarna – sen kunde de få spränga den närhelst de önskade, och jag avslutade mitt projekt.”

Och valet då? I Afghanistan är vallokalerna segregerade mellan män och kvinnor och inte tillräckligt många valförrättare har rekryterats för att räcka till kvinnornas lokaler. Enligt uppgift saknas 42 000 förrättare. Fast eftersom männen redan fått kvinnornas röstkort så lär det inte göra så stor skillnad. Ja, inte bara fruarna har registrerats av männen utan också låtsas-fruarna. En del män har registrerat 15 fruar och säger att de är för blyga för att våga rösta själva. I Khost har 73 000 kvinnor registrerat sig för att rösta, men bara 39 000 män. Situationen är liknande i Paktia och Logar.

“Demokrati”, som Tolgfors sa.

Medier: Sydsvenskan DN DN Sydsvenskan HD HD DN DN DN DN SvD Sydsvenskan Aftonbladet Aftonbladet Aftonbladet Aftonbladet Aftonbladet Aftonbladet Aftonbladet Expressen Expressen Expressen Expressen

“Öppna dörrent till Islam Begs hus och den tjocka opiumröken väller ut i den kalla bergsluften, likt ånga från ett badhus. Klickan är knappt över 8 och hela familjen på sex – inkluderandes en ett årig pojkbaby – sitter redan vid packade runt opiumpipans munstycke.

Beg, 65, andas in och blåser ut ett moln av rök. Han lämnar pipan till sin fru. Hon lämnar den vidare till deras dotter. Dottern blåser opiumrök in i babyns lilla mun. Babyns ögon rullar tillbaks in i huvudet.

Deras ansikten är härdade. Deras hår är matta. De luktar.”

I mitten av 1800-talet utkämpade europeerna två opiumkrig mot Kina. Kina hade insett den enorma skadeverkan som missbruket hade hos befolkningen. Europeerna däremot tjänade på missbruket då opium var en utmärkt handelsvara för dem. Då kineserna försökte förbjuda knarket gick engelsmännen till anfall. Efter att ha vunnit det första kriget och tvingat kineserna att betala skadestånd för förlorad inkomst av knarkhandeln utbröt ett till krig som engelsmännen också vann. Europeernas försäljning av opium till Kina upphörde inte förrän den inhemska produktionen tagit över och den i sin tur fortsatte tills kommunisterna tog över.

Afghanistan-kriget är vårt nya opiumkrig.

Innan utländska NATO-trupper invaderade Afghanistan fanns det i praktiken ingen opiumproduktion i Afghanistan. Talibanerna hade fört en framgångsrik kampanj mot knarkbaronerna och förstört valmo-odlingarna. Sedan gick NATO till anföll och återförde krigsherrarna och knarkbaronerna till makten. Nu står Afghanistan för över 90% av världens heroinmarknad. Det är det samhälle som svenska soldater hjälpt NATO-trupperna att skapa genom återinsätta krigsherrarna vid makten. Det samhälle som Johanne Hildebrand hetsat fram i Aftonbladet.

Journalisten Rukmini Callimachi berättar om byn Saba som för några år sedan enbart hade en familj av missbrukare. Nu är halva befolkningen, på 1850 personer, beroende. Svälten är idag utbredd i Afghanistna då NATO-ländernas krigföring förhindrar hjälpsändningar från att nå fram. Opium är hungerdämpande och när barnen i det krigshärjade Afghanistan känner hungerns smärtor försöker de desparata mödrarna lindra dem genom att ge barnen opium. Precis som mödrarna i Kina en gång i tiden. Först senare insåg man hur skadligt det var för hela befolkningen. Idag har Afghanistna nära nog 200 000 missbrukare av heroin och opium.

I statsstaten Kabul sitter den amerikansk tillsatte presidenten Hamid Karzai och härskar över sin lilla plätt med hjälp av krigsherrar och knarkbaroner. För att ge det hela ett sken av legitimitet håller “val” nu på att arrangeras. Telegraph skriver:

“Kai Eide, FN:s specielrepresentant till Afghanistan, sa: “Om du talar om fria och rättvisa [val] på villkor som i en etablerade demokrati, så tror jag det går utöver förväntningarna på ett land som Afghanistan.”

Enligt FN så förvägras alla “motkandidater” tillträde till medierna, statstjänstemän agerar öppet och med statens pengar för Karzai, polischeferna har avsatts och nya Karzai-lojala chefer har tillsatts. Myndighetsbilar och lastbilar används för att skeppa folk till demonstrationer för Karzais räkning. Hela södra Afghanistan bojkottar valet, som en del av ett utländskt krig mot landet, vilket kommer göra resultatet ointressant. På andra håll har NATO:s krig gjort att vallokaler inte ens kan öppnas.

Utan tvekan kommer detta inte visas i valresultatet. Förra valet röstade över 100% av de röstberättigade. Årets siffror lär bli lika trovärdiga, redan är över 15% av de existerande röstkorten förfalskningar. Kort för kvinnor säljs öppet för 40 kronor styck.

Utan tvekan kommer västs krigshetsare förklara detta som en framgång. Den blinda kärlek de känner för bombplan och militär lär garantera detta.

Medier: Barometern SvD SvD SvD DN DN
Bloggar: Anna Wester om Ship to Gaza

• Igår skrev jag om hur en irakisk soldat sköt ihjäl två amerikanska soldater. Idag får jag reda på att det var för att de hade börjat slå och sparka på en gravid irakisk kvinna.

• FN försöker nu skapa ett nytt program som ska ge mat åt en miljon fördrivna irakier. Detta efter att den irakiska regeringen misslyckats kapitalt, halverat matransonerna och uteslutit fem miljoner människor från hjälp. Även de flyktingar som tagit sig till Syrien ska få del av denna hjälp.
• Röstmaskinerna för det amerikanska valet fungerar inte, ger felaktiga resultat och är omöjliga att kontrollera i efterhand.